Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att analysera vad som ligger bakom de ofta stora skillnaderna i förskrivning av adhd-läkemedel. I några regionen får 10 procent av pojkar i åldersgruppen 10-17 år narkotikaklassad medicin (ex Concerta) efter diagnos om neuropsykiatrisk funktionssättning, medan i andra delar färre än tre procent.

Tillgång till kompetens och resurser för behandling varierar i landet och kan leda till långa väntetider och påverka förskrivningen. Men även förekomsten av adhd kan variera i landet, enligt Socialstyrelsens undersökning.

Känt sedan tidigare är att även arv och miljö har betydelse. Om föräldrar eller syskon har fått diagnosen adhd eller andra neuropsykiatriska tillstånd, så är det mer sannolikt att även deras barn eller syskon också kan få en diagnos. Enligt studien är det sex gånger vanligare att barn till föräldrar med adhd också får en diagnos och för barn med syskon som fått diagnoser är det drygt fyra gånger vanligare – jämför med barn med föräldrar utan adhd-diagnos.

Också olika socioekonomiska och psykosociala förutsättningar har betydelse. Barn till föräldrar med låg utbildning eller familjer med svag ekonomi har högre sannolikhet att få adhd-diagnos. Den kopplingen minskar ju bättre familjens ekonomi är och desto högre utbildning föräldrarna har.

Men inte heller bara psykosociala eller socioekonomiska riskfaktorer kan förklara de mycket stora regionala skillnaderna i utdelningen av adhd-mediciner.
– I delar av landet där det finns en hög förskrivning förskrivs alla, oavsett inkomstnivå, mer adhd-läkemedel. Det tyder på att andra faktorer än enbart socioekonomiska inverkar på både hög respektive låg förskrivning, säger Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen.

Myndigheten ska nu gå vidare och se om det finns andra möjliga förklaringar till de olika förskrivningsmönstren. En teori är att de miljöer som de unga befinner sig i – och är gemensam, oavsett familjernas inkomstskillnader, kan påverka.

– Vi kommer nu att gå vidare och titta på hur faktorer som skolmiljöer eventuellt bidrar till en djupare förståelse för varför de här skillnaderna förekommer”, säger Peter Salmi.

Det finns skolor som numer kräver att barn som behöver studiestöd har en diagnos innan extraresurser sätts in av skolan. Det finns även statistik om att barn som föds senare på året oftare får en adhd-diagnos och läkemedelsbehandling än barn födda tidigare på året. Några menar att det kan handla mer om omognad.

Även inom en region kan finna stora skillnader på förskrivning av adhd-läkemedel, exempelvis i Stockholms län nära tre gånger vanligare bland pojkar i gruppen 10-17 år i Nynäshamn (13,3 procent), som i Sundbyberg (4,9 proc.). Och bland flickor störst andel i Nykvarn (9,2 proc.), fyra gånger vanligare, än i Sundbyberg. (1,6 proc.).

• Fotnot: Socialstyrelsens rapport Socialstyrelsens rapport Regionala skillnader i användningen av adhd-läkemedel bland barn – en fråga om psykosocial miljö? (pdf-fil, 6 sidor).