”Dags för ny drogpolitik i Nederländerna”

Nederländerna har i 46 år fört en narkotikapolitik som tolererar cannabiscaféer och droganvändning. Med en ny regering och läkarutbildad hälsominister finns möjlighet till förändring. ”Kanske anden kan tryckas tillbaka i flaskan”, skriver holländarna Alfred Lagerweij från föräldraföreningen MM och Renée Besseling.

Nederländerna (Holland) har en lång historia med droger som fortsätter än idag.

Efter det nationella valet i mars 2021 dröjde det ända till 10 januari 2022 innan ett nytt kabinett, Rutte IV, tillträdde med Mark Rutte som premiärminister – en kombination av demokrater, liberaler och kristna partier.

Koalitionsavtalet från 15 december 2021 innehåller ett antal narkotikarelaterade inslag såsom:
• Ett starkt förhållningssätt för att ta itu med kriminellt inflyttande, delvis baserat på lärdomarna från Italien för att tackla maffian.

• Förebygga att utsatta unga människor inte dras in i kriminalitet, som nu är fallet.

En fortsättning av försöket med Lagen om slutna coffeeshop-kedjor (haschkaféer), från tidigare regering, med tillägget av stora staden Utrecht. (Resultaten kommer att presenteras 2024).

• Försök för att experimentera med cannabisodling och försäljning i tio kommuner.

• En statlig kommission kommer även att undersöka för- och nackdelar med ecstasy för medicinsk användning och på vilket sätt hälsan påverkas. Och hur det skulle mottagas i ett europeiskt sammanhang och om det finns laglig grund för det.

Allt detta kommer att utarbetas i förslag av de nya ministrarna under de kommande månaderna.


”Softa och hårda droger”

Den 1 november 1976 beslutade den dåvarande regeringen på inrådan av experter att dela upp opiumlagen i oacceptabla droger och droger med mindre allvarliga risker. I media och bland folket kallades denna delning i ”mjuka” och ”hårda” droger. Toleranspolitiken (gedoogpolitik) blev ett faktum.

Cannabis-Vodka. Soft? Foto: Jeroen Besseling

De så kallade ”softa” drogerna har varit kraftigt underskattade sedan 1976. Användarna av denna drog gick ofta snabbt från ”soft” till hårda droger. Detta ledde till blandmissbruk som är mycket svår att behandla. Eftersom kontroll saknades, och politiker inte alls var intresserade i ämnet, blev cannabis russtarkare genom förädling. THC-halten blev högre och föll då informellt under hårda droger. Behandlingen av missbrukare i Nederländerna var under en tid inriktade på uppnå drogfrihet. Men det målet har försvunnit under de senaste 20 åren.

Efterfrågan och utbudet av droger i samhället är som en cancertumör som växer när den inte behandlas och sprids så småningom i hela kroppen. Narkotikapolitik är därför en fråga som berör oss alla.

Narkotikafrågan är inte enbart en sak för politiker, experter och missbrukare. Det ger en viss grupp med ensidiga och drogliberala åsikter möjlighet att föra ut dessa åsikter som de enda rätta i officiella kanaler. Begreppet oacceptabla och de så kallade acceptabla drogerna har därmed varit normen i 46 år.

Det politiska beslutet från 1976 stred totalt emot internationella fördrag. Förenta nationernas tre narkotikakonventioner (1961, 1971, 1988) ger ett gemensamt ramverk åt lagstiftningen i de flesta länder. Nederländerna har ratificerat dem alla. I 1961 års konvention finns heroin och cannabis på samma lista över förbjudna ämnen.

 Idag, 46 år senare och med facit i handen vet vi att vara tolerant inför drogpolitiken har hjälpt drogindustrin på fötter.

Potshops i Holland. Foto: Jeroen Besseling

Såsom de ökända haschkaféerna, headshops, odlingsbutiker, postorderföretag, kommuner som vill odla och sälja cannabis, grossister av hampafrön, hemmaodlare, användarorganisationer för att nämna några. Nederländerna är den största leverantören av russtarkt nederweed och ecstasy.

“Mjuka händer ger stinkande sår” är ett talesätt. Anden släpptes ut ur flaskan. Frågan är om den nya regeringen kommer att lyckas trycka tillbaka anden i flaskan igen.

Ernst Kuipers, ny hälsominister. Foto: Nederländska regeringen.

Professor Ernst Kuipers har utsetts till hälso-, välfärds- och idrottsminister i nya regeringen. Hans erfarenhet och bakgrund som läkare är viktigt i sitt nya ämbete. Det som är alarmerande är att hans parti, liberala Demokraterna 66, som han anslöt sig till häromdagen, vill reglera droger såsom ecstasy, kokain, magiska svampar (paddo’s) och GHB.

Med facit i handen är frågan om hälsominister Kuipers har kunskap, vilja och makt att bryta med den katastrofala liberala narkotikapolitiken och lyckas vända den i en restriktiv narkotikapolitik?

Är Kuipers stark nog att stå emot sitt parti och teknokraterna bakom politiken, som önskar att reglera droger? Det är intressant att se om han är en representant för D66 eller en minister för folket.

Befolkningen är trötta på att droger tolereras och accepteras. De vill att narkotikafrågan ska hanteras mer restriktivt och förnuftigt. Tjänstemännen och teknokraterna från 1976 och idag är inte valda rådgivare utan har egna agendor. Man kan säga att det skapats en stat i staten som befolkningen inte kan rösta på och saknar insyn i.


Modiga Mödrar (M. M.)
Sedan 2004 har föreningen Modiga Mödrar (Moedige Moedres, MM) i Nederländerna varit aktiv och stått upp för sina barn som har hamnat i missbruk. De har gjort klart för parlamentsledamöter att tolerans för droger får allvarliga konsekvenser även för missbrukarnas föräldrar och anhöriga.
Det finns litet intresse eller mod för att förebygga eller ingripa tidigt vid narkotikamissbruk i Nederländerna. Detsamma gäller för tidig behandling. Dessa åtgärder är viktiga för att förhindra en ytterligare glidning in i beroende. Vidare är viljan för att stoppa försäljningen av droger svårt att hitta i landet. Vård och behandling av missbrukare och stöd för att komma tillbaka in i samhället är mycket viktigt för att förhindra återfall.

En hälsominister har ett stort ansvar för medborgarnas hälsa och skulle kunna göra mycket för att arbeta i restriktiv riktning. Historien har visat att man kan göra mycket om man har rätt man på rätt plats.

Nederländernas befolkning har lidit och betalat tillräckligt under alla dessa 46 år av liberal drogpolitik. De ekonomiska kostnaderna och de mänskliga tragedierna skulle med en restriktiv omsvängning bli färre.

Förtroendet för regeringen när det gäller narkotikapolitiken skulle kunna återupprättas. Utan tvekan vet vi alla, inklusive nya hälsoministern Kuipers, att förebygga är bättre än att först senare försöka lindra skador.

 

Av
RENÉE BESSELING
– författare till boken “Parents a Natural Preventive Against Drugs: The Dutch Experience” (2004). Hon bor idag i Sverige.
ALFRED LAGERWEIJ –
– styrelseledamot i anhörigföreningen Modiga Mödrar MM, Nederländerna, som bildades 2012.

Annonser