När den tyska regeringskoalitionen bildades efter valet i oktober 2021 var legalisering av cannabis den första punkten koalitionspartierna kunde enas om. Legalisering var sedan länge ett krav från De Gröna och det liberala FDP. Socialdemokraterna SPD som tidigare varit emot ändrade sig för att regeringsmakten skulle säkras.

Beslutet om en legalisering var således resultatet av en politisk kohandel. I oktober 2022 presenterade den tyska regeringen en fullskalig plan och modell där hemodling och försäljning i särskilda licensierade butiker skulle legaliseras.

För att försöka skapa någon trovärdighet och legitimitet för legaliseringsprojektet beställde regeringen i efterhand en kunskapsöversikt av en grupp forskare vid Institut für Interdisziplinäre Sucht- und Drogenforschung (ISD) i Hamburg som gått igenom kunskapsläget. De har också tagit hjälp av kanadensiska forskare.

Rapporten Technical Report – Effects of legalizing cannabis (pdf-fil, 123 sidor) som presenterades nyligen visar vad kända data och tidigare rapporter redan visat. Med en legalisering följer en ökad konsumtion och med den ökade skadeverkningar. Detta som en följd av ökad tillgänglighet, normalisering, ökad konkurrens mellan den legala och illegala marknaden och sjunkande priser. Rapporten försöker visserligen tona ner betydelsen av detta, men faktum kvarstår likväl.

Den tyska regeringen borde givetvis ha tagit reda på fakta först, men då hade man tvingats inse att legalisering är en dålig idé. Men då De Gröna och FDP redan bestämt sig, oavsett fakta och konsekvenser, fanns ingen återvändo. Nu försöker regeringen i efterhand ge legitimitet åt projektet genom den beställda kunskapsöversikten.

Då Tysklands modell för legalisering strider mot både FN:s narkotikakonventioner och EU-rätt behövde den också prövas av EU-kommissionen. Efter de informella förhandlingar som pågått under vintern stod det också klart att EU-kommissionen inte skulle ge sitt godkännande. Tyskland tvingades backa och återkom i april 2023 med ett nytt förslag och en begränsad legalisering. Enligt detta ska legaliseringen ske i två steg, först en legalisering av hemodling av tre plantor per år och möjlighet att bilda s.k. cannabisklubbar, ideella föreningar med högst 500 medlemmar där odling och försäljning kan bedrivas inom klubben.

Därefter ska ett begränsat försök med försäljning i särskilda butiker i ett antal städer göras under fem år för att sedan utvärderas och presenteras som ett vetenskapligt försök. Närmare detaljer om hur detta ska utformas ska redovisas efter sommaren. Med upplägget som ett ”vetenskapligt försök” vill Tyskland få det att framstå som att legaliseringen är förenlig med FN:s narkotikakonventioner. Målet är dock fortfarande en full legalisering. Att Tyskland skulle stoppa planerna på fortsatt legalisering efter försöksperioden är mindre troligt. När anden väl släppts ur flaskan är den svår att stoppa tillbaka.

Genom de informella förhandlingar med EU-kommissionen så undvek Tyskland en notifikationsprocess, där andra EU-länder skulle haft möjlighet att yttra sig. Ett agerande i sig av kommissionen som väcker frågor.

Vid en legalisering skapas en legal marknad samtidigt som det visat sig att en betydande illegal marknad kvarstår. I de fall hemodling tillåts, vilket är regel och även införs i Tyskland uppstår därtill en grå marknad, omöjlig att kontrollera. Att polisen skulle lägga resurser på att göra hembesök för att kontrollera antalet plantor i köksfönstret eller på sommarstället är knappast troligt.

Erfarenheten från USA och Kanada visar också att lagstiftningen fortsätter att liberaliseras även efter att en legalisering införts. Användarna vill ha lättillgänglig och billig cannabis och fler produkter att välja mellan. Industrin vill öka tillgängligheten för att sälja mer och staten vill öka tillgängligheten för att bättre kunna konkurrera med den illegala marknaden. Fler butiker per 100 000 invånare tillåts liksom butiker i attraktivare lägen i shoppinggallerior och centrala kvarter, användning i offentliga miljöer, online-försäljning, hemleverans och ”gårdsförsäljning”. Till det kommer sänkta skatter. Samma utveckling kan med tiden förväntas ske i Tyskland.

Staten hamnar, som den kanadensiske forskaren Michael Armstrong påpekar i CBC News, i ett olösligt dilemma och en målkonflikt: ”Kom ihåg att den federala regeringens balansgång är att de vill att den lagliga marknaden ska vara tillräckligt attraktiv för att ta över alla befintliga användare från den illegala marknaden, men de vill inte att den ska vara så attraktiv att den tar in mängder av nya användare.”

Den tyska rapporten konstaterar också att det förväntas att cannabisanvändning ”ökar i snabbare takt om den lagliga marknaden är attraktiv för icke-användare, till exempel genom marknadsföring och ett stort utbud av produkter som erbjuds av en hög täthet av butiker”.

Det vi hittills sett från de samhällen som legaliserat är just att nya användare tillkommer samtidigt som frekvensen i bruket ökar.

Av cannabisanvändare i Colorado är 52,3 procent daglig- eller nästan-dagliganvändare. Det motsvarar tio procent av hela den vuxna befolkningen, en ökning med 66 procent från 2014 då portarna till cannabisbutikerna öppnades.

Tyska rapporten framhåller också just detta och att ökningen av cannabisanvändningen i den vuxna befolkningen, som observerats i Kanada, USA och Uruguay, inkluderar både hög- och lågrisk användare. ”Med ett växande absolut antal användare, men andelen högriskanvändare förblir konstant, har legalisering av cannabis i Kanada och USA sannolikt bidragit till en ökning av det absoluta antalet vuxna högriskanvändare.” Nyare data visar också som i Colorado att även andelen högriskanvändare ökar.

När det gäller unga under 18 år har däremot användningen inte ökat nämnvärt, i det korta perspektivet ska tilläggas. Rapporten konstaterar dock att studier med längre uppföljningsperioder än två år och mer robusta metoder visar att legalisering av cannabis i amerikanska delstater har lett till ökad användning bland ungdomar. Detta bekräftas också av studier som visar att inledandet av cannabisanvändning har ökat efter legalisering av cannabis.

I rapporten dras därför slutsatsen att ”Eftersom lagliga cannabismarknader fortfarande utvecklas och cannabisanvändning bland vuxna blir mer normaliserad, kan ungdomar som bor i jurisdiktioner med lagliga cannabismarknader vara mer benägna att använda cannabis i framtiden”.

Hade den tyska regeringen haft denna rapport på bordet som underlag innan den fattade sitt beslut är det mycket möjligt att beslutet hade blivit ett annat. Om den inte hade övertygat De Gröna och FDP hade den i alla fall kunnat ge Socialdemokraterna råg i ryggen att stå emot.

Så blev det inte. Tysklands legalisering av cannabis skapar mer problem än den löser. För Tyskland själv och för hela EU.