Felaktigheter om narkotikadöden i debattboken ”Knark – en svensk historia” av Magnus Linton (länk till positiv recension i Aftonbladet Kultur) har väckt kritik mot den svenska restriktiva narkotikapolitiken.

Men portalargumentet ”Sverige har i dag näst högst narkotikarelaterad dödlighet i EU på grund av en restriktiv narkotikapolitik” bygger på okunskap. Rapporten som statistiken är hämtad ifrån (EMCDDA 2015) är tydlig med att jämförelser mellan länder i EU är svåra att göra på grund av att man samlar in data på olika sätt.

Sverige har mer tillförlitlig statistik medan det förekommer ”systematisk underrapportering” från andra länder.
Klart är emellertid att narkotikarelaterad död nått rekordnivåer i Sverige, nära 700 personer avled ifjol. Det handlar om dödsfall som borde kunna förebyggas och därför är det viktigt att analysera omständigheterna och förstå vad som hänt.

Enligt rättsmedicinska registret Toxreg var ökningen måttlig fram till 2006 då dödligheten stiger kraftigt uppåt. Orsaken är framför allt en markant ökad dödlighet i Subutex och Metadon, de läkemedel som används i underhållsbehandling av heroinister. Fler dör numera med dessa läkemedel i kroppen än heroin.

Året innan dödligheten sköt i höjden liberaliserades underhållsbehandlingen och byggdes ut, vilket ger ett bekymrande tidsmässigt samband. Forskning vid Malmö högskola visar dessutom att en klar majoritet av de patienter i underhållsbehandling man intervjuat någon gång gett bort eller sålt sina läkemedel vidare (Johnson, Richert 2015).

En undersökning av Socialstyrelsen från i år pekar på att läckaget från vården är en del, medan illegal införsel från Frankrike är en annan, större del. Tyvärr hade rapporten ett stort bortfall och frågan behöver utredas vidare.

 Är det så att läkemedel illegalt förs in i Sverige och bidrar till dödsfall av unga svenskar bör ansvarig minister Gabriel Wikström omgående ta upp det på högsta nivå med Frankrike.

Metadonbehandling har funnits sedan 1960-talet i Sverige och varit till stor nytta för opiatberoende. En viktig del av framgången var socialstyrelsens kontroll, bland annat för att förhindra läckage. När denna kontroll på grund av politiska beslut försvinner samtidigt som alltfler behandlingsenheter, även privata poppar upp, riskerar boten bli värre än soten.

Den omfattande nedläggningen av behandlingshem för narkomaner, de specialiserade narkotikapolisernas försvinnande och socialtjänstens kris är andra bidragande orsaker till att den svenska modellen med både vård och restriktiv lagstiftning eroderar.

Men okritiska journalister tar för givet att Linton har rätt i att dödligheten beror på ett misslyckande för en restriktiv narkotikapolitik. I själva verket talar mycket för motsatsen som orsak: den restriktiva modellens gradvisa sammanfall. Att nästa länk i kedjan är en legalisering av narkotika, i vart fall av cannabis, sägs inte rakt ut men exemplen från USA förskräcker.

• Fotnot: Artikeln publiceras även i Aftonbladet.