Lauterbach vet att erfarenheterna från USA och Kanada visar att en legalisering leder till en ökad konsumtion och ökade skadeverkningar. Tyska regeringen gör nu därför vad den kan för att få reformen att framstå i positiv dager och tona ner de negativa konsekvenser som förslaget förväntas medföra. För detta lägger Lauterbach och regeringen ut dimridåer.

Lauterbach säger att legaliseringen inte kommer att påverka cannabisanvändningen. Den har redan tidigare ökat och lär fortsätta att öka. Det framställs som lagbundet och där en legalisering gör varken till eller från. Det man kan göra är att försöka kontrollera marknaden så att det åtminstone går att skaffa kontrollerad och inte kontaminerad cannabis.

Det andas uppgivenhet, men Lauterbach får stöd i en av regeringen beställd forskningsöversikt, Technical Report, (pdf-fil) från april 2023 som med en vilseledande slutsats gav Lauterbach den hjälp han så väl behöver. Där sägs att ”där cannabis legaliserades har användningen generellt sett ökat före och efter förändringar i lagstiftningen. Ytterligare ökningar av cannabisanvändning förväntas också ske i Tyskland – oavsett den föreslagna legaliseringen. I Kanada, USA och Uruguay har få omedelbara förändringar i användning och hälsa observerats direkt efter att legal cannabis var tillgänglig. Men /…/ långsiktiga effekter är avgörande.”

Det är visserligen riktigt att det inte sker några omedelbara förändringar vid tidpunkten för själva beslutet om legalisering eller dagen då dörrarna öppnas till butiken eller den första plantan får planteras i köksfönstret. Men en närmare titt på data och sammanhanget ger en annan bild.

Legaliseringen är en process i flera steg över en längre tid. Den börjar i regel med avkriminalisering och generösa lagar för så kallad medical marijuana. Därefter en period av kampanjer, folkomröstningar, val och lagförslag, följt av ett formellt beslut och slutligen en tid när företag söker licenser och dörrarna till butiken så småningom öppnas. Redan innan legaliseringen formellt trätt i kraft har polisens insatser anpassats till kommande lagstiftning och upptäcktsrisken därmed minskat vilket påverkar människors beteende.

När allt väl är på plats har det visat sig att regelverken fortsätter att liberaliseras med exempelvis fler butiker i attraktivare lägen, ”gårdsförsäljning”, online-försäljning och hemleverans. En cannabisindustri växer fram med resurser att påverka opinion och politik.

Det finns ett tryck från användarna och inte minst cannabisindustrin att fortsätta att liberalisera regelverken – användarna för att få bättre tillgång till fler och billigare produkter, cannabisindustrin för att öka försäljningen och vinsterna.

Även staten har ett intresse av detta. För att konkurrera med och begränsa den illegala marknaden krävs låga skatter och ett minimum av restriktioner i regelverken. Dilemmat för staten är att detta samtidigt leder till ökad användning och ökade skadeverkningar.

Legalisering är inte en händelse vid en särskild tidpunkt utan en process över tid där normer, attityder, lagstiftning och marknadsförutsättningar successivt förändras och användningen därför gradvis ökar.

I de delstater i USA som legaliserat ligger konsumtionsnivån vanligen högre redan innan legaliseringen jämfört med andra delstater därför att olika steg tagits tidigt. Dessutom är ökningstakten i användningen högre. Detta har förstärkts av legaliseringen. Med ökad användning ökar också skadeverkningar av olika slag vilket data och allt fler studier också visar. En del effekter blir tydliga efter relativt kort tid, andra efter en längre tid.

Att ökningen som den tyska regeringen säger skulle vara densamma utan legalisering och att den inte påverkar användningen saknas det belägg för. Det är en dimridå för att tona ner de negativa effekterna av en legalisering.

Regeringen och Lauterbach vill också ge sken av att legaliseringen av cannabis ska ske försiktigt, stegvis och kontrollerat.

Den ursprungliga planen var att införa en fullskalig legalisering med industriell odling, produktion och försäljning i särskilda butiker – trots att detta strider mot både FN:s narkotikakonventioner och EU-rätt, i första hand Schengenavtalet.

Det skulle också kräva en prövning och godkännande av EU-kommissionen. Men den sa nej till kommersiell försäljning vilket tvingade Lauterbach att backa och presentera en alternativ plan.

Målet är fortfarande en fullskalig legalisering, men vägen dit går nu i flera steg.

Till att börja med tillåts innehav och odling för eget bruk, 25 gram i fickan och tre plantor per år. Dessutom tillåts så kallade cannabisklubbar, ideella föreningar med högst 500 medlemmar som kan odla tillsammans och sälja till varandra inom föreningen, högt 50 gram per månad. Regelverket blir både omfattande och strikt.

Kritiken har inte låtit vänta på sig, både från motståndare och förespråkare. Polisen, domarkåren och barnläkarföreningar är kritiska och vill inte se en legalisering, lika så de kristdemokratiska partierna CDU och CSU och delstatsregeringen i Bayern.

Att tillåta hemodling med en begränsning till tre plantor kan låta både sympatiskt och tryggt. Men det är som att tillåta hembränning av alkohol, men bara i en viss mängd. Det blir omöjligt att kontrollera och parallellt med en vit och en svart marknad växer en grå marknad i köksfönstret. Det är inte troligt att polisen vill lägga resurser på hembesök för att kontrollera antalet plantor.

Cannabisanvändare och cannabisindustrin är besvikna över att försäljning inte tillåts och att regelverket för cannabisklubbar är för byråkratiskt, men är glada för att bollen satts i rullning och övertygade om att en full legalisering med försäljning efter kanadensisk modell så småningom blir verklighet.

I väntan på det blir nästa steg att tillåta försäljning i särskilda butiker i vissa städer under en försöksperiod på fem år som därefter ska utvärderas. Regeringen vill ge intrycket att en utvärdering som visar negativa effekter kan innebära att bandet backas och legaliseringen upphör. Det är dock mindre troligt att något sådant skulle ske. Bollen har satts i rullning. Trycket mot andra länder ökar och cannabisindustrin ser framför sig en dominoeffekt.

Det vi i Sverige har att förhålla oss och ta ställning till är därför inte förslag om begränsade lokala försök eller ”försiktiga” steg med hemodling och cannabisklubbar som vi kan räkna med kommer, det är hur en legalisering ser ut två tre decennier senare. Utvecklingen i USA och Kanada visar det och det bör vara tillräckligt för att ge politikerna argument att stå emot.