För många är måttlig alkoholkonsumtion förknippad med ökat välbefinnande. I Sverige lutar vi oss mot myten att i Centraleuropa dricker man vin varje dag och det skulle gå bra. Men det går inte bra. Fakta säger någonting annat.

Alkoholrelaterade sjukdomar i till exempel Frankrike är värre och fler än här hemma. Åtminstone än så länge. Svenskarna börjar nämligen lägga sig till med kontinentala fasoner med vin och öl varje dag, och behåller samtidigt sitt helgsupande. Dessutom kryper supandet skrämmande längre och längre ner i åldrarna. Fulla elvaåringar är ingen ovanlighet längre. Den till synes ofarliga drinken alkoläsk och starkcider har ersatt sockerdricka och Pommac.

Kostnader till följd av alkoholkonsumtion är uppe i hundratals miljoner kronor och hotar att tränga undan viktiga välfärdsreformer.

Snart sänker Danmark alkoholskatten, Finland följer efter liksom Norge för att rädda gränshandeln. Näringsidkare med Systembolagschefen Anitra Steen i spetsen säger att Sverige också måste göra det för att förhindra införseln från andra länder. I så fall måste Sverige sänka skatten så att priset blir minst lika billigt som i de andra länderna – helst ännu billigare.

Från nästa år måste Sverige tillämpa EU:s indikativa gränser, vilket betyder att varje person får föra in 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter öl. Den så kallade indikativa ransonen motsvarar ungefär 23, 9 liter ren alkohol. Det skulle räcka för cirka två och ett halvt års nuvarande konsumtion av en genomsnittssvensk – men får alltså föras in vid varje resa. Kan man visa att man behöver mer, får man också ta in större mängder.

Betyder det här att man skall dricka upp sin ranson lite fortare eller är det sälja respektive langa som gäller?

Vem var det som en gång lovade att så här skulle det inte bli om vi gick med i EU? Att vi i Sverige skulle få behålla vår relativt restriktiva alkoholpolitik?

Enligt EU är det här en jordbruksfråga – ett jordbruk mycket farligt för människor. I Sverige är det en folkhälsofråga. Det är mycket svårt att driva folkhälsofrågor inom EU eftersom frihet för handel med varor och tjänster kommer först, och sedan får det gå som det vill med folkhälsan.

Vi gissar att om regeringen sänker skatten så gör man det lite grann och då har vi tre bedrövelser: billigare alkohol här hemma, ännu billigare i till exempel Danmark med stor införsel som följd – och minskade inkomster för staten.

Sverige bör föregå med gott exempel och inte sänka alkoholskatten. I stället bör vi jobba för att EU ska betrakta alkohol som en hälsofråga och kämpa för miniregler i EU för skatt på alkohol.