När en tysk ekonomiprofessor lagom till det tyska valet 2021 presenterade en rapport om legaliseringens ekonomiska effekter och förklarade att staten skulle tjäna 4,7 miljarder euro på en legalisering fick nyheten stor uppmärksamhet även i svenska medier.

”Legalisering av cannabis – en miljardvinst” löd Göteborgs-Postens rubrik. Entusiasmen visste inga gränser. ”Legalisering av cannabis skulle kunna bidra med 4,7 miljarder euro varje år i skattepengar i Tyskland och skapa runt 27 000 nya jobb. Det visar en ny studie från Heinrich Heine University i Düsseldorf.”
Att studien och professorn var betald av cannabisindustrin missade GP att berätta, liksom alla andra tidningar som publicerade nyheten.

I en studie vid Karolinska institutet om effekterna av cannabisbehandling vid smärta undersökte forskarna även hur dessa forskningsresultat skildras i media. Studien visade att cannabisstudier skildras positivt i media oavsett behandlingseffekt.

Media faller för cannabis- och legaliseringsvågen. Samtidigt med entusiasmen för den ”gröna våg” en tysk legalisering kan skapa målas en dyster bild av svensk narkotikapolitik. Det är om vi ska tro beskrivningen en politik med den strängaste lagstiftningen, de hårdaste straffen, den högsta narkotikadödligheten och en dramatiskt ökande narkotikaanvändning.

I en artikel – som vid ett första påseende ger intryck av att vara en nyhetsartikel från nyhetsbyrån TT, men i själva verket är en starkt vinklad åsiktsartikel – påstår TT-reportern att ”Sveriges narkotikalagar hör till västvärldens mest repressiva.” Artikeln publicerades utan kommentarer i ett flertal tidningar, bland annat i Expressen och dagen därpå i Aftonbladet.

I SVT-programmet Sverige Möts i en kaotisk debatt om narkotikapolitiken öppnade programledaren med att påstå att ”Siffrorna pekar åt fel håll, Narkotikadödligheten ökar, Sverige har högst dödlighet i Europa, Narkotikaanvändningen ökar, Sverige har en av de strängaste narkotikalagstiftningarna i Europa, Portugal har lyckats.”

I en ledare i tidningen Flamman, tar chefredaktören Leonidas Aretakis i ordentligt och hävdar att ”den stränga svenska narkotikapolitiken” har lett till ”världens högsta dödlighet bland missbrukare.”

I ETC upprepar Leonidas Aretakis och SVT-journalisten Johan Wicklén, (känd för sin bok ”Vi ger oss aldrig” om svensk narkotikapolitik som släpptes på självaste 420-dagen 2022), påståendet om den ökande narkotikadödligheten. ”Det svenska inbördeskriget mot narkotikan har pågått sedan 80-talet, men dödligheten ökar.”

Mattias Svensson, ledarskribent på SvD tar i allt vad han förmår och påstår utan omsvep och närmare förklaring i en ledare att ”I Sverige har allt gått fel håll sedan vårt redan strikta totalförbud mot drogförsäljning kompletterades med kriminalisering av eget bruk och innehav i början av 1990-talet”, (min kursivering).

När FN-organen INCB (International Narcotic Control Board) och UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) nyligen publicerade utförliga rapporter[1] om narkotikasituationen och inte minst om legaliseringens effekter och konsekvenser i USA och Kanada har det i svensk media däremot förbigåtts med total tystnad. Rapporterna visar en allvarlig utveckling där legaliseringen leder till ökad användning, ökade skadeverkningar och ökat behov av vård och behandling. De beskriver också cannabisindustrins roll i denna utveckling.

Henrik Tham, professor i kriminologi och narkotikadebattör citeras i en spridd TT-artikel, och säger att ”vi hade journalister som ansåg sig vara soldater i kriget mot narkotikan. Man deltog i propagandan utan att ifrågasätta den”.

Idag har vi journalister som ser sig som soldater i kriget för cannabis och legalisering och deltar i propagandan utan att ifrågasätta den.

På debattsidorna är problemet om möjligt ännu större. Till skillnad från journalistiken tillhör det visserligen debattens villkor att inte bara kunna vara ovarsam med fakta, utan också hävda uppenbara galenskaper. Inte desto mindre präglas narkotikadebatten mer än kanske någon annan debatt av felaktigheter och påståenden som blivit till vad som närmast kan liknas vid vandringsmyter.

Några exempel:

• På DN Debatt skriver Henrik Tham att ”vårt land har de hårdaste straffen… för narkotikabrott. De höga talen för narkotikarelaterad död har inte kunnat pressas ned. Konsumtionen har ökat, trots straff för bruk och innehav för eget bruk.”
• EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD) säger i sitt uppmärksammade inlägg på DN Debatt att cannabisanvändningen i Sverige visserligen ligger på en låg nivå, men där ”trenden är dramatiskt uppåtgående”.
• I ett debattinlägg i GP skriver tre CUF-medlemmar i Göteborg att en avkriminalisering av eget bruk ”skulle ge fler som är fast i ett missbruk möjligheten att ta sig ur i vetskapen att de kommer få möta en läkare och inte en åklagare när de söker hjälp.”

Att Sverige har en hög narkotikadödlighet med våra egna mått må vara sant, och huruvida Portugal har lyckats kan diskuteras, narkotikadödligheten där är tillbaka på samma nivå som vid avkriminaliseringen 2001.

Men i övrigt stämmer alla dessa påståenden dåligt med fakta.

Sverige har varken västvärldens eller Europas hårdaste narkotikalagstiftning. Sverige ligger enligt det europeiska narkotikacentret EMCDDA i mitten av EU-ligan när det gäller påföljder för narkotikabrott. Straffet för innehav och langning av ett kilo cannabis är bland de lägsta i Europa.

Ingen kan säkert säga vilket land som har högst narkotikadödlighet. EMCDDA liksom Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen är noga med att påpeka att statistiken och rapporteringen i många länder är så bristfällig att jämförelser inte kan göras. Socialstyrelsen skriver i sin rapport om narkotikadödligheten att ”EMCDDA:s statistik har låg täckningsgrad och bör inte utgöra underlag för jämförelser eller för några former av policybeslut”.[xi] Den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige har också enligt Folkhälsomyndighetens statistik minskat med 35 procent sedan 2015.

Någon dramatisk ökning av cannabisanvändningen har knappast skett som Sara Skyttedal påstår. Den har enligt samma myndighets mätningar legat på en stabil och jämförelsevis mycket låg nivå de senaste 20 åren. Den ökning som skett har varit marginell trots en cannabis- och legaliseringstrend i omvärlden vilket snarast kan ses som en framgång. En dramatisk ökning har däremot skett i Kanada och de delstater i USA som legaliserat cannabis och är där 10-15 gånger högre än i Sverige. Och medan narkotikadödligheten i Sverige minskat med 35 procent sedan 2015 har den i Colorado ökat med 104 procent och i Kanada med 168 procent. Om det är någonstans narkotikapolitiken misslyckats är det i dessa samhällen.

Att den som söker hjälp för sina beroendeproblem i stället skulle möta en åklagare när man knackar på hos beroendekliniken, akuten eller socialtjänsten är fantasier.

Narkotikapolitiken behöver diskuteras, brister finns och mycket kan bli bättre. Men det gäller ställa rätt diagnos. Att media sviker sitt uppdrag, journalister bedriver kampanjjournalistik och debattörer sprider myter och felaktigheter försvårar den debatten.

• Fotnoter: [1] INCB Report 2022 och World Drug Report 2022.
[xi] Socialstyrelsens rapport Dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar (2022)