Årets ord inom narkotikapolitiken? Jag nominerar ordet ”resurser” tillsammans klassiker som förebyggande och ”beprövad erfarenhet”, eller nykomlingar som ”indirekt mätmetod” och ”skadligt bruk och beroende”.

Resurser i form av mer sådana till förebyggande arbete, skola eller vård och behandling, men också för att frigöra resurser från den kontrollapparat som omgärdar narkotikapolitiken utifrån till exempel kriminaliseringen.

Inte minst önskan att frigöra resurser från polisen har på sina håll blivit en snackis. Tes

en är oftast att genom att avkriminalisera narkotika för eget bruk frigörs resurser från polisen. Men hur mycket resurser handlar det egentligen om?

ESO-rapporten ”Bruk och straff” (Estrada et al, 2023) som presenterades i november lyfter fram att Polismyndigheten lägger 2,75 miljarder kronor på alla narkotikabrott och föreslår en utredning i syfte att avkriminalisera eget bruk och innehav.

Frågan är dock hur mycket av resurserna som går åt till specifikt ringa narkotikabrott? Narkotikautredningen lyfter fram siffror från Riksrevisionen (och även från oss på NPC) som pekar på att arbetet med lagföra ringa narkotikabrott omfattar cirka 350–400 årsanställda polisen. För mig är det här oklart hur mycket en årsanställd kostar med alla kringkostnader, men låt oss för enkelhetens skull räkna på en miljon kronor.

Totalt kostar då ringa narkotikabrott i storleksordningen 400 miljoner kronor. Kvar är 2,35 miljarder kronor till grov narkotikabrottslighet och brott av normalgraden. Det tar tid att spana på storlangarna, men också att arbeta förebyggande.

Men vänta nu, tänker du, 400 miljoner kronor är också pengar, om än enbart 15 procent av Polismyndighetens kostnader för narkotikabrott. Sant, men det slutar inte där.

Utvärderingar (pdf-fil, NPC m fl) visar att många ringa narkotikabrott kommer ”på köpet” av andra brott. Polis kommer fram till ett misshandelsfall och förövaren har narkotika i fickan, eller vid vapenbrott, inbrott eller bilkörning.

Sammanlagt kan det här handla om cirka hälften av alla ringa narkotikabrott. Och då de begått, eller misstänks ha begått, annan brottslighet som ska hanteras är det tveksamt om vi sparar så mycket resurser här på en avkriminalisering?

Utifrån detta verkar vi inte frigöra mer än storleksordningen 200–400 miljoner kronor på en avkriminalisering, vilket knappast kan tyckas vara så mycket i en budget hos Polismyndigheten på 37 miljarder kronor? Å andra sidan vet vi inte ens om några resurser frigörs. Vid Portugals narkotikareform inklusive avkriminalisering ökade mängden ärenden för polisen att hantera med en fördubbling perioden 2010–2017 då det är polisen som påträffar personer med narkotika som sedan hänvisas till deras avrådningskommissioner. Så vill vi att polisen fortsatt ska bidra till tidig upptäckt kommer det istället att ta resurser.

Som avslutning på året kan vi dock konstatera att resursbesparingsfrågan hänger på om kriminaliseringen gör någon nytta eller ej. Påverkar det alls konsumtion och tidig upptäckt?

Metastudier på området har kritiserats av till exempel norska Folkhälsoinstitutet som menar att sådana inte är tillräckligt vetenskapligt begrundade och har metodologiska svagheter. Däremot visade STAD i en studie (pdf-fil) att förbudet har betydelse för cannabiskonsumtionen. Och den opinionsundersökning som IPSOS gjort på uppdrag av oss på NPC visar att förbudet var ett av de viktigaste skälen att avstå cannabis för såväl de som aldrig testat som de som använt senaste året.

Förbudet tycks ha betydelse samtidigt som Socialstyrelsen i en utvärdering (pdf-fil) 2022 visade att en majoritet av alla lagförda för narkotikabrott i åldern 15–20 år inte var kända av socialtjänst för sin narkotikaanvändning. En av fyra var helt okända av socialtjänsten!

Inget av allt detta hindrar dock att nuvarande lagstiftning utvärderas för bland annat kriminaliseringens positiva och negativa effekter för att skruva och justera narkotikapolitiken till en mer human, restriktiv sådan, men det är en annan sak.

Nu lägger vi året till handlingarna och önskar varandra ett Gott nytt sådant!

PETER MOILANEN
– chef för Narkotikapolitiskt Center (NPC)