På torsdag, den 17 november, står Nordiska rådet som värd eller samarrangör (i skrivande stund oklart vilket) för ett kritiserat alkoholpolitiskt seminarium. Fokus på mötet är enligt programmet alkoholinförsel, smuggling av alkohol, alkoholskatter och skatteintäkter. Det har framkommit att det är alkoholindustrin, genom Sprit- och vinleverantörsföreningen, som står bakom och finansierar mötet.

Nordiska rådet uppger att syftet med seminariet inte är att diskutera svensk alkoholpolitik ur ett folkhälsoperspektiv utan smuggling, gränsfrågor och näringslivsaspekter. I inbjudan hävdas däremot felaktigt att den oregistrerade alkoholen (alkoholinförseln) ständigt ökar och att man därför kommer att diskutera behovet av en modernisering av den förda alkoholpolitiken.

Svensk alkoholpolitik vilar sedan lång tid på ett folkhälsoperspektiv, vilket poängteras i regeringens senaste ANDT-strategi. Att diskutera förändringar av alkoholpolitiken utan att väva in ett folkhälsoperspektiv är därför inte möjligt.

Öppenheten kring vem som står bakom arrangemanget har varit begränsad. Nordiska rådet menar att de inte stått för inbjudan utan att detta har skötts av en PR-byrå på uppdrag av alkoholindustrin. Inbjudan har bl.a. gått till riksdagens ledamöter. Politiker, statstjänstemän och en journalist medverkar i programmet men inga forskare med god kunskap i sakfrågorna. Hur kan Nordiska rådet ha godkänt ett upplägg där olika perspektiv som skulle främja en konstruktiv diskussion saknas?

Vi menar att en omfattande gränshandel kan leda till problem för den svenska alkoholpolitiken. Därför är det mycket viktigt att kunskap om gränshandelns omfattning förmedlas. Denna kunskap finns i forskarsamhället och kan bidra till en mer nyanserad bild av utvecklingen och bättre förståelse av hur effektiv dagens svenska alkoholpolitik är. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har under flera år följt konsumtions- och skadeutvecklingen både bland unga och vuxna och har god kunskap om effekter av olika alkoholpolitiska insatser.

Mot bakgrund av detta vill vi på CAN ge en korrekt bild av den faktiska situationen och hur sambanden ser ut.

1) Alkoholinförseln. Nivåerna av privatinförsel och smuggling får bedömas som relativt sett höga och svarar, enligt CANs Monitormätningar, för cirka 20 % av totalkonsumtionen. Utvecklingen visar på tydliga nedgångar sedan toppåren 2004/2005 med relativt stabila nivåer under de senaste fem åren. Inga tecken finns på ökningar. Detta gäller både bland unga under 18 år och bland vuxna. Vi känner inte igen den bild som förmedlas i inbjudan av en ständigt ökad oregistrerad alkohol. CAN:s undersökningar visar dessutom att merparten av den alkohol som ungdomar dricker i dag inte kommer från privatinförsel och smuggling utan från Systembolaget via äldre syskon och kamrater.

2) Den totala alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat sedan EU-inträdet 1995. Däremot har konsumtionen sjunkit i Sverige under de senaste 10 åren, framförallt bland ungdomar och unga vuxna, dvs. i grupper som traditionellt sett har druckit mycket och svarat för en betydande del av konsumtionen av illegal alkohol, som smugglad alkohol. Vi ser nedgångar i alla mätningar som genomförts i Sverige med olika datainsamlingsmetoder. Ungdomars alkoholkonsumtion har i stort sett halverats sedan år 2001.

3)  Alkoholskadornas utveckling. Den sammantagna bedömningen av flera olika mått visar att skadorna inte har ökat under de senaste 10 åren. Ett viktigt mått – alkoholrelaterad dödlighet – visar på en tydlig nedgång under senare år. Som mest sjunker alkoholskadorna bland unga och unga vuxna. Så skulle inte vara fallet om konsumtionen hade ökat.

4) Konsekvenser av förändrade alkoholskatter. I debatten framförs ofta att höga alkoholskatter inte är förenliga med öppna gränser. Men det finns ett starkt stöd för att Sveriges viktigaste alkoholpolitiska instrument är just höga skatter. Om priset på alkohol i Sverige sänks, genom en skattesänkning, ökar konsumtionen och den minskar vid en skattehöjning. Detta finns belagt i en lång rad internationella forskningsstudier. Ofta förs tanken fram att en skattesänkning skulle leda till att införseln minskar så mycket att den totala konsumtionen skulle bli oförändrad. Detta saknar helt stöd i forskningen. En skattesänkning innebär således att alkoholen totalt sett blir billigare för konsumenten och därmed konsumeras mer, även om gränshandeln och smugglingen skulle minska.

Ett mycket tydligt exempel är Finland. Erfarenheterna därifrån visar att alkoholskatten påverkar alkoholkonsumtionen även i länder med en omfattande gränshandel. År 2004 sänktes alkoholskatten drastiskt för att minska gränshandeln med Estland. Resultatet blev stora ökningar i alkoholskador. Denna dyrköpta läxa medförde att alkoholskatten höjts i fem omgångar för att nu ligga på samma nivå som innan skattesänkningen och under samma period har alkoholkonsumtionen minskat.

I Sverige höjdes alkoholskatterna både 2014 och 2015 vilket gav något högre alkoholpriser. Effekterna blev ökade skatteintäkter och inga tecken på ökad införsel har kunnat påvisas under samma period.

De negativa konsekvenserna av alkoholkonsumtionen är fortfarande stora i Sverige och är ett av vår tids största folkhälsoproblem. Till exempel uppgår antalet diagnostiserade alkoholrelaterade dödsfall till ca 2000 per år. Det faktiska antalet är ännu högre. Dessutom drabbas många av andras drickande, inte minst i form av våld i nära relationer.

En viktig orsak till nedgången i konsumtion och skador senare år kan vara att Sverige till stora delar hållit fast vid en restriktiv alkoholpolitik samtidigt som andra förebyggande insatser förstärkts, inte minst på lokal nivå. Här ingår arbete för att motverka illegal alkoholförsäljning till ungdomar.

Det är av stor vikt att den svenska alkoholpolitiken, som vilar på vetenskaplig grund och som baseras på breda förebyggande insatser, kan fortsätta.

av
Håkan Leifman, direktör, CAN
Björn Trolldal, forskare, CAN