Jämför de omständigheter som hemlösa idag lever under med vad övriga människor i samhället ställer för krav i fråga om grundläggande rättigheter på ett tydligt och lätt åskådligt sätt. Gör det på ett sådant sätt att det är omöjligt att undgå det uppenbara.

Det uppenbara som den stora majoriteten på olika sätt undviker att ta till sig. Ofta hänvisar en bred allmänhet till det rättfärdiga i att arbeta och smiter därigenom från sambandet mellan deras eget välstånd och de argument som har att göra med grundläggande mänskliga rättigheter. Argument som bland annat används mot arbetsgivare.

Fackföreningar bygger upp hela organisationer på att värna om grundläggande rättigheter. Dessa organisationer använder i sina förhandlingar argument som grundar sig på vår gemensamma syn på skälig standard. Om nu dessa argument i sig självt skall ha någon mening så måste de vara hållbara och kunna stå för sig själv.

Grundläggande rättigheter är en mänsklig angelägenhet. De gäller alla oavsett ras, kön eller politisk tillhörighet.

När vi inom vissa grupper kopplar dessa argument till, exempelvis, arbetsprestation urholkar vi innebörden både av det vi ser som skälig levnadsstandard och det vi ser som arbetsprestation. Om det är så att stora grupper i samhället tycker sig prestera viktigare och mer värdefulla saker än andra och dessutom gör detta på bekostnad av andra människors skäliga levnadsstandard måste hela vår syn på de mänskliga rättigheter som Sverige ställt sig bakom omformuleras.

Sambandet gäller förklaringsmodeller och attityder. Något som resulterar i ett direkt handlande. Hemlösa blir nekade sovplatser, tillträde med mera. Detta görs med den goda stora majoritetens stöd. Väktare, vårdpersonal, boende, socialarbetare handlar alla utifrån denna hållning.

Om våra ekonomer var intresserade av att räkna på vad detta synsätt leder till i kostnader för bland annat våra hemlösa skulle de komma fram till att varje dag som vi upprätthåller det så görs det på bekostad av dessa redan utsatta.

Eftersom vi hela tiden är i behov av att rättfärdiga det som vi någonstans i vårt inre förstår är orättfärdigt skulle samma ekonomer kunna räkna på betydande merkostnader i ett vansinnigt socialförsäkringssystem där pengar snurrar runt mellan olika i grunden meningslösa instanser som provisoriska boenden, kontrollsystem, vaktstyrkor, utredningar med mera.
Verksamheter som alla har sin källa i vårt behov av att göra rätt på bekostnad av de som gör fel.

Bakom alla dessa arbetsinsatser finns fackföreningar som värnar om sina medlemmars villkor. De gör inte sällan detta ut ifrån mänskliga grundläggande rättigheter.

Därför tror jag att just den jämförelsen kommer att göra det som idag går att smita från lite svårare att smita från.