Det är idag i praktiken möjligt att medföra en obegränsad mängd alkohol för personligt bruk vid inresa från annat EU-land. Men det går att förändra unionens alkoholpolitik, om viljan finns. Det anser Kjell E Johanson, författare och samhällsdebattör, i en krönika inför Folknykterhetens dag.
Inför Folknykterhetens Dag finns det all anledning att diskutera de stora hoten mot folknykterheten och folkhälsan. Tyvärr tillåts marknadsekonomins principer gälla för en vara som enligt all social och medicinsk expertis utgör ett hot mot trygghet och välfärd.
I vårt land fördes länge en restriktiv alkoholpolitik. De flesta partier stod bakom denna. Eftersom det existerar ett klart samband mellan bruk och missbruk betraktades det som nödvändigt att hålla tillbaka totalkonsumtionen.
Steg för steg luckrades den restriktiva alkoholpolitiken upp. Allt större spelutrymme gavs åt ekonomiska särintressen.
Vid Sveriges EU-inträde framförhandlades mycket låga införselkvoter. Det innebar att varje resenär från annat EU-land tullfritt endast fick medföra några enstaka liter sprit, vin och öl. Den ordningen irriterade EU:s jurister, byråkrater och politiker. Därför ändrades reglerna och det är i dag i praktiken möjligt att medföra en obegränsad mängd alkohol för personligt bruk.
Till följd av denna socialt nonchalanta linje ökar brottsligheten drastiskt. Privata ”systembutiker” etableras över hela landet. Missbrukare och tonåringar är viktiga kundgrupper.
Ett intressant observandum är att en resande från annat EU-land till Sverige får medföra högst 15 kilo fisk. En annan restriktion är att man endast får ha med sig 10 liter bensin eller diesel utöver vad som finns i tanken.
Många tycks tro att de nu gällande införselkvoterna är omöjliga att rubba. Sådant resonemang är en myt.
Sverige är medlem i EU, sitter med vid förhandlingsborden och har möjlighet att driva en alkoholpolitisk linje som präglas av folkhälsotanken.
I EU:s grundläggande fördrag sägs att man kan ingripa mot varor som utgör ett hot mot människors liv och hälsa. Därmed föreligger en juridisk möjlighet att hävda en återgång till tidigare införselkvoter. För att uppnå detta krävs emellertid en mobilisering av alkoholens motkrafter och ett samarbete mellan alla dem som inser att EU:s nuvarande alkoholpolitik utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Inom EU har man tagit fram en rapport som belyser alkoholens skadeverkningar. Den visar på vad som bör göras för att hyfsa situationen och begränsa missbruket. Man får verkligen hoppas att alla de kloka orden inte blir enbart läpparnas bekännelse, utan även utvecklas till praktisk EU-politik.
Folknykterhetens Dag och kampen för en alkoholpolitik med sociala förtecken är inte en angelägenhet enbart för nykterhetsrörelsen. Poliser, socialarbetare, lärare, fritidsledare och sjukvårdspersonal hör till de grupper som på nära håll kommer i kontakt med skadeverkningarna.
Ett stort ansvar ligger på de fackliga organisationerna eftersom alkoholen medverkar till utslagningen från arbetslivet. Idrottsrörelsen bör också engagera sig med tanke på det omfattande tonårsdrickandet och ungdomsvåldet.
Många kapitulerar inför svårigheterna att förändra EU:s politik. Visst är det svårt, men aldrig omöjligt om viljan finns.
Fotnot: artikeln publiceras även i Västerviks Tidningen