Vi i föreningen Stockholms hemlösa tycker det vore på sin plats att införa en nollvision för hemlöshet. Det är sorgligt nog inte ett enda parti som talar om detta.

Många utredningar och forskningsresultat med bra bakgrundsbeskrivningar finns, bilden är nästan glasklar. Men den bygger på och kan härledas till en sedan länge inarbetad tradition.
Den kommer i sin tur ur en problemorienterad sysselsättningsbaserad syn på hemlöshet.

Syftet har aldrig varit att avskaffa hemlösheten. Syftet har varit att, må hända underförstått men ändå: Dela in människor i dugliga och icke dugliga.

Därför, trots att bilden är ”korrekt” ger den inte något stöd till att genomföra den nollvision som vi nu föreslår. Mycket har uttalats men lite gjorts i riktning mot avskaffandet av hemlöshet. I och med att ingen ifrågasatt grunden för alla analyser som redan finns så faller de åter in i grottekvarnen. Det handlar om vilja, inte regler.

Socialtjänsten har redan tillräckliga lagar som ger dem mandat att förhindra vräkningar. Med stöd av Jordabalken (1970:994) (JB) 12:44 st 4 p1 kan myndigheten åta sig betalningsansvaret för den aktuella bostaden, med det resultatet att vräkningen stoppas, oavsett vilken inställning den aktuella hyresvärden har.

Ett sådant åtagande fråntar inte hyresgästen ansvar för hyresinbetalningen, men hyresvärden får en solvent motpart (prop. 1992/93:115). Såväl socialtjänstlagen som regeringsformen ger dem nödvändiga verktyg. Personal som kan fungera ombud finns redan.

En gång i tiden var detta med att vara ”Den utsattes advokat mot samhället” ett honnörsord inom socialtjänsten.

Utredningar, kommittéer och diskussioner med kommuner och stadsdelar, handlar de egentligen om att ge bostäder åt våra hemlösa människor?

Därefter skulle vi vilja föreslå fyra punkter. Kan man inte enas om dessa är det ingen idé i alla fall.

1. Tillsätt medel utifrån den senaste räkning som gjorts av hemlösa – Räkna bostäder. Ta fram så många som behövs.

4. Sätt in eventuellt stöd där det behövs.