Ett par hundra engagerade deltagare på tvådagarskonferensen Sverige mot narkotika i Gavlerinken. Drugnews har minglat och talat med besökare.
Föredrag pågår parallellt på tre våningar, flera gymnasieungdomar besöker Öppna scenen där bland andra författaren Pelle Olsson med Big Marijuana lockar många. Under inledningen medverkar såväl justitieminister Morgan Johansson, tullchefen Therese Mattsson och deras norska kollegor. Men även forskare och läkare. Krisare går runt med texten ”Vi bryr oss. Gör ni?” på tröjan.
I pauser dricks kaffe, debatteras friskt och dunkas i ryggar. Det märks att flera besökare är engagerade i narkotikafrågan, känner varandra sedan tidigare och stöttar en restriktiv linje. De kommer från hela landet, från Arvidsjaur till Trelleborg, dessutom föreläsare från även Norge och USA.
Ida Stigzelius, 30 år, från Uppsala, står i KSAN:s (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor) monter i foajén och delar ut material.
• Varför är du här?
– Roligt att vara här. KSAN är medarrangör och jag vikarierar som informatör. Vi informerar om primärprevention för unga tjejer, exempelvis projektet Bella Grus och Glitter.
•Största drogproblemen på din hemort?
– Jag bor i Gottsunda där bilar ibland brinner och polisen kommer ofta dit med hjälm och sköldar. Det kan vara bråkigt och ibland möter jag de som röker cannabis i hissen. Men jag är inte rädd, utan är stolt över att bo i förorten, vill vara en del av hela samhället, svarar hon.
Hon ser sig som lite av en aktivist.
•Narkotikadödlighet har ökat kraftigt i Sverige. Är det dags ändra drogstrategi?
– Nja, frågan är ändra till vad i så fall. Det behövs mer tillgång till behandling, helt klart. Men det måste satsas på förebyggande – exempelvis ställen för unga med aktiviteter, som film, teater och dj:ing. Och särskilda tjejgrupper behövs där vi kan bekräfta och stärka varandra, säger hon.
Munkheredene Munkh-bayar, 17 år, från Sandviken praktiserar som värd vid konferensen tillsammans med andra gymnasieelever från Borgarskolans hotell- och turistprogram i Gävle.
– Vi hjälper till, visar vägen, är ett slags värdar och välkomnar besökarna. Jag kommer från Mongoliet och vill kanske bli manager för ett hotell där så småningom, vore kul, säger han och ler.
• Drogproblem på hemorten?
– Hört om narkotika finns i Gävle, men nog mindre problem i Sandviken. Visst finns det unga som dricker och röker, men inget för mig. Jag sportar mycket – främst fotboll och basket – och dricker inte alkohol, det skulle krocka med min träning och hälsa, svarar han.
Han är engagerad i föreningen Framsteget i Sandviken som i helgerna ordnar dans och fotboll för ungdomar, även på kvällar, så att de ska ha något att göra, ”istället för springa på stan”. En kväll deltog hela 160 ungdomar i aktiviteterna och kommunen konstaterar att det har blivit lugnare.
• Narkotikadöden – vad bör göras?
– Det känner jag inte till så bra. Men fler beroende måste givetvis få stöd och våga söka hjälp. Jag tycker inte lagen om narkotika ska ändras, det skulle nog bli värre då, säger Munkheredene.
Christer Renlid är 48 år och bor i Stockholm, Han var tidigare jurist, och är numer redaktör för Kriminellas revansch i samhällets medlemstidning Vägen Ut.
•Varför är du här?
– Är här i jobbet och ska skriva om konferensen. Intressant lyssna på justitieministern – men han sa mycket förväntat. Bra att satsa på fler poliser, men det löser ju inte ensamt drogproblematiken. Behövs så mycket mer. Längre straff hjälper inte, mer förebyggande är viktigt. Redan från dagis och fritids – skapa trygga miljöer, svarar han.
•Vad tycker du om konferensen Sverige mot narkotika?
– Bra att det finns forum där olika aktörer kan träffas och dela erfarenheter. Narkotikafrågan behöver diskuteras och hållas levande. Jag stöder helt visionen om ett narkotikafritt samhälle, annars kan det fara väg åt helt fel håll…
• Men narkotikadöden har ökat – behöver inte dagens drogstrategi ändras?
– Nej inte i grunden. Vi ska fortsätta med en drogrestriktiv linje. Det blir inte bättre att ge upp och legalisera eller dela ut mer statliga substitut. Liberalisera skulle elda på problemen och i förlängningen istället kunna öka dödligheten av narkotika, säger han.
Ann-Marie Strömberg, 66 år, socialarbetare i Stockholm. Har över 40 års erfarenhet av socialt arbete, mest med vuxna missbrukare, och engagerad i föreningar. Idag facklig företrädare för SSR inom Stockholms socialförvaltning.
•Varför är du här?
– Man lär sig alltid något nytt på såna här konferenser. Och trevligt vara bland kollegor och andra som arbetar med narkotikafrågan. Första dagen intressant att höra av polisens arbete mot gängen i Göteborg. Och om sprutbytesprograms tveksamma effekter – forskningen motstridig och inte särskilt många deltagare där kommer i kontakt med vård och socialtjänst, svarar hon.
• Stora drogproblem på hemorten?
– Jag bor ju i Aspudden. Nya nätdroger i alla former är vanligt, risken är stor att överdosera då man inte vet styrka eller vad de innehåller. Läckaget av buprenorfin från sjukvården är också något som oroa mig.
•Vad göra åt ökad narkotikadödligheten?
– Vi ska inte ändra lagen. Men följ lagen och ge socialtjänsten och vården mer resurser! Den som behöver vård ska få adekvat behandling. Idag väljer flera kommuner att placera i billigare öppenvård än dyrare tvångsvård. Pengar styr mer än vårdbehovet, suckar Ann-Marie Strömberg.
Björn Eriksson, 29 år, kurator på socialtjänstens förebyggande enhet i Örebro. Tidigare fältassistent, numer på Sputnik, projekt för anhöriga till någon dricker för mycket eller använder narkotika.
•Varför är du här?
– Bra konferens! Jag vill fördjupa mina kunskaper kring narkotika och använda i praktiken i mitt arbete. Vi föreläser i en pedagogisk del bland annat om beroende för anhöriga. Intressant lyssna på Pelle Olssons föreläsning om cannabis, där han berättade om ökade drogproblem efter legaliseringen i Colorado, svarar han.
•Främsta drogproblem på hemorten?
– Bekymmer med marijuana och mer liberala attityder bland särskilt unga. Som fältare träffade jag ofta även på läkemedel som tramadol och buprenofin som missbrukades. Idag på Sputnik möter jag oftare barn och andra anhöriga till de som dricker för mycket alkohol.
•Vad göra åt ökade narkotikadödligheten?
– Vi bör fortsätta med en restriktiv narkotikapolitik, men den måste utvecklas vidare och breddas, tycker jag. Bygg ut vården och gör den mer lättillgänglig och stärk vårdkedjorna. Det ska vara lätt att komma in i vård, men svårt att komma ut. Droger kommer nog finnas i ungdomskulturen även framöver, men unga måste få alternativ och känna samhörighet i samhället, säger Björn Eriksson.
Konferensen Sverige mot narkotika avslutas på torsdag.