Nu kan de trygga medborgarna, de som har ett hem, lugnt luta sig bakåt med en folköl och lite lagom låta sig uppröras av den senaste räkningen av hemlösa innan de med kraft engagerar sig. Det är väl märkligt. Nu har det räknats igen. Människor som tittar på siffror ringer till mig och vill ha mina kommentarer. Telefonen gick varm igår.

Varför infinner sig plötsligt ett sådant mystiskt engagemang bara för att någon myndighet har räknat sig fram till det som hela tiden är uppenbart?

Varför spelar dessa siffror en sådan intressant roll i sammanhanget?
Denna ökning pågår hela tiden år ut och år in. Vi ser det här dagligen.
Alla kan se det om de vill, se det utan siffror. Varför är statistik så viktigt?
Är det så att siffror gör verkligheten mer hanterbar. Det är ju inte klokt.

Det enda som möjligen blir mer hanterbart i vår snurriga ”spelautomat” är en tillbakalutad och minst sagt konstlad föreställning av verkligheten. I Stockholm har antalet hemlösa ökat med femhundra personer under en sexårsperiod, enligt socialstyrelsen.

Vad är det med det här skamliga ”antalet” som skulle kunna ha en så magisk inverkan på en vanlig medborgare som med egna ögon ser en enda hemlös ligga dag ut och dag in på samma plats. Skulle ”antalet” göra någon skillnad? För de som söker pengar på problemet kanske statistiken gör någon skillnad men inte för de hemlösa själva. Dom har vuxit i antal. Tror ni kanske att de känner sig stolta? Oj vad många vi är!

Alla de hemlösa som nu är så många borde ställa sig på någon offentlig arena och ropa ut i kör: Ta era siffror och stoppa upp de i ett varmt och mörkt ställe.

De här siffrorna säger ingenting om att 22 000 vräkningar genomförts sedan år 2000. De här siffrorna säger heller ingenting om att dessa vräkningar berör mellan 7 500- 10 000 barn. Och att de vräkningarna görs med socialtjänstens goda minne står det inte något om. Socialtjänsten som har all laglig rätt att hindra detta gör det inte (prop1992/93:115). ´

De sitter i stället tysta tillbakalutade och tittar på.
Kanske försöker de bilda sig en uppfattning. I vissa fall kommer de fram till att de ska ta barnen istället. Då när det är för sent kommer de fram till att de far illa och placerar dem ut dem på fosterhem. Vem som helst kan gå in och se efter i lagen. De hade kunnat hindra detta. Men de gjorde inget. Hur många dörrar är det emellan de rum där räkneproffsen sitter och de rum där socialproffsen sitter? De skapar de problem de säger sig vara engagerade i.

Margareta Olofsson (v-socialborgarråd i Stockholm) som nu avgår efter fyra år, och som gör det med ett avgångsvederlag på 47 000 i månaden har bara medverkat till att cementera lidandet i form av en massa förnedrande, utpekande åtgärder och tillfälliga hopplöshetsboenden som nästan aldrig leder till ett hem. Institutioner där personalen på mycket godtyckliga grunder sparkar ut den som av någon anledning misshagar.

Det finns inga siffror i världen som kan hjälpa den hemlöse förälder som efter ett känslomässigt möte med sitt barn lugnat sig med en folköl. Luktar du öl finns risken att du åker ut på gatan igen lika hemlös som du var innan du drack den där förödande folkölen. Oavsett om du bara tagit ett par klunkar.

Staten kanske skulle använda ”hemlösa” i systembolagets varningsreklam för alkohol så kanske vi skulle få slut på svenska folkets oerhört skadliga alkoholkonsumtion.

Men det kanske inte skulle löna sig. Antagligen har väl någon redan räknat på det. Vet inte så noga. De ringer inte till mig när det gäller såna saker.