En proposition förbereds med utgångspunkt från narkotikakommissionens slutrapport (utpekade senaste årens narkotikapolitik som ett fiasko och beslutsfattarna som oengagerade, otydliga och osynliga) som varit ute på remiss.
”Uppropet för en restriktiv narkotikapolitik är tänkt att ge råg i ryggen på socialminister Lars Engqvist och visa att frivilligorganisationerna är enade. Mediabilden om att drogliberala krafter idag dominerar stämmer inte”, säger till Drugnews Per Johansson, förbundssekreterare i Riksförbundet narkotikafritt samhälle, en av de organisationer som undertecknat uppropet (se nedan).

I förslaget till plattform för en samlad insats mot narkotikan understryks behovet av ”anti-droggeneral”, obligatorisk drogundersvisning i skolan, särskilda narkotikarotlar hos polisen i varje län, drogfria fängelser, rätt till bra narkomanvård… Man föreslår att 1-2 miljarder kronor öronmärks för kartläggning av missbruket, prevention, vårdinsatser och ökad samverkan mellan olika myndigheter och frivilligorganisationer.

Läs mer i Drugnews:
• Svensk missbrukarvård dyr och ineffektiv
• Engqvist: ett narkotikafritt Sverige på 10 år!
• Narkotikapolitiskt vägval för Sverige

Drugnews publicerar nedan uppropet från hittills 19 organisationer: (nytillkomna undertecknare förs in alltefter)
”Samlade insatser mot narkotikamissbruket!””Narkotikaproblemen är inte någon sorts naturkatastrof som drabbar
oss. Man kan varken skylla på EU, bristande resurser, föräldrar som
inte tar sitt ansvar eller den ryska maffian. Sanningen är att
Sverige har precis de narkotikaproblem som vi skapar förutsättningar för!

Sverige är ett av de få länder i västvärlden som har erfarenhet av en
effektiv narkotikapolitik. Bra förebyggande arbete, utbyggd vård och
ambitiösa polisinsatser var några av de åtgärder som ledde till
minskat narkotikamissbruk under 1980-talet. Ett minskat politiskt
intresse för frågan under 90-talet ledde till minskade insatser och
därmed ökat missbruk.

Regeringens narkotikautredning har i sin slutrapport ”Vägvalet”
lämnat en utmärkt analys av utvecklingen inom narkotikapolitiken. Vi
ger vårt stöd till flertalet av utredningens förslag. Dock väger
förslagen lätt när de inte åtföljs av effektiva styrmedel.

Narkotikapolitiken skall, enligt utredning, fortsätta att betraktas
som ”frivilligt valt arbete” inom kommuner, skolor och landsting.Nedanstående organisationer inom narkotikaområdet ställer följande
krav på riksdag och regering:

1. Sverige måste få ett narkotikapolitiskt ledarskap. Socialminister
Lars Engqvists och utredningens förslag om speciell ”drogtsar” enligt
amerikansk och engelsk modell är utmärkt. Det skapar förutsättning
för nationell och regional/lokal samordning av insatserna.

2. För att bekämpa narkotikamissbruket måste lokala och nationella
kartläggningar genomföras. Socialtjänst och andra måste säkerställa
att stöd och behandlingsinsatser riktas till de grupper och individer
som har störst hjälpbehov och som sprider narkotikan.

3. Förebyggande insatser riktade till alla ungdomar och utsatta
ungdomsgrupper är effektiva. Skolan måste ta ett större ansvar genom
att undervisning om droger och livskunskap tas upp i läroplanen och
blir obligatoriska ämnen. Kommunerna måste bygga ut insatserna för
ungdomar. Det måste finnas drogfria lokaler att vara i och vuxna som
ger stöd och vägledning. Sverige kan bli ledande vad gäller forskning
och praktik inom området drogprevention!

4. Det måste bli en rättighet för missbrukare att få vård för att
kunna bryta med sitt missbruk. Vården och eftervården måste utvecklas
och effektiviseras. En specialisering av kommunernas öppna missbruks-
och narkomanvård är nödvändig för att leda och samordna insatserna.
Det är till stor del narkotikamissbrukarna som hanterar langning av
narkotika till ungdomar. Därför har bra narkomanvård även en stor
preventiv effekt.

5. Stöd till frivilligorganisationer. Det är idag fler som får hjälp
till rehabilitering genom frivilligorganisationer än som
är ”aktuella” inom socialtjänsten. Bara NA (anonyma narkomaner)
omfattar ett par tusen narkomaner. De mest spännande vårdprojekten
drivs av frivilligorganisationer. Produktionsenheter av samma typ som
San Patrignano och Dianova finns och utvecklas även i Sverige. För
ungdomar är Hasselakollektiven exempel på framgångsrika behandlings-
modeller.
Det behövs utökade möjligheter till projektbidrag för att kunna
projektera och starta upp nya behandlingsenheter.

6. Som frivilligorganisationer älskar vi inte tvång. Men vi inser att
för de mest utslagna behövs en möjlighet att ingripa för att bryta
ett kaotiskt missbruk. Narkotikaberoende leder inte bara till skada
och död bland missbrukarna utan ett oändligt lidande för anhöriga och
brottsoffer. Tvångsvården (LVM och LVU ) måste utvecklas och
utvidgas så att den motsvarar det faktiska behovet Delar av
tvångsvården utgörs idag av passiviserande förvaring. Utredningen och
besluten om tvångsvård ska ske via länsstyrelser och länsrätter.

7. Val av vård och behandling måste utgå från klienternas behov. Det
är orimligt att vårdbehov skall få styras av kommunernas ekonomi!
Statsbidragen till kommunerna kan användas så att kostnaderna
utjämnas mellan olika vårdformer. I Norge har man ett system där
kommunen betalar 200 kronor per dygn oavsett val av behandlingsinsats.
För kommunen blir det då ekonomiskt neutralt om klienten placeras på
behandlingshem, familjevård eller i öppenvård.

8. Inom kontrollpolitiken måste polis och rättsvårdande myndigheter få
resurser för att kunna arbeta effektivt. Varje län måste ha
narkotikarotlar och de större städerna gatulangningsgrupper och
ungdomsgrupper. Enheterna måste bemannas för att svara mot behoven.
Alla förslag om avkriminalisering av narkotika måste tillbakavisas
och vi avvisar helt uppdelning av narkotika i ”hårda eller mjuka
droger”. Narkotikamissbruk kan upptäckas tidigt och tidig upptäckt
innebär att missbruket kan brytas snabbt.

9. Narkotikafria fängelser borde vara en självklarhet. Hur skall vi
hålla samhället narkotikafritt om det är fritt fram att knarka på
fängelserna? Sverige har en lång rad exempel på framgångsrika
behandlingsförsök inom kriminalvården. Politikerna har stillatigande
accepterat att kriminalvården monterat ner flertalet av dessa
verksamheter. KRIS har modeller för att utveckla rehabiliterande
verksamhet inom kriminalvården.

10. En samordnad narkotikapolitik är beroende av styrmedel. Historien
visar att lagstiftning/förordningar i kombination med statsbidrag kan
vara en framkomlig väg för att nå målen. Låt oss anta att narkotikan
kostar samhället över 10 miljarder kronor per år. I detta perspektiv
är det inte orimligt att öronmärka 1-2 miljarder av de medel som går
till främst kommuner och landsting. I första hand är detta anslag som
redan idag går till kommuner och landsting ˆ men utan ”öronmärkning”.
Stödet skall främja kartläggning av missbruket, prevention,
vårdinsatser och ökad samverkan mellan myndigheter och
frivilligorganisationer. Stödet kan resultatstyras så att delar av
statsbidragen betalas ut först när man kan visa konkreta resultat i
form av drogfria missbrukare samt minskat missbruk bland ungdomar.
Socialminister Lars Engqvist är värd beröm för den utredningsgrupp
som lagt förslaget ”Vägvalet”. Han har också varit tydlig när det
kommit förvirrade förslag om avkriminalisering eller legalisering av
narkotika – senast i diskussionen om att tillåta odling av cannabis.

Nu måste han visa att detta inte är politisk retorik och visa att
regeringen tänker genomföra politiken i praktiken och att Sverige och Sveriges riksdag förbehåller sig rätten att självständigt besluta om landets narkotikapolitik.

För oss är inte ”Vägvalet” svårt. Narkotikaproblemen kan minskas
radikalt med en samordnad och kraftfull politik och med stöd av en
bred folklig opinion. Våra riksorganisationer verkar för och tror på
visionen om ett narkotikafritt Sverige. Kampen mot narkotika är en
kamp för välfärdsamhället och för allas deltagande i ett solidariskt
samhälle. Därmed är det också en kamp för demokratin. ”

Bakom uppropet står:
• Dianova Sverige,
• Europe Against Drugs, (EURAD),
• European Cities Against Drugs, (ECAD),
• Förbundet Hassela Solidaritet,
• Föräldraföreningen Mot Narkotika, (FMN),
• Hassela Nordic Network, (HNN),
• Kriminellas Revansch I Samhället, (KRIS),
• Kvinnoorganisationernas samarbetsorgan i alkohol- och narkotikafrågor, (KSAN),
• Nykterhetsrörelsens Samorganisation i Stockholm, (NSO),
• Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, (RNS),
• Riksförbundet Smart,
• Svenska Carnegieinstitutet,
• Svenska Narkomanvårdsförbundet,
• Svenska Narkotikapolisföreningen,
• Sveriges Blåbandsförbund,
• Sveriges Invandrare Mot Narkotika, (Simon),
• Sveriges Lärares Nykterhetsförbund,
• Sällskapen Länkarnas Riksförbund,
• Ungdomens Nykterhetsförbund,