Kan Norge ta täten i narkotikapolitiken?

Nyligen beslutade Arbeiderpartiet att säga nej till norska regeringens förslag till en rusreform med total avkriminalisering. Men Norge kan bli en förebild genom anpassa samhällets reaktioner – förmå unga att avstå droger och ge de beroende bästa behandlingen, skriver Peter Moilanen, Narkotikapolitiskt Center, i en krönika.

I helgen kom så beslutet från norska Arbeiderpartiet. De säger nej till sittande regeringens förslag till en långtgående rusreform och med det ser hela förslaget ut att falla. Dock ska sägas att förslaget inte innehöll så många beståndsdelar. Det var i princip en avkriminalisering av all narkotika för både eget bruk och för rätt höga nivåer av innehav. Istället skulle alla som polisen påkommer med narkotika vara förpliktade att träffa en kommunal rådgivningsenhet som skulle upplysa om riskerna med narkotika. Och eventuellt erbjuda behandling – men på frivillig basis.

Även om många varit positiva till principen om att personer med ett beroende inte ska bötfällas och få en anmärkning i belastningsregistret, har förslaget fått mycket kritik från många håll. Folkhälsoinstitutet har pekat på det osäkra vetenskapliga underlag som finns kring frågan om en avkriminalisering leder till ökad konsumtion och Centret för rus- och avhängighetsforskning SERAF har till och med talat om att de tror konsumtionen kommer att öka. Läkarföreningen och vissa jurister har varit skeptiska och Föräldrauppropet och många kommuner har varit oroliga för att det skulle bli svårare för ungdomar att stå emot narkotika med mer tillåtande signaler.

I slutänden var det inte bara Arbeiderpartiet som var emot rusreformen. En majoritet av oppositionen var emot, men även regeringspartiet Kristelig Folkeparti uppmanade andra partier att rösta emot, även om de själva skulle vara lojala med överenskommelsen och sina höger-liberala regeringspartners. Norges justitieminister från Höyre har varit osynlig i debatten, vilket rest frågan om hur enig ens det största regeringspartiet var. Egentligen var det väl egentligen bara Venstre som brann för den rusreform som förelåg.

När det gäller Portugal, ett land Norges narkotikautredning skulle titta närmare på, gjordes det en rejäl satsning på förebyggande och utbyggnad av vård och behandling när de genomförde sin rusreform 2001. Det talades om en fördubbling av ekonomiska resurser.

Den ”narkotikageneral” som leder Portugals verksamhet har själv sagt att ”Avkriminalisering är ingen mirakelmedicin. Gör man enbart det så kommer saker att bli värre.” Och ändå hamnade Norge just där med i princip enbart en avkriminalisering.

Ingen satsning på förebyggande, ingen behandlingsreform och inga ekonomiska resurser till de kommunala rådgivningsenheter som skulle upprättas av ekonomiskt hårt ansträngda budgetar. I princip tvärtemot det Portugal gjorde. När det dessutom inte heller fanns tillräckligt vetenskapligt underlag för att visa att narkotikabruket inte skulle öka så var det förmodligen svårt att driva igenom förslaget med folkligt stöd. Det finns ingen längtan efter att få fler ungdomar att använda narkotika.

Men, och det är ett viktigt men, Norge har fått upp frågan på agendan. Något vi ännu inte sett i Sverige. Nu finns i princip en enighet kring att de som har ett beroende inte ska bötfällas och med det ett erkännande om att kriminaliseringen inte alltid leder rätt.

Det finns också ett konstaterande att den internationellt sett låga narkotikaanvändningen i Norge är värd att bevara, då bruket i sig är en riskfaktor för skador och lidande. Och med den osäkra forskning som finns på området kan det vara så att kriminaliseringen tjänar narkotikapolitiken väl för det stora flertalet som inte har ett beroende.

Norge har helt enkelt öppnat upp verktygslådan för att undersöka om det går att införa smartare påföljder än enbart böter. Kanske behövdes det politiskt passera ett förslag som istället enbart erbjöd ett påtvingat samtal om narkotikans risker för att komma fram till det. För ett samtal är ju inte heller en lösning som passar alla då problemen ser olika ut.

Om Norge spelar sina kort väl framöver kan man mycket väl bli ett föredöme i världen. Bli ett land som anpassar samhällets reaktioner till olika grupper.

Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre på landsmötet

Sanktioner som förebygger att den stora majoriteten fortsatt avstår narkotika, sanktioner som förmår de som testat att upphöra och sanktioner som ger personer med beroende de bästa förutsättningar för en jämlik, snabb och tillgänglig behandling med gott bemötande.

Arbeiderpartiet har inte bara öppnat upp för differentierade påföljder, utan vill också se ett rejält lyft för det förebyggande arbetet och ser en kommande behandlingsreform framför sig. Där någonstans ligger en human, restriktiv narkotikapolitik.

När får vi se en svensk partiledare, likt Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre, ställa sig i talarstolen och tala om de dubbla solidariteterna; den med de ungdomar som aldrig ska börja med narkotika och den med de som har ett beroende och ska få bästa möjliga behandling?

Annonser