Inga falska hänsyn vid känsliga nyheter

”Äkta nyheter” svarar på frågorna när, var, hur, vem, vad och varför. Utan falska hänsyn. Det har väglett journalisten Erik Fichtelius – en av dagens mest genomtänkta försvarare av public service – under många år i demokratins tjänst. Jonas Hartelius recenserar hans nya bok om yrkets etik och val.

Erik Fichtelius (född 1949) är en av Sveriges mest namnkunniga och erfarna journalister. Han har arbetat i många roller som sådan, bl.a. som redaktionschef, programledare och författare.

 


Fichtelius, Erik: Äkta nyheter. Journalistik i demokratins tjänst, (336 sidor, Fri Tanke Förlag, 2021).


Nu har Fichtelius kommit ut med en bok, där han tar upp en rad yrkesetiska frågor. Det sker mot bakgrund av senare års strömmar med desinformation, aktivism, falska nyheter, ”alternativa fakta” och annat som gjort det svårt för läsare, lyssnare och tittare att hitta rätt i det ymniga flödet. Problemen ställer också etablerade medier inför ökade krav på källkritik.

Ny bok om journalistik

En central tanke hos Fichtelius är att journalister ska arbeta och publicera oberoende av de intressen som kan bli irriterade eller uppmuntrade av resultaten. Här ska inga falska hänsyn tas! Kraven i den riktningen har också skärpts under senare år.

Hållningen kallas ”konsekvensneutralitet”. Särskilt vänder sig författaren mot ”aktivism”, alltså att reportage eller program öppet eller dolt driver en linje för eller mot något.

Boken kan läsas på många sätt.
Ett är som en personlig resa genom ett yrkesliv under åtskilliga decennier. Här sammanfattas dramatiska avslöjanden som att Refaat el-Sayed saknade doktorshatt eller att djurmatsproducenter blandade in nermalda djurkadaver i burkarna. Men läsaren får också följa år av ungdomlig aktivism med insmuggling av underjordisk litteratur till den polska motståndsrörelsen respektive utsmuggling av hemliga dokument från den polska statscensuren i avsikt att avslöja dem för omvärlden.

Efter hand framträder principen om konsekvensneutralitet som allt viktigare. I en tid där journalister kan dras med av tidsandan, håller Fichtelius emot. En berättelse ska först och främst vara sann och verklighetsförankrad. Sedan ska den publiceras för att folk ska få veta fakta.

En särskild avbasning får Dagens Nyheters kampanj 2020 för att utse Greta Tunberg till ”chefredaktör” över en dag i syfte att markera miljöfrågans allvar. Så var det inte. Greta kunde som då underårig ej inträda som juridisk chefredaktör och ansvarig utgivare. Men hon kunde lyftas fram som en säljande frontfigur.

Den andra nivån kan vara en yrkesetisk granskning av hur journalister bör förhålla sig till aktivism, fakta, intressen, konsekvenser o.s.v. Fichtelius accepterar endast ett ringa antal undantag från konsekvensneutraliteten. Man bör avstå från att publicera uppgifter från polisen om det kan skada gisslan, eller från militären om det kan äventyra rikets säkerhet.

En tredje nivå bör handla om hur hela komplexet med media styrs och interagerar. Här presenterar Fichtelius ett klassiskt elegant försvar för public service media av svensk modell. Han markerar att det svenska systemet har så starka inbyggda kontrollmekanismer för redaktionellt oberoende att det inte går att jämföra med exempelvis statscensuren i många länder.

Boken skildrar ett dynamiskt skede för svensk mediaetik under årtionden. Den föranleder några kommentarer.

Om de riktlinjer som Fichtelius här för fram hade gällt redan när den svenska narkotikadebatten startade i andra halvan av 1960-talet, hade troligen många missöden kunnat avslöjats mycket tidigare. Kampanjledningen för legalförskrivningsprojektet hade nära koppling till svenska public servicemedia och drev en egen aktivistisk linje genom rutan. Sedan tog det många år innan redaktionerna började göra mer fristående bedömningar.

Fichtelius har som journalist länge legat i framkanten för en etik som utvecklat och försvarat public service-medierna. Hans bok bör ha stort intresse för yrkesfolk, läsare, politiker och inte minst för jurister som följer eller arbetar med medier som samhällssektor.

• Fotnot: Artikeln publiceras även i Svenska Narkotikapolisföreningens Tidning (nr 5-2021).

Annonser