Det finns anledning att noga följa utvecklingen av narkotikapolitiken i provinsen British Columbia i västra Kanada. Det senaste decenniet har provinsen drabbats av en omfattande narkotikakris, främst en opioidkris, men även stora problem med metamfetamin och kokain med en dramatiskt ökande narkotikadödlighet som följd. Till det kommer en hög och ökande användning av cannabis.

Samtidigt har politiken successivt lagts om. Med en långtgående skademinimeringsstrategi, legalisering av cannabis och senast avkriminalisering av all narkotika är detta det samhälle som gått allra längst i förändringen av narkotikapolitiken i liberal riktning. British Columbia har infört alla de åtgärder och insatser som kritikerna av den svenska narkotikapolitiken vill att vi ska göra i Sverige. Resultaten är knappast upplyftande och borde stämma till eftertanke.

Den svenska narkotikapolitiken har i debatten framställts som ett fullständigt misslyckande, men om det är någonstans narkotikapolitiken misslyckats är det i British Columbia.

Redan 2016 deklarerade provinsregeringen State of emergency sedan opioidepidemin tagit fart. Med en befolkning på 5,4 miljoner finns idag enligt myndigheternas bedömning cirka 100 000 personer med opioidberoende, vilket skulle motsvara närmare 200 000 i Sverige.

British Columbia har sedan många år en uttalad harm-reduction-strategi med massiva sådana insatser. 2016 öppnades det första officiella brukarrummet, idag finns det närmare 50, huvudsakligen i Vancouver, men också i ett antal andra medelstora städer. Närmare 25 000 personer får LARO-läkemedel[i], cirka 5 000 förskrivs legal narkotika i det så kallade Safe supply-programmet. Sedan 2020 har totalt cirka 14 000 personer tillhandahållit mestadels föreskrivna alternativ till substanser som heroin, fentanyl och metamfetamin. Programmet har senare utökats för att förskriva fentanylplåster och receptbelagt heroin.[ii] Utdelningen av Naloxon-kit mot överdoser är omfattande liksom utrustning och verktyg av olika slag för säkrare intag av narkotika.

Från 2023 har all narkotika avkriminaliserats i ett treårigt försök att minska dödlighet och få in fler beroende i vård.[iii] Innehav för eget bruk upp till 2,5 gram av opioider som heroin, morfin och fentanyl, crack och kokain, metamfetamin och ecstasy är tillåtet. Den som påträffas med dessa droger och mängder blir inte föremål för åtal och drogerna beslagtas inte. Istället erbjuds man information om möjligheter till stöd inom vården och socialtjänsten och stöd med att göra en remiss till behandling om så efterfrågas. Några sanktioner finns således inte.

Narkotikadödligheten fortsätter dock att öka och prognosen för 2023 är 2 495 dödsfall. I budgeten för 2023 satsas en miljard kanadensiska dollar (över åtta miljarder kronor) på olika insatser för att möta psykisk ohälsa och det man kallar the toxic drug crisis för att om möjligt vända trenden. Av det ska 586 miljoner kanadadollar gå till insatser för att stödja personer med narkotikarelaterade problem.[iv]

Om jämförelser av nivåer på narkotikadödlighet ska göras med försiktighet kan trender jämföras. Medan narkotikadödligheten i British Columbia ökat dramatiskt från 2014-2015 har den i Sverige minskat med 35 procent åren 2015-2021, för att under 2022 öka något.

Parallellt med opioidkrisen har Kanada och inte minst British Columbia en cannabisepidemi med kraftigt ökande användning och som en följd av detta ökade skadeverkningar. Ökningen började redan i samband med kampanjer och förberedelser för legaliseringen i oktober 2018 och har sedan fortsatt. I British Columbia är cannabisbruket högre än genomsnittet för Kanada. Även här skiljer sig trenderna åt och medan den är stabil på en låg nivå i Sverige har den ökat kraftigt i Kanada och British Columbia.

Ett återkommande argument för legalisering är att antalet cannabisbrott[v] minskar och polisens och rättsväsendet resurser i stället kan användas till annan och grövre brottslighet. I Kanada och British Columbia hade antalet cannabisbrott minskat långt innan legaliseringen, inte för att färre brott begåtts, utan för att polisen prioriterat ner den typen av brott. Efter legaliseringen har däremot trenden vänt uppåt och antalet cannabisbrott ökat.

I den svenska debatten har gängkriminalitet och det dödliga skjutvapenvåldet blivit ett av de främsta argumenten för legalisering. Med en legalisering ska försörjningsmöjligheterna för kriminella och den illegala marknaden därmed minska kraftigt.

Det var också argumentet för kampanjen Stop the violence BC som startade 2011 i British Columbia. Den presenterades som ”En ny koalition av högprofilerade hälso-, akademiska- och rättsexperter /som/ startar en kampanj för att legalisera marijuana i British Columbia och att den skulle minska gängvåld och omvandla kriminella vinster till nya skatteintäkter”, enligt CTV News .Kampanjen lyckades, men resultatet blev inte det som utlovades.

I British Columbia har det dödliga skjutvapenvåldet varierat över tid, men i motsats till kampanjens löften och förhoppningar ökat efter att legaliseringen införts och är nu högre än någonsin. Även om den illegala cannabismarknaden minskat kvarstår en betydande sådan samtidigt som annan narkotika fortfarande är olaglig. Det finns således en betydande illegal marknad.

På frågan varför gängrelaterade mord ökat efter legaliseringen svarar Martin Bouchard, professor i kriminologi vid Fraser University i British Columbia, att han personligen inte tror att gängvåld vid den tiden drevs av cannabis och förmodligen inte var en viktig faktor. Det finns mycket mer komplexitet med gängvåld än cannabis, då och nu, menar Bouchard. Gängvåld kan öka på kort sikt efter legalisering om gäng slåss om mindre resurser och det kan minska på längre sikt om storleken på den illegala ekonomin verkligen minskar, vilket Bouchard påpekar har gått väldigt långsamt i Kanada.
”Men jag skulle bli förvånad om legalisering var en viktig faktor i båda fallen”, säger Bouchard.[viii]

Till detta kommer en strid ström av studier och rapporter om skadeverkningar. Något som fått stor uppmärksamhet är att antalet små barn och ungdomar som exponerats för och förgiftats av cannabis har ökat och tvingats uppsöka akutsjukvård.

Narkotikaproblemet gör sig också i hög grad påmint i stadsmiljön där i vissa kvarter i större städer som Vancouver och Victoria många hemlösa lever direkt på gatan i total misär och där drogerna, våldet och döden ständigt är närvarande.

Från att ha betraktat användningen av cannabis och annan narkotika som ett problem som ska förebyggas och begränsas har man i British Columbia omdefinierat problemet. Problemet är inte narkotikan och användningen, problemet är förbudet och stigmatiseringen av narkotikaanvändning. Förbudet är grunden för den illegala marknaden och kriminaliteten. Användare tvingas inta gatans ”smutsiga” droger.

Användning av narkotika ses i stället som en mänsklig rättighet och normaliseras. Statens uppgift blir att säkerställa tillgången på laglig och kontrollerad narkotika och skademinimerande åtgärder för de som utvecklar skadligt bruk och beroende.

Kritiska röster hörs, men inget tyder på att politikerna i British Columbia och de myndigheter som administrerar politiken är beredda att överge den inslagna vägen.

Sverige behöver ta lärdom av British Columbia och inte upprepa deras misstag.

• Referenser: [i] LARO, Läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende.

[ii] CBC News https://www.cbc.ca/news/canada/british-columbia/carolyn-bennett-bc-toxic-drug-crisis-decriminalization-1.6900745

[iii] https://www2.gov.bc.ca/gov/content/overdose/decriminalization

[iv] CBC News https://www.cbc.ca/news/canada/british-columbia/more-than-1b-announced-for-mental-health-addictions-support-in-2023-1.6763706

[v] Brottskategorierna är (före 17/10 2018) innehav, langning, import/export och produktion. Med den nya lagen The Cannabis Act från 17/10 2028 är kategorierna innehav, försäljning, distribution, import/export, produktion och övriga.

[viii] Personlig information till förf. september 2023.