I juni och oktober förra året bestämde EG-domstolen att det ska vara tillåtet att införa alkohol till Sverige som beställts över internet, och få den hemtransporterad till dörren. Frågan hade väckts med anledning av det så kallade Rosengrenmålet och behandlades också i det mål om fördragsbrott som avgjordes fyra månader senare.

Den förra s-regeringen hade motsatt sig EU-kommissionens krav och hänvisat till att EU vid Sveriges inträde i gemenskapen 1995 inte rest några invändningar mot den svenska ordningen, d v s att alkohol som inte fanns i Systembolagets ordinarie sortiment kunde beställas och hämtas ut på Systembolaget. EU-kommissionens krav skulle öka risken för illegal vidareförsäljning av alkohol till ungdomar. EG-domstolens generaladvokat gick i huvudsak på Sveriges linje, men till allmän överraskning beslutade domstolen ändå att tvärtom döma till EU-kommissionens förmån, mot Sverige.

När utslaget kom hade det hunnit bli regeringsskifte i Sverige.

Någon B-plan för det fall Sverige fick backning i domstolen hade inte förberetts av den borgerliga regeringen, utan istället beslutade man att låta en utredning föreslå åtgärder för att hantera den nya situationen.

Alkohollagsutredningens delbetänkande “Några alkoholfrågor med EG-rättslig anknytning“ kom förra hösten, och där bedömdes att det vore tillräckligt för Sverige att öppna för privat alkoholimport under vad man kallar “yrkesmässig befordran“. Det skulle innebära att de transportsätt som kunde komma ifråga begränsas, så att myndigheterna verkligen kan kontrollera att rätt skatt är betald. Samtidigt kunde riskerna för vidareförsäljning till t ex ungdomar minimeras.

Det var ett väl avvägt förslag. Men döm om vår förvåning när folkhälsominister Maria Larssons (kd) proposition kom till riksdagen. Där frångick hon utredningens förslag, och öppnade för att det skulle bli tillåtet för privatpersoner att från annat EU-land importera alkohol för privat bruk, inte endast genom “yrkesmässig befordran“ utan också via “oberoende mellanhand“, t ex privatpersoner. Detta får till följd att vem som helst då kan ta in alkohol för någon annans räkning, eftersom “oberoende mellanhand“ förs in i lagstiftningen utan någon som helst analys eller inskränkning. Dessa nya regler röstades igenom av den borgerliga majoriteten i Riksdagen förra veckan.

I praktiken släpps därmed införseln av alkohol helt fri. Det blir avsevärt enklare att importera alkohol och att undvika ålderskontroll och skattelagstiftning.

Regeringen har bemött kritiken mot förslaget med att EU-kommissionen hotar med omfattande skadestånd om Sverige inte fullt ut och omedelbart anpassar sig efter EG-domstolens dom. Men det finns inte i domen angivet något om skadestånd, och någon sådan talan har kommissionen inte heller väckt.

Varför lägger då regeringen detta lagförslag utan analys av konsekvenserna? Svaret kanske till en viss del finns att finna i en faktapromemoria som utarbetats inom regeringskansliet i vilken regeringen ansluter sig till EU-kommissionens krav att EU-rätten ska implementeras snabbt och effektivt. Riktlinjerna inom regeringskansliet för denna okritiska följsamhet sammanfattas i en mening: “Regeringen är av den uppfattningen att Sverige skall tillhöra kärnan i Europa och föregå med gott exempel“.

Regeringen förefaller alltså präglas av något slags “lillebrorskomplex“ gentemot EU. I propositionen står att “det mesta talar för att varken kommissionen eller domstolen i målet i och för sig haft någon annan införsel för ögonen än den som var aktuell i Rosengrenmålet“, d v s införsel genom yrkesmässig befordran. Ändå vidgar man alltså införselmöjligheterna ytterligare. Det är helt obegripligt.

Regeringen säger ofta att den restriktiva alkoholpolitiken ska upprätthållas.

Nu är beslutet fattat, men vi uppmanar ändå regeringen att uppdra åt alkoholutredningen att se över frågan en gång till, för att återkomma med förslag om hur Sverige – med minsta möjliga skada för den restriktiva alkoholpolitiken – kan uppfylla de krav som EG-domen innebär.

Mer panik är det inte än att en normal demokratisk process kan bedrivas, där innebörden och konsekvenserna av lagförslagen någorlunda klargörs.

• Fotnot: Delar av debattartikeln publiceras även i Sydsvenska Dagbladet.