Ibland hamnar man i situationer när man skäms å andra människors vägnar, vilket John Cleese utvecklade till stor underhållningskonst i teve-serien Fawlty Towers. Departementspromemorian från socialdepartementet med titeln Sprutbytesverksamhet för injektionsmissbrukare (Ds 2004:06) som gick ut på remiss i slutet av februari, är just en sån sak som gör att man skäms över andras tillkortakommanden.

Här finns dock inte ens en gnutta humor inblandat och därför kanske det är bäst att påkalla största möjliga tystnad över promemorian. För att de anonyma producenterna av denna skrift ska skyddas från allmänna opinionens dom.

Nu är det knappast möjligt att denna skrivelse skulle förbigås med den tystnad den förtjänar. Departementet har begärt in remiss från inte mindre än 79 olika remissinstanser. Jag kan faktiskt inte minnas att jag tidigare sett en längre lista på remissinstanser.

Vad är det då som är så pinsamt med Ds 2004:06?
• För det första får man inget grepp om sprututbyte ska betraktas som en HIV-preventionsåtgärd, om det på något mystiskt vis ska fungera narkotikapreventivt, om det är en åtgärd som leder till goda konsekvenser eller om det är en åtgärd som är bra för att den inte gör skada.
Man lyckas alltså inte besvara själva huvudfrågan: Vad är sprututbyte bra för? Författarna verkar luta åt det som vi i RNS hittade på som en ironisk slogan åt Björn Fries’ förslag: “Här får du en spruta så du kan sluta knarka.“ Men här är man inte det minsta ironisk utan menar detta på fullt allvar. Givetvis utan att bemöda sig om att bygga under påståendet med hänvisningar till forskning eller beprövad erfarenhet.

• För det andra undviker skrivelse Ds 2004:06 alla konstiga motsägelser som finns inbyggt i verksamheten redan idag.
Hur förhåller sig sprututdelning till LVM (lagen om vård av missbrukare)? Ska de läkare som delar ut sprutor till narkomanerna undantas från skyldigheten att rapportera till socialnämnden om behovet av tvångsvård? Ska man göra undantag för polisen när det gäller skyldigheten att beslagta brottsverktyg? Ska det i så fall bara gälla märkta, utdelade sprutor medan andra sprutor ska tas i beslag? Vad får omfattande sprututdelning på sikt för konsekvenser för narkotikastrafflagens brukandeförbud? Är det rimligt att samhället tillhandahåller verktyg för handlingar som i lag är förbjudna?

• För det tredje är hänvisningar till forskning och internationella erfarenheter även denna gång vaga och selekterade.
Man har inte gjort den ordentliga genomgång av forskningsläget i världen som måste göras innan riksdagen tar ställning i frågan. Att hänvisa till olika policydokument från FN- och EU-institutioner duger inte som underlag. Att andra har åsikten att sprutbyte är bra är inget argument, hur viktiga dessa andra än är.

Och varför inte ett ord om Norge, vårt närmaste grannland? Där delar man ut sprutor allt vad man orkar sedan snart 20 år och är nu mycket nära att införa sprutrum. Argumenten i debatten där är precis de som förekommer i den svenska debatten om sprututbyte.

Skrivelse Ds 2004:06 är bara ett debattinlägg för den sprutvänliga opinionen. Alla har givetvis rätt att ha en åsikt. Men när regeringen uppdrar åt sin personal att reda ut en fråga och presentera ett underlag för beslut i riksdagen måste resultatet vara något mer än enbart en åsiktsyttring. Antingen är uppdraget felformulerat eller så har departementet personal som inte räcker till. Eller så gäller båda dessa antaganden, vilket inte länder Morgan Johansson till heder.

Nu är det turligt så att Sverige styrs av en folkvald riksdag och inte av tjänstemännen på socialdepartementet. Vi får utgå ifrån att socialutskottet och justitieutskottet noggrant går igenom alla de viktiga aspekter som utelämnas i skrivelse Ds 2004:06 innan riksdagen fattar sitt beslut.

När det är dags för detta måste man se till att alla relevanta frågor är ställda och att de fått tillfredsställande svar.

Fotnot: Ladda ner promemoria Ds 2004:06 (pdf).