Vi har onekligen haft en vår i Folkhälsomyndigheters tecken vare sig det gäller narkotikapolitik eller Covid-19.

Vi har i debattartiklar och sociala media kunnat läsa att socialminister Lena Hallengren inte lyssnade på Folkhälsomyndigheten när det gällde narkotikapolitiken, samtidigt som hon alltid lyssnat på dem gällande Covid-19 och att hon därmed utgick från sin magkänsla när hon inte ville utreda avkriminalisering.

Jag kan tycka att det är lite märkligt att det argumentet inte synats på hela våren. Regeringen har dessutom inte hela tiden gjort som Folkhälsomyndigheten önskat, där hela testningsverksamheten tydligt visat sig vara ett politiskt initiativ.

Hur är det då med Hallengrens magkänsla? Även detta borde enkelt kunna synas. Socialministerns uttalade mål är att minska narkotikakonsumtionen i samhället, medan många av de som förespråkar avkriminalisering har andra mål som är viktigare.

Hon hänvisar därför till den norska Rusreformutredningen som blev klar i slutet av 2019. Hon menar i debatten att den utredningen inte visar någon klar evidens om en avkriminalisering leder till konsumtionsökning eller ej. En genomläsning av norska utredningen ger henne rätt, den forskning som finns i frågan idag kan inte utesluta konsumtionsökning, (se min tidigare krönika i Drugnews om norska rusutredningen).

Där framgår att den internationella forskningen på området som gjorts hittills är begränsad. På tal om Folkhälsomyndigheter ger även dess norska motsvarighet Folkhälsoinstitutet i sitt remissvar Hallengren rätt i frågan, liksom många andra expertinstanser som till exempel norska Läkarföreningen. De lyfter fram att studierna i utredningen har betydande metodiska svagheter.

Så att utreda en avkriminalisering skulle inte ge något entydigt svar utan bara göra att diskussionen om för eller emot en sådan fortsatte efter utredningen var klar. I slutänden handlar det, precis som gällande Covid-19, om att politiskt sätt ner foten.

Däremot vore det en brist om vi i detta läge inte utredde kriminaliseringens positiva och negativa effekter så att vi kan justera det som blivit negativt under åren med kriminalisering.

När vi gick in i året fanns det en insändare i Sydsvenskan (9/1-2020, betalvägg) som pekade på att Portugal genom sin avkriminalisering minskat narkotikadödligheten från över 300 fall om året 1999 till under 100 fall år 2015. En remarkabel nedgång på kort tid. Problemet med den beskrivningen är att den är felaktig.

Misstaget är lätt att göra då Portugal ändrat sitt sätt att mäta kring 2008. Med det nya sättet var dödligheten 1999 snarare 60 personer för att 2015 vara 54, det vill säga i princip detsamma. När vi under våren tittat närmare på Portugal, via ett arbete av journalisten Pierre Andersson, visade det sig att de inte enbart avkriminaliserat utan även gjort en mängd andra åtgärder inom förebyggande, vård och behandling (NPCs Portugalrapport, pdf-fil, 44 sidor).

I princip fördubblade de budgeten. Dödligheten gick mycket riktigt ner i början men har de senaste åren åter gått upp. Detta under en period där avkriminaliseringen varit densamma, Så vilken narkotikapolitisk skillnad har då skett under perioden? Framförallt finanskrisen 2008 slog hårt i Portugal och med det har besparingar skett inom vård och behandling.

Därför var det, på tal om Folkhälsomyndigheter, överraskande att se samma misstag upprepas i en rapport från finska motsvarigheten THL , Institutet för hälsa och välfärd, (pdf-fil, 93 sidor).  Åter lyfts ett exempel från år 2000 med över 300 döda och 2013 med 22 döda, vilket alltså inte stämmer. Så med detta exempel går det inte alltid att lita på rapporter från Folkhälsoinstitut…

De jämför vidare även med EU-snittet för dödlighet och kommer då fram till att Finland och Danmark ligger över snittet medan Portugal och Tjeckien ligger under. Det är direkt anmärkningsvärt då det är svårt att jämföra dödstal mellan länder då man mäter på olika sätt, vilket vi även sett gällande Covid-19. Skulle man bara kolla på enskilda länder så skulle Estland, som har avkriminaliserat, ligga högst medan Rumänien, som har förbud, ligga lägst.

Förbud skulle vara effektivast. Så enkelt är det dock inte, utan avkriminalisering och dödlighet tycks inte ha med varandra att göra när det gäller generell dödlighet.

Det gäller att vara uppmärksam på det vi läser i media. Det kan lätt bli en sanning att forskningen fastslagit att avkriminalisering aldrig leder till en konsumtionsökning eller att det skulle leda till minskad narkotikadödlighet. Så är det alltså inte. Däremot är det ett faktum att Sverige över åren har minskat sina insatser vad gäller förebyggande arbete, vilket även Folkhälsomyndigheten lyfter upp i sina åtgärdsförslag, (se Drugnews-artikel).

Och vi tycks inte ha koll på att systemen från tidig upptäckt till behandling med tillhörande vårdkedja med arbete, bostad och fritid hänger ihop.

Det hinner vi inte utveckla i den här krönikan, men kanske är det en stor anledning till att konsumtionen gått upp något i den vuxna befolkningen och dödligheten hamnat på en högre nivå?