Att jämföra narkotikapolitiken mellan olika länder i kräver att man tar reda på hur det politiken omsätts i verkligheten skriver Drugnews medarbetare Johan Örjes.
Hur kan man hitta de bästa metoderna för att bekämpa problem som kriminalitet och narkotikamissbruk eller dåliga skolresultat? Det kan vid första anblick verka enkelt. Det är väl bara att titta på de länder som lyckas bäst och se vad de har gemensamt och vad de inte har gemensamt med de länder som lyckas sämst.
I praktiken är det dock sällan enkelt att hitta de där generella lärdomarna. Det kan möjligen gå att till viss del förstå vad som gör att ett visst skolsystem i ett visst land fungerar bra, men betydligt svårare att dra generella slutsatser av hur skolsystem bör utformas.
Det är nämligen svårt att göra bra jämförande undersökningar. Verkligheten har ofta många nyanser som gör det svårt att ge en entydig och rättvisande bild. Man kan ta narkotikaproblemet och narkotikapolitiken som exempel.
Redan när man ska avgöra vad som är en lyckad narkotikapolitik stöter man på problem. Hur vet man att en politik är lyckad? Är det att få använder narkotika, att få hamnar i missbruk, att de som hamnar i missbruk får vård och kan leva ett liv fritt från beroende eller kanske att de som är beroende kan leva ett så vanligt liv som möjligt. Även när det gäller en så enkel indikator som dödlighet finns det olika sätt att definiera om dödsfallet beror på narkotika. Och även i de fall som kriterierna är rimligt lika, kan det skilja sig i praktiken. Vissa länder undersöker en större andel eller har en praxis som innebär att fler eller färre dödsfall klassas som narkotikarelaterade. Även när det gäller användning av narkotika och omfattning av narkotikamissbruk kan det finnas skillnader både i hur undersökningar genomförs, på vilka grupper och med vilka metoder.
När det sedan kommer till att beskriva olika länders politik så är utmaningarna ännu större. Skillnaden i hur lagar skrivs, vilka olika åtgärder som kan finnas tillgängliga och hur lagar, regler och instruktioner tillämpas av bland annat poliser, åklagare och domstolar är stora.
EU:s narkotikabyrå har tagit fram en rapport, Cannabis laws in Europe som är en genomgång av bland annat lagstiftningen som rör cannabis i EU:s medlemsländer. I rapporten har man inte nöjt sig med att beskriva hur lagarna ser ut, utan försöker också beskriva hur de faktiskt tillämpas. Vilket inte alltid är helt enkelt.
Det är ju en sak vad som står i lagen och en annan vad som är det normala som händer när en person till exempel grips med narkotika. Det innebär att det kan vara svårt att utvärdera resultat av lagar och lagförändringar. Det kan vara så att en förändring av lagen innebär att man lagstiftar om en praxis som fanns redan innan lagändringen. I praktiken har då inget ändrats. Det kan också vara så att en lagändring inte slår igenom i den polisiära vardagen.
Klicka för större bild. Källa: Cannabis laws in Europe
Det är inte heller säkert att den bild man har av ett lands politik stämmer. I Sverige har vi bilden av att svensk narkotikalagstiftning är sträng, och det är sant att det till exempel är förbjudet att överhuvudtaget använda narkotika i Sverige. I ungefär hälften av EU-länderna saknas ett sådant förbud. Men sätter man på andra glasögon så kan den svenska lagstiftningen framstå som betydligt mer tillåtande, till och med slapp. I EMCDDA:s rapport redovisas resultatet av expertbedömningar av vad straffet blir för några typiska fall. De brott som redovisas är innehav av ett kilo respektive tio kilo hasch. I den redovisningen är de svenska straffen bland de lägsta i Europa, de enda länderna som ligger tydligt lägre än Sverige i förväntat straff för innehav av ett kilo hasch är Danmark och Nederländerna.
EMCDDA:s genomgång är en bra illustration av hur komplicerat det narkotikapolitiska landskapet är i Europa och inom EU. Genomgången handlar om cannabis, men liknande skillnader finns för andra preparat och andra politikområden.
Självklart ska vi fortsätta att låta oss inspireras av andra. Det är viktigt att lära av varandra, men det är också viktigt att man verkligen skaffar sig kunskap om hur politiken fungerar även i praktiken. Det är först då man förhoppningsvis kan få en relevant kunskap som kan göra nytta i att utforma en bättre politik.