Den okunskapens triumf i en evidenstörstande tid som narkotikapolitiken varit föremål för har gjort att jag i otaliga krönikor fått avslöja rena felaktigheter, myter och sätta in händelser i ett annat perspektiv än media vinklat det. Men också beklaga mig över att vi som land inte nyttjat åren av konsensus till att systematisera kunskapsinhämtningen inför kommande utmaningar.

Denna gång kommer jag istället hylla den kunskap som tagits fram under det senaste året och de planer som komma skall. Det är långt ifrån tillräckligt och inte minst praktisk handling återstår, men absolut ett steg på vägen.

Ta detta med cannabis och de skador drogen är inblandad i. Under året har ny kunskap kommit som fortsätter visa vilka risker som finns inneboende i att släppa lös den kraft som fler användare skulle besitta. Stockholms Centrum för Epidemiologi och Samhällsmedicin, CES, har tagit fram en rad spännande studier om cannabis varav en handlar om cannabis och dödligt våld. (Rapport 2022:1 Inslag av cannabis vid dödligt våld i Stockholm och i Sverige (regionstockholm.se)) Det handlar inte främst om att man blir våldsam om man använder cannabis, även om referenser till sådana studier finns i studien som tillsammans med professor emeritus Fred Nybergs debattartikel ifjol om droger och kvinnovåld visar tecken på samband, även om vi inte vet med säkerhet. (Droger bidrar till våld mot kvinnor – Drugnews)

Nej, istället är det gängkriminaliteten som är i fokus där den gruppen gått över från alkohol till cannabis samtidigt som våldet som synes inte minskat. Forskarna lyfter konsumtionsminskning som åtgärd för att minska våldet.

En översiktsstudie vid Montreal University kom fram till att kognitiva områden som lärande och minne påverkas av cannabisanvändning och att dessa nedsättningar kan bestå efter att ruset lagt sig. (Bestående skador efter cannabisrus – Accent (accentmagasin.se)) Dunedinstudien, som följt personer i över 40 år, har utifrån tidigare kritik nu uteslutit bakgrundvariabler, men menar fortsatt att IQ sänks vid omfattande cannabisanvändande. (Persistent cannabis users show neuropsychological decline from childhood to midlife | PNAS) Och CAN visade i en kunskapsöversikt att många tecken tyder på att cannabis kan orsaka cancer, men att det fortfarande inte finns tillräckligt med forskning för att fastställa det. (Cannabis och risken för cancer – CAN). De studier som hittills gjorts är kvalitativt undermåliga.

Allt detta visar, enligt mig, att mer kunskap behövs innan våld, långvarig kognitiv nedsättning, IQ-sänkning eller cancer kan uteslutas, varför en konsumtionsökning med öppna ögon vore djupt oansvarigt.

Att en legalisering av cannabis i princip innebär fler användare känns idag rätt självklart i både teori och praktik, vilket utifrån ovan nämnt vore olyckligt. Frågan är snarare om en avkriminalisering även den skulle leda till en konsumtionsökning?

En grupp forskare vid Karolinska Institutet visade tidigare i år i en studie att lagarna inte haft någon påverkan på användandet. Professor Cecilia Magnusson, en av forskarna, uttalade sig dock följande i DN: ”Sett till Europa och avkriminalisering överensstämmer det ganska bra. Men återkommande är att studier på det här området har vissa oklarheter i datan.” Samt ”Det är svårt att säga varför Sverige ligger lågt. Det skulle ändå kunna vara så att vår lagstiftning haft en viss effekt…”.
(Studie: Skärp straff påverkade inte cannabisbruket – DN.SE) Forskningen är fortsatt oklar, inte minst i denna typ av studier.

Inom ramen för CES cannabisstudier under våren kom dock ytterligare en som gjort kvalitativa intervjuer med unga vuxna. (Rapport 2022:4 Ungas uppfattning om cannabis – Delrapport 3 i en serie om cannabisproblematiken bland unga vuxna i Stockholms län (regionstockholm.se)) Den gav stöd för att förbudet spelade roll för att avstå cannabis.

Liknande studie har gjorts i Norge (En av fem unge på videregående har brukt cannabis – VG) och från NPC:s sida frågade vi via IPSOS ett tusen unga vuxna om förbudet spelade roll för att avstå. (Sverige bör inte avkriminalisera eget bruk av narkotika – Socionomen) Det gjorde det för såväl de som aldrig testat som bland de som själva använde, något som gällde även studierna hos CES och i Norge.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utvärderat kriminaliseringens effekter för 15–20-åringar. (Hög återfallsfrekvens bland unga som lagförs för narkotikabrott – Socialstyrelsen) Det visar sig att polisen i flera fall upptäcker unga som tidigare inte varit kända av socialtjänsten för narkotikaanvändning. För minderåriga får en absolut majoritet vård medan majoriteten äldre istället får böter. Här finns mycket att göra för att utveckla vård och stöd genom till exempel smartare påföljder, men utvärderingen visar att polisens insatser verkligen leder till tidig upptäckt.

Fyra myndigheter med klassiska förkortningar; SOS, FHM, LMV och RMV, kom med en rapport kring narkotikadödligheten.  Den visade bland annat tidigare kända slutsatser som sällan speglas i media. Den kraftfulla ökning vi sett sedan 2006 tycks inte ha skett utan beror snarare på metodförbättringar, varför vi å andra sidan haft en hög dödlighet redan tidigare. Rapporten antyder att den minskning vi sett av alkoholrelaterad dödlighet till viss del beror på att dessa istället kodats om till följd av narkotika.

Länder mäter så olika och så sällan att de fyra myndigheterna ger sig på följande kraftfulla citat: ”EMCDDA:s statistik har låg täckningsgrad och bör inte utgöra underlag för jämförelser eller för några former av policybeslut.”

Opioidbaserade läkemedel är dominerande preparat när dödligheten inträffat, däremot vet vi fortfarande inte om det beror på smuggling av illegala läkemedel eller på läckage eller överförskrivning av legala. Noterbart är att suicid är rätt många av dödsfallen till följd av narkotika, som fordrar delvis andra lösningar än förgiftningar/överdoser. De flesta som dör är kända av vården och befann sig vid en plats där andra personer också befann sig. Att titta på hur vården fungerar, öka antalet personer som får tillgång till motgiftet Naloxon samt utbildning i hur man hanterar överdoser känns utifrån rapporten som rimliga åtgärder att se vidare på.

Förutom att kunskapen om cannabisskador, kriminaliseringen och dödligheten ökat har många andra rapporter kommit där jag väljer att nämna tre som alla beror på rapporter från FHM; ett varningssystem har införts (Varningssystem Narkotika (VSN) — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)), en rekommendation om att inrätta förebyggande kompetenscenter har gjorts (Förslag för kunskapsbaserat förebyggande ANDTS-arbete på lokal och regional nivå – återrapportering av uppdrag från regeringen — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)) samt att narkotikans samhällskostnader har beräknats till 38,5 miljarder kronor. (Det svenska samhällets kostnader för narkotikabruk – Kunskapsstöd för ett hälsofrämjande och narkotikaförebyggande arbete — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)) Det senare är något som FHM menar kan minska genom att förebygga bruk av narkotika.

Förutom allt detta har den nya narkotikautredningen efter många om och men tillsatts, vilken jag förväntar mig kommer att ge mycket ny kunskap om de förvaltar sin tid väl. (regeringens direktiv – pdf-fil, 23 sidor). I media har det av och till antytts att utredningen inte får utvärdera kriminaliseringens effekter, vilket det inte finns några belägg för när man läser direktiven. Tvärtom finns direktiv som blir svåra att svara på utan att belysa kriminaliseringens effekter. Här ska även tas fram hur många personer med beroende som finns, hur den kunskapen kan systematiseras framöver samt hur Naloxon kan utvidgas. Och mycket mer.

Sammanfattningsvis börjar det ta sig. Fler studier och rapporter ger mer kunskap som gör oss klokare i det komplexa pussel som narkotikapolitiken är.

Narkotikafrågan har ett underläge kunskapsmässigt jämfört med alkohol och vilar än mer på helhetsbedömningar, men med det sagt behövs fortsatt mer kunskap för att ge bättre underlag till dessa bedömningar. Fortfarande saknas mycket kunskap kring dödligheten och inte minst fokus på förhållanden kring kvinnor, barn och närstående.