Utredaren Kent Härstedts förslag om sänkt spritskatt leder fel. Det finns inget historiskt exempel på att man lyckas förbättra folkhälsan med ökad alkoholkonsumtion, skriver Owe Ranebäck, ledarskribent på Blå Bandet.
Den traditionella svenska alkoholpolitiken är död. Begravningsakten ägde rum i lilla pressrummet på Rosenbad måndagen den 16 augusti 2004 där Alkoholinförselutredningen presenterade förslaget till sänkning av spritskatten med 40 procent. Officiant var enmansutredaren Kent Härstedt assisterad av alkoholforskaren och huvudsekreteraren Håkan Leifman.
För första gången motiverar en statlig svensk utredning ett förslag, som enligt utredningens egna beräkningar kommer att leda till en ökad spritkonsumtion med 8 procent, med folkhälsoargument. Det är en oärlig argumentation som jag inte trodde att vi skulle få uppleva.
Det är enligt min mening ett sätt att försöka försköna skattesänkningsförslaget. Det finns inget historiskt exempel på att man har lyckats förbättra folkhälsan genom ökad alkoholkonsumtion.
Ett annat argument för sitt skattesänkningsförslag som utredningen för fram är lika felaktigt. Man hävdar att en skattesänkning är nödvändig för att rädda Systembolagets försäljningsmonopol. Men prisinstrument och försäljningsmonopol kan inte på detta sätt ställas mot varandra. Vi behöver båda. De är två jämbördiga grundpelare i alkoholpolitiken, kompletterar och stöder varandra.
Endast utredningens tredje argument för sitt skattesänkningsförslag är värt en seriös diskussion. Utredarna gör bedömningen att den föreslagna sänkningen av spritskatten med 40 procent kommer att leda till en minskad resandeinförsel. Denna minskning måste då bli så stor att den gott och väl överstiger Systembolagets beräknade försäljningsökning om folkhälsoargumentet ska någon som helst bäring. Denna förhoppning återstår dock för utredarna att belägga. Deras argumentation övertygar inte om att en spritskattesänkning leder till en sådan utveckling.
Utredningens argumentering för en skattesänkning endast på sprit är mer övertygande (om nu en skattesänkning bedöms som nödvändig). Sprit är den alkoholdryck som i Sverige har den klart högsta skatten per liter alkohol. En skattesänkning på sprit får därför betydligt större genomslag och det blir mindre “lönsamt“ att handla den i utlandet. Starköl är den dominerande ungdomsdrycken och därför skulle en sänkning av den skatten avsevärt försvåra möjligheten att med andra metoder minska konsumtionen i ungdomsgrupperna.
För att komma åt den omfattande vidareförsäljning av alkoholdrycker som den fria privatinförseln lett till, föreslår utredningen både lagändringar och straffskärpningar. De förslag som föreslås är i och för sig bra och välkomna. Men frågan är om de är tillräckliga och stor i rimlig proportion till den dramatiska konsumtionsutvecklingen.
På senare tid har vi fått rapporter om att en sådan vidareförsäljning äger rum i många av Malmös närbutiker. Eftersom det inte finns något förvaringsförbud måste polisen genom spaning och avslöja sådan försäljning i själva försäljningsögonblicket.
Genom utredningens förslag om införandet av ett förvaringsförbud i butikslokaler och på restauranger ges polisen instrument för ingripande mot denna olagliga vidareförsäljning.
Även utredningens förslag att skapa möjlighet att förverka egendom som använts som hjälpmedel vid brott mot alkohollagen är välkommet. Därigenom kan till exempel den bil som använts vid vidareförsäljning av resandeinförd alkohol beslagtas. De skärpningar av straffskalorna som utredningen föreslår leder förhoppningsvis till att alkoholbrotten ges en högre prioritet inom polisen.
För att intensifiera kampen mot den växande alkoholbrottsligheten vill utredningen att det ska inrättas två grupper av tulltjänstemän och poliser på totalt 35 personer placerade i Skåne och Stockholms län. Om dessa, enligt utredningen, uteslutande ska arbeta med brotten mot alkohollagen, smugglingsbrotten och vidareförsäljningen av resandeinförd alkohol, är det tveksamt om detta är tillräckligt. Det skulle även behövs sådana grupper på andra håll i landet exempelvis i Västsverige och i gränsområdena mot Finland i norra Sverige. Utredningens förslag får väl ses som en bra början.
Utredningen ska nu fortsätta sitt arbete ytterligare några månader. Senast den 15 januari 2005 presenteras fler och förhoppningsvis skarpare förslag i slutbetänkandet. Ett rejält stöd till opinionsbildning och alkoholfria sektorer skulle då vara ett välkommet komplement.
