Många ungdomar konsumerar alkohol. De flesta alkoholdebuterar tidigare än vad svensk lagstiftning tillåter dem att köpa, d.v.s. före 18 års ålder. Det är också ett faktum att ungas alkoholkonsumtion är att betrakta som ett problem. I slutet av oktober skrev Metros krönikör Charlotta Flinkenberg om debatten kring detta, vem som bär ansvaret för att unga dricker och med vilka regler det ska bemötas. Debatt är bra och likaså är det positivt att uppmuntra nolltolerans. Alkoholkonsumtion förekommer hos unga och måste regleras.

Frågan som vi måste ställa oss är dock varför unga människor dricker alkohol. 15-åringar är både straff- och byxmyndiga och förväntas därmed vara tillräckligt mogna för att ta ansvar för sina egna handlingar. De är kapabla att ta egna beslut.

Regler, riktlinjer och information om alkohol finns. De flesta är varse alkoholkonsumtionens skadeverkningar. Likväl super de.

Varför väljer unga människor att dricka så att de skadar sig själva? Varför väljer allt fler destruktiva beteenden som att skära sig, svälta sig eller supa sig fulla? Vad är tjusningen i att se blodet rinna längs armarna, vikten rasa på vågen eller att våndas i dagen-efter-spyans odör?

Varför dricker ungdomar? I många avseenden är anledningarna desamma som för vuxna: Smaklökarna tilltalas – vin eller alkoläsk, det finns något för alla. Alkoholen fungerar även som en stämningshöjare i sociala sammanhang. Likväl är den en värmekälla under krogrundans promenader eller under mopedfärder runt centrum. Alkoholen dövar ångest och kväver rädsla. Alkoholen är en hjälp att fly ansvar och stress.

Unga människor väljer dessutom destruktiva beteenden för att hantera maktlösheten inför alla de faror som omger dem. Allt från fågelinfluensa till överfallsvåldtäkter – risken att drabbas tycks, av mediarapporteringen att döma, ha mångdubblats. Ett sätt att hantera rädslan är att skratta den i ansiktet. Ett annat sätt är att fly och gömma sig i destruktivitet.

Vi måste sluta glorifiera destruktiviteten. Så länge det är cool att leva det tuffa livet som blek och härjad fotomodell eller popkille, legitimeras såväl alkohol som droger. Uppmuntra istället unga att finna en identifikation i hälsa och glädje. Hälsa utan plastikkirurgi eller intensivdieter och glädje utan hjälp av stimulantia.

Alkoholen är ett av många flyktbeteenden. Hjälp därför unga att få modet att våga sluta fly. Hjälp dem att våga möta sina känslor. Gör det “hippt“ att känna i stället för att döva.

Illusion är ett flyktbeteende. Samhället och vår gemensamma verklighet är en illusion, eftersom varje människa uppfattar det utifrån sig själv, med sina unika referensramar. Det är emellertid möjligt att välja i vilken illusion man vill leva. Om människor får uppleva att de duger och räcker till, skulle deras självkänsla då kräva att de insuper sin “livsillusion“ ur ett paraplyutsmyckat glas?

Om var och en insåg sitt eget och andras värde och valde att vårda och uppmuntra det, skulle då alkoholen behövas?