Förre riksdagsledamoten Thure Jadestig skulle 3 juni fyllt ett hundra år. Han var en aktiv folkrörelsekämpe och spelade bl. a. en viktig roll i att utforma den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Jonas Hartelius minns sin författarvän och ger nu ut några av Jadestigs texter som bok.
Thure Jadestig (1922 – 2017) var den svenska folkrörelsemannen personifierad. Han var aktiv i folkrörelser och organisationer i mer än 85 år. Han verkade inom Socialdemokraterna på kommunal, landstings- och riksdagsnivå, samt var ledamot av kyrkomötet.
Därtill var han aktiv i Våra Gårdar (nykterhetsrörelsens samlingslokalorganisation), riksdagens socialdemokratiska nykterhetsgrupp och många andra föreningar. Hans intressen sträckte sig bl.a. över alkohol-och narkotikafrågor, yttrandefrihet, och organisationsfrihet, men även Mellanösternfrågan.
Inom drogområdet blev han med tiden mest känd för insatser för en restriktiv narkotikapolitik.
Våren 1976 frågade Thure Jadestig dåvarande socialministern Sven Aspling (S) ifall Sverige skulle acceptera någon ändring av Förenta nationernas narkotikakonventioner som skulle tillåta Nederländerna eller något annat land att kunna legalisera narkotika och fick svaret att så inte skulle ske. Frågan var därmed avförd från fortsatt debatt i årtionden. Frågan och svaret var viktiga för att stabilisera ramarna för den svenska debatten.
När regeringen Ullsten 1979 ville skapa en tvångslag för vård av narkomaner inom en lag som ursprungligen var avsedd för vård av psykiskt sjuka, väckte Jadestig en motion mot detta. Debatten blev het, förslaget mötte motstånd från bl.a. höga jurister och en rad psykiatriker. Till slut föll förslaget i sista läsningen i socialutskottet. Ett nytt lagförslag skrevs av socialberedningen och ledde till den helt nya Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Det var en social vårdlag för alkohol- och narkotikamissbrukare. Lagen var ej idealisk, men den eliminerade tvånget för missbrukare från psykiatrin. LVM trädde i kraft 1982. I den striden var Jadestigs insatser avgörande för att vända partiets inställning.
Ett annat område där hans insatser blev avgörande var kriminalisering av olovligt bruk (”missbruk”).
Han väckte frågan hösten 1984 sedan Holmérs narkotikakommission väjt för denna. Frågan kom upp till beslut 1988, men då hade Jadestig redan lämnat riksdagen. Senare 1993 införde riksdagen möjlighet till urinprov vid misstanke om olovligt bruk, och den möjligheten finns kvar även idag – och är fortsatt omdiskuterad.
Även efter att han lämnat riksdagen fortsatte Thure Jadestig att hålla liv i narkotikafrågan. En av hans större principartiklar, ”Kan en socialdemokratisk narkotikapolitik se hur som helst?” (1997), fick spridning ute i Europa,
I kammarens narkotikadebatter var han oupphörlig med att tala om ”den lilla marknadens” betydelse för missbruksutvecklingen.
För egen del hade jag förmånen att få samarbeta med Thure Jadestig i 40 (!) år. Tillsammans skrev vi tre böcker, två om narkotika och en om Alf Ahlberg. Den senare var under årtionden känd som ”svenska folkets filosofilärare” för sina insatser som radioföreläsare och läroboksförfattare.
Till 100-årsdagen av Thure Jadestigs födelse (3 juni) har jag sammanställt ett urval av hans texter inom flera områden. Lena Hjelm-Wallen, tidigare riksdagskollega (S) och statsråd, har skrivit ett företal som sätter in Thure Jadestigs insatser i ett historiskt och politiskt perspektiv.
• Fotnot: Boken ”Från folkhem till narkotikafritt samhälle” (2022, 130 sidor, Hypomoklion förlag) kommer ut om någon vecka i pappersutgåva och kan beställas genom svensk internetbokhandel.