Den allt högre alkoholkonsumtionen skrämmer. Allt sedan EU-inträdet pekar alla siffror åt fel håll. Konsumtionen stiger och med den följer ökade alkoholskador och ökat våld mot främst kvinnor i hemmet. Fler barn får uppleva att deras föräldrar ”super skallen av sig”, tappar spärrarna och blir förvandlade till andra än vad de är som nyktra.

Den ökande alkoholkonsumtionen spiller också över så att även barn och ungdomar dricker i lägre åldrar än tidigare och att de även höjer sin berusningsgrad. Som en följd av att alkoholtoleransen bland de vuxna ökar stiger också de yngres användande av de illegala drogerna. Sambanden är tydliga. Vuxna, och särskilt föräldrar, är alla förebilder och normsättare.

Vad bör göras? På nationell nivå måste det till en folklig motrörelse. En motrörelse som bland annat inte accepterar att riksdagen beslutar om lägre alkoholskatter. Det gör bara ont värre. Det är Finland det senaste exemplet på.

I stället bör andra lösningar prövas. Kraftigt höjda straff för dem som köper in och säljer vidare och för dem som ägnar sig åt hembränning. Det är en väg, ty kännbara konsekvenser skrämmer en del till att avstå och stärker den restriktiva attityden till alkoholen som fortfarande finns hos folkflertalet. Det kommer också att stärka Systembolagets legitimitet.

Regler som försvårar, den i princip, obegränsade införseln av alkohol måste också införas. Mera tullpersonal kommer att behövas. Det kan låta krångligt och kostsamt, men är inget mot kostnaderna för den galopperande ökningen av alkoholkonsumtionen.

På europeisk nivå så måste regeringen och våra parlamentariker i EU parlamentet driva kravet på att alkohol lyfts ut ur jordbrukspolitiken och blir hanterad som den folkhälsofråga det är. I förlängningen av detta kan det kanske bli lättare att få gehör för högre alkoholskatter i hela EU.

Föräldrar behöver träffas, diskutera vad gränserna ska gå, hur de kan stödja varandra och bilda nätverk både i skolan och i sitt närområde. Men för att detta ska bli möjligt får inte föräldrar överges av andra vuxna. Lokalt måste vi därför också våga diskutera hur stor tillgängligheten ska vara för vuxna.

Behöver vi verkligen exponera alkoholen i alla möjliga sammanhang? Vad behövs för utbildning för personer som hanterar alkohol till exempel på krogen?

Det finns i min hemkommun en växande enighet om att minska tillgängligheten för barn och ungdomar. Modiga handlare har höjt åldersgränsen för inköp av alkohol i sina butiker till 20 år. Skolorna prövar i allt högre grad nya arbetssätt. Ett nytt sammanhållande ämne ”livskunskap” – social och empatisk träning – är ett exempel.

Det finns en press på oss alla. Ifall vi inte vill få en förlorad generation där fler än på mycket länge – ja, kanske någonsin – utvecklar en mycket hög och skadlig konsumtion och där alltfler blir kemiskt beroende av alkohol och andra droger.