Gunnar Hermansson – tidigare på Rikskriminalpolisen och expert på anabola steroider och narkotikaläkemedel – har skrivit en aktuell och användbar handbok om de ofta mindre kända AAS–problemen i samhället. Pelle Olsson recenserar.
Gunnar Hermansson hade en lång karriär som kriminalinspektör vid Rikskrim bakom sig när han blev chefredaktör för Svenska Narkotikapolisföreningens tidning och började skriva fackböcker om illegala droger. Bland annat flera om anabola steroider tillsammans med forskaren och föreläsaren Tommy Moberg. För några år sedan kom Narkotikaklassade mediciner, som recenserades på Drugnews.
Den nya boken Anabola steroider – en drogkultur i skuggan av narkotika (104 sidor) behandlar återigen hans specialämne. Det är en aktuell och användbar handbok.
Gunnar Hermansson: Anabola steroider – en drogkultur i skuggan av narkotika, (förlaget Mediahuset 2022, 104 sidor)
Anabola androgena steroider, AAS, borde det egentligen skrivas. Det är ett syntetiskt testosteron som i naturlig form är ett manligt hormon från testiklarna. Även kvinnor producerar testosteron, men bara en tiondel så mycket. Verkningsmekanismerna i både naturlig och syntetisk form är två. Dels en anabol (muskeluppbyggande) effekt, dels en androgen effekt, som innebär utveckling av manlig karaktär, såsom könsorgan, skäggväxt och grövre röst.
Boken är uppdelat i tre avdelningar. Den första handlar om hur dopingen inom idrotten, från 1950-talet och framåt, blev ett missbruksproblem även ute i samhället några årtionden senare. Och att detta har blivit ”en drogkultur i skuggan av narkotika” som undertiteln till boken lyder.
Doping eller missbruk
Hermansson vänder sig mot beteckningen doping eftersom bruket idag till största del sker utanför idrotten.
Lagen som reglerar detta område heter ”Lag om förbud om vissa dopningsmedel”. Det passar dålig tycker Hermansson som föredrar att skriva AAS-lagen.
Även tull, polis och medier använder ordet doping eller dopning felaktigt, menar han. För de allra flesta användare handlar det inte om ”dopa sig” till bättre prestationer, utan om ett missbruk som liknar vilket drogmissbruk som helst. Man vill må bättre och känna sig bättre, vilket så småningom leder till större doser och beroende.
Förutom fel namn, tycker Hermansson att lagen har släpat efter utvecklingen. Det har medfört att polisen inte prioriterat den omfattande illegala doping-marknaden.
Oklart hur många som använder
Den andra delen i boken handlar om preparaten och användarna. Det finns ingen bra uppskattning om hur många som använder de här medlen. En aktuell undersökning av 2000 svenska unga (16-25-åringar) visar att 12 procent hade använt någon form av muskeluppbyggande preparat. Ett annat exempel: laglig läkarförskrivning av testosteron till män i åldrarna 35-65 år har ökat med 150 procent de senaste 15 åren.
Vanligaste ”dopingmedlet” är AAS, som svarar för 90 procent av beslagen. Det finns också tillväxthormon, SARM (en ny typ av muskeluppbyggande preparat), Viagra, PWO-tillskott med varierande innehåll, samt en rad andra substanser. Även amfetamin och kokain förekommer i de här sammanhangen.
De flesta AAS-användarna kombinerar många olika preparat, både för att förstärka effekten och för att minska biverkningarna.
I bokens tredje del beskriver författaren hur den illegala marknaden fungerar idag och ger ett antal initierade rapporter hur polisen och tullen har arbetat med olika större fall under senare år. Det är en mycket välorganiserad och storskalig illegal verksamhet, konstaterar Gunnar Hermansson.
Relaterat
- Officer sparkas efter dopingbrott
- Två åtalas för dopingsmuggling
- Svenskt stöd till dopingfri idrott
- Nya resurser mot doping
- 30 000 dopar sig regelbundet
- Wada utesluter antidopingbyråer
- Kraftigt ökade beslag av doping
- Dopingbok skakar dansk cykelsport
- 22 dömdes i stort dopingmål
- Konferens om doping och folkhälsa