Ostende, en sommartid livlig badort med milslånga sandstränder på belgiska Nordsjökusten, två timmar med färja från engelska Dover. Man behöver bara snedda över hamnplanen för att se de stora skyltarna enbart på engelska om ”Belgian cigarettes”.

När färjan lägger till brukar ett litet lämmeltåg med bestämda steg styra kosan mot den lilla butiken. Och om man inte visste det förut har man i belgisk tv kunnat se att här säljs cigaretter som ska smugglas till Storbritannien med dess högre tobaksskatter.

Beställningar görs per telefon och flinka fingrar slår in limporna i prydliga paket som läggs undan för kunderna, med ofta välbekanta ansikten. De trogna köparna expedieras snabbt och effektivt för att hinna tillbaka med vändande färja. Butiken i Ostende begår ingen olaglighet, man är inte skyldig att fråga sina engelska kunder vad de tänker göra efter köpet, även om minsta söndagsskolbarn skulle kunna tala om det.

Men förutom privatinförselvinsten finns hot och tvång som en annan drivkraft. Nu misstänks enligt pressuppgifter en kriminell irländsk organisation specialiserad på cigarettsmuggling från Ostende till Storbritannien för att under mordhot ha tvingat lastbilschaufförer att ta ombord smuggelgodset.

Klockan 01:14 natten till i tisdags, under operation ”Beaufort 6” som i första hand riktar sig mot människosmuggling, stoppade sjöpolisen i Ostende en skåpbil fullproppad med smuggelcigaretter. Chauffören av brittisk nationalitet häktades av förundersökningsdomaren i Brygge.

Tio irländare greps samma natt vid ett magasin längs den 18 km långa kanalen Ostende–Brygge, där belgiska chaufförer hade tvingats ta ombord förbjuden last. De gripna misstänks för att vara en del av organiserad brottslighet.
Irländarna kontaktade sina offer på parkeringen vid en bensinstation längs motorväg E 40 i den lilla orten Jabbeke. De bad chaufförerna köra ”ett litet paket cigaretter” till England mot en ersättning på 3 000 euro.

Väl framme vid magasinsbyggnaden möttes chaufförerna av flera män som hotade dem med döden om de inte lastade in tiotals kartonger med Marlboro-cigarretter tillverkade i Östeuropa. I Storbritannien var det meningen att chauffören skulle ringa ett mobiltelefonnummer för att sedan lotsas till varornas bestämmelseort.