Därför JO-anmäler han Skolinspektionen

Kan alkoholtest (alkolås) av yrkeselever strida mot lagen på samma sätt som Skolinspektionen anser att villkorade drogtester gör det? Det ville Staffan Hübinette, rådgivare på Narkotikafri Skola, få utrett och anmälde en skola. Men då en tillsyn inte inleddes får nu istället Justitieombudsmannen pröva inspektionens handläggning.

Alkolås i fordon kan tyckas vara en både bra och självklar sak. Många gymnasieskolor med transportutbildningar använder också alkolås i fordonen. Frågan är om det strider mot lagen.

Att lämna ett alkoholtest är frivilligt, men att avstå innebär att eleven inte kan starta bilen och delta i det praktiska momentet. Ett alkoholtest är därför ett villkor för att delta i momentet.

Skolinspektionen har samtidigt slagit fast att drogtest inte får vara ett villkor för att delta i ett praktiskt moment.

Men då Justitieombudsmannen tidigare slagit fast att alkoholtest är att likställa med ett drogtest borde därför rimligen inte heller alkoholtest enligt Skolinspektionen få vara ett villkor.

Rättsläget är således oklart. Men då många gymnasieskolor också vill kunna använda drogtester som villkor i dessa situationer finns ett behov av att klargöra rättsläget.

För att få klarhet i detta ställde jag frågan till Skolinspektionen som svarar att man inte kan uttala sig i frågan. Det krävs en anmälan mot en enskild skola för att en prövning ska kunna göras.

Jag anmälde därför en skola, i samförstånd med den aktuella skolan ska tilläggas, och inväntade nyfiket ett svar. I anmälan ställde jag frågan om alkoholtest som villkor för att delta i praktiska moment är förenligt med lagen eller ej. Något svar kom inte och jag kontaktade därför Skolinspektionen på nytt för att få besked om man behandlat anmälan eller ej.

Beskedet var att någon tillsyn inte inletts, men att något beslut inte heller fattats. Vi fattar alltså inte beslut om att inte inleda en tillsyn. Skolinspektionen lämnar inte någon motivering till varför vi startar en utredning eller varför vi inte startar en utredning och vad skälen till det är”, var handläggarens svar.

På den första frågan är beskedet att det krävs en anmälan för att en prövning ska kunna göras. När en anmälan sedan görs vill Skolinspektionen ändå inte pröva frågan och förklarar inte varför.

Men om ett beslut inte fattats måste rimligen ändå någon handläggare på myndigheten som tagit emot anmälan ha gjort en bedömning och ett val att lägga anmälan i papperskorgen.
Jag återkom därför och ville få en förtydligande motivering och fick följande förklaringar:

  • Rättsliga ställningstagande som huvudregel görs endast inom ramen för beslut i ärenden.
  • Begränsade resurser att utreda samtliga inkomna anmälningar.
  • Måste prioritera med hänsyn till allvarlighetsgrad och effekten av en granskning för andra elever.
  • Frågan är komplex och avhängig ett antal olika omständigheter.

Att det finns en huvudregel bör dock rimligen innebära att huvudregeln kan frångås och möjligheter att göra ett ställningstagande finns.

Att resurserna inte räcker till att utreda samtliga anmälningar innebär att anmälningar ändå kan utredas.

Hur Skolinspektionen bedömer allvarlighetsgraden och effekten av en granskning vet bara myndigheten själv. I detta fall berörs många skolor och elever och där skolor riskerar att bryta mot lagen vilket kan tyckas väl skulle kunna motivera en granskning.

Att frågan är komplex och avhängig ett antal olika omständigheter är möjligen riktigt, men återspeglar nog mer myndighetens egna interna våndor och omständigheter inför frågeställningen. Om Skolinspektionen uppfattar frågan som komplex borde det vara desto mer angeläget att reda ut den.

Det hade också varit mycket enkelt för Skolinspektionen att kontakta den anmälda skolans rektor för att förhöra sig om hur skolan använder alkoholtester.

Skolinspektionen har alltså alla möjligheter att inleda en tillsyn och pröva frågan, ett val och en prioritering har gjorts som inte ens en förfinad byråkratprosa kan dölja.

Hanteringen av detta ärende kan jämföras med den iver och skyndsamhet med vilken Skolinspektionen på eget initiativ agerade när det gäller fallet med Halmstads kommuns beslut 2020 att införa en drogpolicy med frivilliga slumpvisa drogtester. Endast två dagar senare beslutade Skolinspektionen att efter, som man säger i sitt beslut, ”ha tagit del av uppgifter i media”, på eget initiativ öppna ett ärende beträffande Halmstads kommuns beslut. I detta fall behövdes ingen anmälan, det räckte med att en handläggare på Skolinspektionen läst en tidningsnotis.

Trots att frågan om slumpvisa drogtester tidigare avgjorts genom både JO:s beslut och dom i förvaltningsrätten och rättsläget därmed är klarlagt ansåg Skolinspektionen att allvarlighetsgraden var sådan att ärendet prioriterades och att myndighetens begränsade resurser räckte för att granska Halmstads kommun.

En förklaring till vankelmodet inför att pröva frågan kan vara att Skolinspektionen hur man än gör hamnar i ett besvärligt dilemma. Jag har svårt att tro att man skulle komma fram till att alkolås strider mot lagen och att dessa skolor därför måste ta bort dem ur sina fordon.

Men då JO likställer alkoholtest med drogtest blir det svårt att motivera varför drogtester som villkor i dessa situationer skulle strida mot lagen. Antingen ska båda vara tillåtna eller båda otillåtna.

Skolinspektionen kan därför behöva ompröva sin inställning till drogtester som villkor, men lämnar i stället rektorer och skolor i ett juridiskt osäkert läge. I det läget kan det vara bekvämt att låta den osynliga handläggarhanden lägga valda anmälningar i papperskorgen utan att något beslut fattas som varken lämnar spår efter sig, behöver motiveras eller kan kontrolleras. Anmälaren får nöja sig med läsningen av den sirliga, men på sitt sätt ändå upplysande byråkratprosan. Skolinspektionen lämnar walk over. Nu får JO pröva Skolinspektionens handläggning av ärendet.

av
STAFFAN HÜBINETTE
– författare och rådgivare till projektet Narkotikafri Skola

Annonser