I en dokumentär om den franske presidenten Emmanuel Macron ser man hans kvinnliga sekreterare sitta och skriva ett tal på datorn. I mungipan hänger en rykande cigg. Twitter/X exploderar av glädjeutrop! ”Wow, alltså! Hur coolt?”

Sådana känslor skapar alltså rökande personer i Sverige. Det kan bero på att det numera inte är tillåtet att röka i offentliga lokaler. Därför framkallar bilden av en person som röker inomhus – dessutom när hon sitter och arbetar – rebelliska känslor.

I GP i början av året skriver tidningens kulturchef Johan Hilton en text om den danska drottningen Margrethes abdikering: ”Visserligen har inte ens den mest förhärdade antimonarkisten under 50 år kunnat uppbåda annat än värme för den på alla sätt urdanska normbrytande (min kursivering) regenten – en frispråkig kedjerökare som påminner mer om en ocensurerad kulturdam ur 68-generationen, än de platta friskvårdsivrande tråkmånsar som befolkar dagens europeiska kungahus.”

Visserligen har danskarna en avslappnad hållning till öl och cigaretter, men de är inte särskilt normbrytande i övrigt. Danmark har en mycket restriktiv politik för alla andra politiska områden, särskilt för kriminal-, och migrationspolitik.

Men varför denna vurm för dekadens?
Många är de svenskar som tittar på just Danmark med beundran för deras slappa hållning till ciggisar och öl och obekymrade hållning till cykelhjälmar. ”Hygge”! Ropar de i kör på bron över Öresund.

Idag finns en ung generation som ser legalisering av cannabis och upplösning av Systembolaget genom ett romantiskt filter.

Réka Tolnai, tidigare ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund uttryckte sig på X som så att ”lite, jävla kul måste man ju få ha”; det handlade om att få ”röka på” då och då. Liberalernas ungdomsförbund ville inte vara sämre: De lade ut en bild av en trevlig park, med texten: ”Här borde du få röka på”. Den unga generationen jämför användande av cannabis och kokain med alkohol, vilket inte är jämförbart.

Det säger även sig själv att om fler använder dessa droger, kommer fler att hamna i missbruk. Dessa liberala ungdomsförbund talar om frihet, men ur ett frihetsperspektiv är ett missbruk ett fängelse, som verkligen tar all din frihet och egenmakt ifrån dig. Varför vill de att fler ska råka ut för det? Det började med en kritik av den höga dödligheten i narkotikarelaterade sjukdomar i Sverige, vilken sades vara en produkt av den stränga lagstiftningen som gör att en missbrukare inte kan söka vård, eftersom hen är kriminell endast i egenskap av sitt missbruk. Men kravet på avkriminalisering av eget bruk har efter hand lett till krav på legalisering. Nu argumenterar de för att gängkriminaliteten skulle minska om gängens marknad blev laglig. Och att de så kallade partyknarkarna – alltså vanliga småbarnsföräldrar med jobb och villa som köper kokain till helgen som vore det en flaska vin – alls inte bidrar till gängkriminaliteten.

Det är bara att titta på de länder som legaliserat droger, för att se vart det leder: fler missbrukare, högre vårdkostnader, fler olyckor, högre kriminalitet och splittrade familjer. Legalisering är aldrig helt villkorslös och de regler som införs kringgås och måste även de kontrolleras och lagföras.

Det som började som omsorg om personer som hamnat i missbruk, har steg för steg lett fram till en romantisering av drogbruk. Romantiseringen har nu gått så långt att flera politiska ungdomsförbund hävdar glädjen i att knarka.

Varför har det blivit så? Möjligen ligger svaret i att ungdomstiden handlar om att utmana faror och konventioner – så har det alltid varit. Och dagens unga har helt enkelt inte ens fått stå och röka på skolans rökruta och känna sig lite tuffa. Därför ter det sig så fritt och roligt.

Det känns tufft att röka när man är ung. Det är däremot inte lika roligt tjugo år senare när man måste sluta på grund av problem med hälsan.

Förmodligen så ligger förklaringen i att det känns skönt när någon annan är mera osund än du är. Då är ju du själv okej. Och det är ju inget konstigt med det. Men det är viktigt att inse att det inte finns någon som kan dricka och röka mycket utan att få skador. Inte heller kommer unga att kunna ”röka på” och dra en lina då och då för att ”ha lite skoj”, utan att flertalet trillar dit i missbruk med åtföljande misär.

Vi måste inse att det som beskrivs som ”oskyldigt” rökande och partyknarkande inte är på riktigt.

På riktigt är de skador ett osunt leverne ger. Och den som blir sjuk, tycker inte längre att ”friskvårdsivrande tråkmånsar” är så tråkiga, utan tvärtom eftersträvansvärda.

Men förmodligen hör de som romantiserar såväl droger som det som är ohälsosamt inte själva till dem som tar droger, kedjeröker eller tillbringar lediga stunder i soffan. Det bara verkar coolt att säga så. De uppmuntrar till en livsstil som de själva inte är beredda att leva därför att de vet att den är destruktiv. Och på så sätt bereder de marken för cyniska affärsintressen.

• Fotnot: Artikeln har även publicerats i Bohusläningen.

ANNIKA WESTH
– skribent och konsult och biträdande redaktör för Frisinnad Tidskrift