Hur långt är, eller snarare känns, ett år? Det beror förstås på. För en tvååring exempelvis, är ett år halva livet. Om man sitter instängd på obestämd tid i ett fängelse i Iran, då kan jag föreställa mig att ett år kännas gruvligt långt. Eller om man just nu skulle bo i Charkiv eller Gaza eller sitter som gisslan i underjorden i Gaza-remsan, utan att veta vad som sker hemmavid och hur länge man kommer sitta instängd om man ens överlever.

Det finns grader i helvetet sägs det, men om du som anhörig känner oro för någon du älskar kan en natt kännas som en vecka om du inte vet var personen är eller om den alls är vid liv.

En gäst i #Narkopodden som arbetar inom behandling berättade att risken för självmord är hög även bland de medberoende. Det är inte lätt att leva i en tillvaro nära någon som själv inte har insett allvaret i sitt drogmissbruk eller som vill, men inte förmår ta sig ur drogernas käftar.

Varje år blir jag kontaktad av mammor och pappor som inte vet vad de ska ta sig till med sitt barn som är i sin drogbubbla och själv inte ser det föräldrarna ser i form av personlighets- och attitydförändringar, vanor och ovanor. De sorgligaste samtalen är med dem som trodde att det var bra igen för att nästa dag ha förlorat sitt barn för all framtid.

I de lägena blir jag extra provocerad av de som bidrar till att romantisera och normalisera   narkotika. För de är också en del i maskineriet som gör att efterfrågan och tillgången sakta men säkert stärks. Men – vi kan bryta den kurvan om fler reagerar när Elon Musk, svenska medelålders programledare, gangsterrappare, influencers för skönhetsmärken och andra som med små steg eller stora kliv glorifierar det som skapar andras helvete.

Snart har jorden snurrat ett varv kring solen sedan förra nyårsafton. Trots att det varit ett tufft år för vårt kära klot, för många människor och för miljön kan jag inte låta bli att tänka, är det redan ett år sedan det blev 2023?

År 2024 kommer jag lägga ner min själ och arbetstid på att stötta föräldrar i Sverige att fortsätta kunna säga till sina barn att det är lika olagligt att använda illegala droger som att köpa, sälja, förvara, tillverka och smuggla dem.

Jag kommer kämpa för att kämpande föräldrar och andra anhöriga ska kunna få det stöd de förtjänar i det katastroftillstånd de befinner sig i när en nära med drogproblematik är i förnekande och far illa.

Jag kommer också följa och försöka påverka utvecklingen för att barn och unga på SIS- och HVB-hem ska komma därifrån mer motiverade att leva lagligt än när de kom dit. Och att dessa institutioner får resurser, regler och ledning tillräcklig för att klara den uppgiften och hålla droger och våld borta därifrån.

Jag kommer även göra vad jag kan för människor som vill komma ifrån droghelvetet ska få en riktig hjälp, och inte endast konstgjord andning, för att återfå ett värdigt liv. En dag i taget.

Det är mitt nyårslöfte!

Så må 2024 bli det år då förnuftet får segra och att fler får känna fred och frihet, trygghet och kärlek.

Gott Nytt 2024!

JESSICA VIKBERG
– ordförande Riksförbundet narkotikafritt samhälle