Kan Johan Pehrson rädda L kvar i riksdagen?

Kan oväntade ledarbytet i Liberalerna från Nyamko Sabuni till Johan Pehrson rädda kvar partiet i riksdagen, med opinionssiffror idag bara kring 2 procent? Och kommer L:s syn i drogfrågan bli tydligare? Det undrar Per Johansson som vid årsskiftet lämnade partiet.

Plötsligt i fredags avgick Nyamko Sabuni som Liberalernas partiledare. Oväntat, sägs det. Kanske inte ändå. Opinionssiffrorna för partiet hade stabiliserat sig på en mycket låg nivå och inga tecken kunde skönjas att de var på väg uppåt. Det konstiga var egentligen att Nyamko Sabuni dröjde så länge med att avgå.

För oss som är intresserade av drogpolitik – och är mer partipolitiskt neutrala – är ju frågan om hur det nya ledarskapet kan ställa sig?

Inom Liberalerna finns en konflikt om hur man ska se på narkotikapolitiken. Förenklat handlar det om de äldre mot de yngre.

I Liberala ungdomsförbundet har man under flera år propagerat för legalisering av cannabis och en i övrigt mer tillåtande narkotikapolitik. Den förra ordföranden valdes in i riksdagen förra valet och den nuvarande ordföranden står på riksdagslistan för Stockholm i år. Det finns andra L-politiker som agerar för en omsvängning i ”liberal” riktning av narkotikapolitiken. Nyamko Sabuni gjorde ett utspel om ”medicinsk” cannabis strax före jul, som gav vid handen att hennes linje i frågan var minst sagt oklar.

Hur blir det då med Johan Pehrson som ny ordförande? Blir det tydligare besked om narkotikapolitiken nu? Det korta svaret på den frågan är: Ja.

Johan Pehrson är utbildad jurist och har under många år profilerat sig i rättsfrågor med en tydligt restriktiv – kanske rent av hård – linje. Han är insatt i narkotikapolitiken och hans egna åsikter i frågan ligger nog inte så särskilt långt från de som Riksförbundet narkotikafritt samhälle står för. Och därmed är han i fas med den majoritet av befolkningen som inte vill se vare sig legalisering eller andra viktiga uppluckringar av rättspolitiken gällande narkotika.

Men… Johan Pehrson blir partiledare för ett parti i kris. Ett parti sargat av inre konflikter som kämpar för sin överlevnad. Konfliktlinjerna är flera och handlar om stora saker i politiken. Partiet har tappat bort sin tidigare huvudfråga – skolpolitiken, där man hade stort förtroende hos väljarna. I ett sådant läge gäller det att samla styrkorna och få alla att dra åt samma håll. Samlas kring några enkla tydliga frågor som ”går hem i stugorna”. Några fler inre strider har inte Liberalerna råd med.

Därför tror jag att Johan Pehrson kommer uttala sig försiktigt om narkotikapolitiken och i stället prata mer om allmänna rättsfrågor och om helt andra frågor, som han och partiledningen bedömer kan få minst 4 procent av väljarna att lägga sin röst på partiet. Typ vikten av en bra skolpolitik, integration och stoppa gängbrotten – och kanske även Natofrågan.

Enskilda personer spelar ibland stor roll inom politiken. Om Johan Pehrson skulle lyckas rädda Liberalerna kvar i riksdagen kommer han få hjältestatus i partiet. I det läget blir förutsättningarna goda för honom att driva sina frågor med kraft. Ett tag i alla fall. Det svänger fort i politiken och man kan inte leva särskilt länge på gamla segrar.

Skulle han misslyckas, så kommer ingen skylla på honom. Han har alltså inget att förlora på att jobba hårt kommande fem månader.

 

av
PER JOHANSSON

– f d generalsekreterare i RNS. Han lämnade Liberalerna i januari efter varit medlem i två decennier, (se artikel Aftonbladet Debatt: ”Sabuni kör helt fel med sitt prat om cannabis”).

Annonser