Istället för att koncentrera oss på att föra människor tillbaka till det grundläggande behovet för hemlösa människor utvecklar vi verksamheter utifrån de problem som oftast uppstår i hemlöshet. Om ett hus brinner är det väl självklart att vi släcker branden först innan vi utreder orsaken till branden.

Jag tror att all hjälpverksamhet måste börja med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, då kan vi inte fortsätta bygga upp olika verksamheter som idag bara i Stockholm omsätter miljardbelopp.

Jag tror att vi kanske måste lära oss förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, kontrollera eller känna sig behövda. Det är inte heller en väg att känna sig god inför andra och sig själv på den hjälpbehövandes bekostnad.

Vari ligger ödmjukheten i att bygga upp olika organisationer, förse människor med höga löner, äga fastigheter, driva enorma reklamkampanjer som kostar miljoner på de hemlösas bekostnad?

Alla dessa myndigheter och organisationer (cirka 900 stycken i Sverige) som jobbar med hemlöshet tycks ha någon övertygelse om sin egen godhet, men varför ökar då hemlösheten för var dag som går?

Människor ska inte behöva hamna i klorna på vare sig social eller frivilligproffs. Vi borde tillsammans med alla medel kämpa för att behålla varandras grund och värdighet. Inte nådigt dela ut smulor av vårt eget överflöd.

Vi kan i alla fall inte skylla på att hemlösa inte skulle ha råd med bostad, socialtjänsten betalar idag 30 000-40 000 i månaden för ett rum åt dessa människor i sina egna och i frivilligorganisationernas regi.

Varför kan inte alla dessa pengar användas till hyra i en egen bostad och omformulera alla dessa organisationsmänniskors välvilja till stöd i hemmet för att behålla den för de som vill och behöver det?