Den brittiske journalisten Tom Wainwrights bok, (översatt av Ulrika Junker Miranda, bokförlaget Nona 2018, 303 sidor), om narkotikakartellerna i Mexiko och Sydamerika ger en delvis ny infallsvinkel på den organiserade brottsligheten. Wainwright analyserar narkotikahandeln med en ekonomijournalists ögon och menar att syndikaten fungerar som storföretag när det gäller ledarskap, profilering av varumärken och personalpolitik.

Boken är för den skull ingen skrivbordsprodukt utan gediget undersökande reportage där författaren åker runt i de farligaste städerna och gör sina intervjuer. Han är ständigt rädd att det ska sluta lika illa som det gjort för många andra journalister. Förfärande många har dödats i kriget mellan olika maffiagrupper och i militära insatser mot drogerna. (Om till exempel antalet mördade i Honduras skulle överföras till Sverige skulle vi ha nästan tio tusen mord varje år istället för runt hundra).

Wainwright visar att de ständiga våldsinsatserna mot narkotikan, från USA och från ländernas regeringar, i längden alltid misslyckas.

Trots att maffiabossar arresteras eller dödas, och trots att kokaodlingar, vallmofält och cannabisplantor utrotas uppstår ständigt nya narkotikagrossister så länge det finns en efterfrågan. Det är efterfrågan i konsumentländerna som måste minska, påpekar han flera gånger.

Författaren är också insiktsfull när det gäller spridningen av narkotika. Den sker i de flesta fall från brukare till brukare, inte från en okänd langare.

Däremot tycker jag Wainwright har en alltför bagatelliserande syn på narkotikaskador. ”Sanningen är att man dör inte av att köpa och använda olagliga narkotiska preparat”, skriver han. Är det en felöversättning? Akuta dödsfall nämns på andra ställen och det tycks vara den enda biverkan som räknas. Han skriver inget om hjärnskador, beroende och förkortade liv.

Följaktligen ser han marijuana som tämligen harmlöst. I avsnittet om Colorado – som dock verkar vara några år gammalt – har han inte noterat att antal trafikdöda relaterade till marijuana har ökat, liksom konsumtionen. Även den totala brottsligheten och den svarta marknaden här gjort det. Han tycker att legaliseringen har fungerat bra.

Wainwrights slutsatser att laglig narkotika skulle var ett effektivt sätt att bekämpa maffian, motsägs, menar jag, av hans egna djupa kunskaper om brottssyndikatens förmåga att tjäna pengar på allt möjligt: människosmuggling, vapen, utpressning, beskyddarverksamhet…

Hans tro på legalisering måste nog förstås utifrån synen att narkotika är som vilken vara som helst, inte att drogerna i sig är skadliga.

Hur som helst är Narconomics ett spännande och högintressant reportage.