Förlorade Sverige kriget mot drogerna?

SVT-journalisten Johan Wicklén är aktuell med boken ”Vi ger oss aldrig” – om cannabis, varför folk röker på och svensk narkotikapolitiks baksidor. Han vill höja samtalsnivån om droger och attackerar samtidigt media ”som svikit”, antidroglobbyn och drottningen.

Johan Wicklén, 39 år, är Gävlegrabben som åkte till Stockholm, blev framgångsrik journalist på Sveriges Television och specialiserade sig på vetenskap och narkotikafrågor och upprördes över hög drogdödlighet och den svenska självbilden som ”supermakt på narkotikaområdet”.

Han tog tjänstledigt och borrade ner sig i arkiv, intervjuade många – en som försöker lämna kriminellt gäng, en sjuksköterska som köper sin drog via nätet, man med smärtproblem som började odla cannabis som medicin och åkte fast. En cannabisinvesterare som hoppas att nöjesbruk ska tillåtas, ”sidbytare” och några akademiker och forskare som är kritiska till den restriktiva linjen.

Nu har Wicklén skrivit klart sin version om cannabis och svensk narkotikapolitik: ”Vi ger oss aldrig – så gick det till när Sverige förlorade kriget mot knarket” (Volante, 2022)

• Varför skrev du boken?
– Det är en bok jag själv velat haft när jag introducerade mig i ämnet. Hur politiken formats, viktiga spelare och lite populärvetenskapligt om hur droger fungerar och vi sett på droger i Sverige sedan 60–70 talet. Jag vill höja kunskaps- och samtalsnivån i narkotikadebatten, svarar han.

Johan Wicklén samtalar med förläggaren Johan Wirfält om sin bok ”Vi ger oss aldrig”. Foto: Drugnews

Kanske en slags Magnus Linton 2.0, som skrev om heroin och narkotikadöden i boken ”Knark – en svensk historia” 2015, medan Wicklén velat skriva även om cannabis roll och historien bakom konsumtionsförbudet.

Själv använde Johan cannabis som ung. I bokens förord berättar han om ”kvällar i skitiga lägenheter, haschkakor gömda i fläktar, frysfack och soffor. Redline-påsar packade med klibbiga buds…” Och leveranser från langare efter sms-meddelande.
– Jag måste ju vara transparant själv också, säger han vid bokpresentationen på förlagets bokhandel i Gamla stan i Stockholm.

Boken släpptes officiellt 20 april, på internationella cannabisdagen, ”en flört med båda sidor”, som han hoppas ger mer uppmärksamhet och får fler läsa boken.
I minglet efteråt – dit några cannabisvänner, politiker och kända kritiker av svensk narkotikapolitik och några av dem han intervjuat i boken kommit och sippar öl och vin – fångar Drugnews upp honom.

• Du har tre kapitel med titeln Världens bästa drog, men cannabis är väl inte ofarligt?
– Nej, det är klart den inte är ofarlig, det är ju en drog. Jag ville provocera lite, men det är definitivt världens populäraste illegala drog. Jag efterlyser fler perspektiv, för att förstå de dåliga sidorna av cannabis, måste man förstå de bra också, säger Johan Wicklén.

Bokmingel. Foto: Drugnews

Han tycker cannabis kan jämföras med alkohol, att människor påverkas olika, att droger inte har ”en specifik verkan” på alla, utan olika för den som röker på är ensam och har ångest eller är glad med andra på en fest.

– Det är många som vill röka mindre, inte sluta helt, men så att det inte helt påverkar deras liv. Men det finns ingen information om detta om man vill hjälpa människor som får problem av cannabis. Tidigare har mest funnits skräckpropaganda.

Istället behövs varningar för exempelvis att blanda cannabis med tobak då det ökar risk för beroende, det är inte bra att dra ner röken i lungorna, använda förångare istället.

– Allt sånt pratar man om på vita marknader (där cannabis tillåts), om skademinskning, kanske vi borde prata om det här också?, säger han.

Han hoppas boken kan bidra till minskad stigmatisering och hjälpa dem med problem att våga söka stöd. Och poängterar att han inte är cannabisliberal och ”absolut inte en legaliseringsfans” – och vill att även kommersialiseringen och ”cannabiskapitalismen” ska granskas.

Johan Wicklén ägnar rätt mycket utrymme åt att beskriva hur konsumtionsförbudet av narkotika kriminaliserades i Sverige (1988, lagen skärptes 1993 för att kunna använda drogtester). Och hur visionen om ett narkotikafritt samhälle drevs igenom. Men hoppar över legalförskrivningen i mitten på 1960-talet, som avbröts efter ett par tragiska dödsfall, och följdes av en viss omsvängning av drogpolitiken.

Johan Wicklén. Foto: Drugnews

• Drugnews: Du verkar rätt arg på ”antidroglobbyn” med Riksförbundet narkotikafritt samhälle i spetsen?
– Nej, men RNS har varit en viktig framgångsrik spelare. En folkrörelse som på den tiden gjorde vad de skulle göra. Nils Bejerot (socialläkare och RNS grundare) kallade ju den en socialpolitisk gerillaorganisation. Man kan säga att dom verkligen lyckades.

• Men varför har du inte intervjuat någon av deras representanter i boken?
– Bra fråga, men jag har suttit i arkiv och läst alla RNS:s och SNPF:s tidskrifter (Svenska Narkotikapolisföreningens) på KB:s arkiv och har kunnat följa debatten och deras argument, svarar Wicklén.

Och fortsätter:
– Sen är ju boken främst en berättelse om förlorarna, som exempelvis var emot kriminaliseringen, även om vissa av de jag intervjuar kanske är framtidens vinnare. Exempelvis de forskare – som kriminologen Henrik Tham och andra – som gjorde sitt jobb, varnade för kontrollkostnaderna, men fick utstå mycket spott och spe och hamnade i karantän.

Han har sökt några socialdemokratiska politiker om varför de svängde om konsumtionsförbudet, som då främst drevs på av borgerliga och RNS, men de har inte velat ställa upp. Han tror att de ”är rädda om sitt eftermäle”.

Drottning Silvia får också en släng i boken. Hon har i flera decennier velat skydda barn från droger och helhjärtat ställt upp på FN-möten och talat för en restriktiv linje.
Men Wicklén menar att enligt Torekovs-uppgörelsen bör inte kungahuset lägga sig i ”politiskt kontroversiella frågor”.

• Borde drottningen hållit käft om narkotika alltså, tycker du?
– Ja, egentligen, enligt överenskommelsen ska hon undvika heta politiska frågor, men hon allierade sig med förbudsorganisationer. Till hennes försvar kan man säga att narkotikan inte var så kontroversiell på den tiden. Hon sa till Expressen i samband med FN-mötet Ungass 1998 att ”personligen tror jag harm reduction är en farlig väg att gå”. Det har ingen lyft på ögonbrynen över att hon sa, när egentligen journalister borde lyft på luren och ringt ner hovet, säger Johan Wicklén.

Johan Wicklén, författare och SVT-journalist. Foto: Drugnews

Mediekollegor är han besviken på, särskilt de som var verksamma för några decennier sedan. Han skriver i ett kapitel att de ”gjorde inte sitt jobb” och ”svek publiken” i bevakningen av narkotikaområdet.
– Journalister behöver utbildas mer för att kunna ge en bredare bild. Det var hundra frågor som inte ställdes, inga motfrågor, de lyssnade absolut för mycket på polisen, insåg inte att den också var en spelare.

Wicklén hoppas att såväl drottningen, som socialminister Lena Hallengren och justitieminister Morgan Johansson ska läsa hans bok.

Visionen om det narkotikafria samhället – som Johansson år 2002 som folkhälsominister sa skulle nås på ett decennium i Sverige – är långt borta, enligt Wicklén.

– Vi hade en självbild att vara ”en supermakt” på narkotikaområdet. Idag är vi istället längre ifrån det narkotikafria samhället än någonsin, samtidigt som skadorna från narkotikan är större än någonsin. Och inte bara drogdödligheten, utan även kontrollskador som våldet och de svarta narkotikamarknaderna. Det är pinsamt, säger han.   

Han håller med om att narkotika blivit motor i de blodiga gängkonflikterna, som justitieministern brukar säga. Men att det bara är ena sidan, samma argument används av politiker i andra länder som vill övertyga om att ta en annan väg.

• Framtiden då. Kommer ”spliffen” bli lika folklig som sill och nubbe i Sverige, som du undrar på bokomslaget?
– Nej, det tror jag faktiskt inte, där måste jag nog ge Bejerot rätt. Kulturen i ett land spelar in som f-n. Sverige har inte en cannabiskultur, däremot ligger vi i mitten vad gäller amfetamin och kokain.

Det är nog inte Sveriges restriktiva linje som återspeglas i det låga ungdomsbruket, utan mer hälsotrender och annat, som på 80-talet, då även alkohol och limsniffning gick ner bland unga, menar han.

Men Wicklén tror att cannabisvindarna från omvärlden, från Nordamerika och i flera EU-länder som mjukar upp lagar, kommer öka trycket.
– Det har gått så fort, jag såg inte det komma att exempelvis Tyskland skulle planera för att legalisera. Det kommer att påverka många länder runt i kring. Det finns ju då incitament att flytta billigare lagligt producerad cannabis till svarta marknader, det ser vi idag mellan de amerikanska delstaterna, exempelvis kring Colorado, säger han.

• Fotnot: Drugnews kommer i en separat artikel låta recensera Johan Wickléns bok.

Annonser