Anders Printz, som är den som genomfört samsjuklighetsutredningen, beskrev hur utredningen mött en väldigt splittrad situation för dem som behövde det gemensamma välfärdssystemet.

– Vårt välfärdssystem är extremt stuprörsuppbyggt. Väldigt mycket handlar om vad kostar det för oss och vad innebär de för vår verksamhet, sa Printz.

Utredningen föreslår bland annat att regionernas ska ha ansvar för all behandling av skadligt bruk och beroende. Samtidigt betonade han att det också krävs ett fortsatt arbete från socialtjänsten för att hantera personernas hela livssituation.

Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisamordnare på intresseorganisationen Sveriges kommuner och regioner, höll med att det är bra om det kan ske en renodling av ansvaret, men att det inte får innebära att någon gör mindre än idag.

– Det är rätt att sjukvården ska ha huvudansvaret, men ingen annan får backa, sa hon.

Hanna Ljungvall, tidigare enhetschef LARO-mottagningen i Uppsala och  docent vid  Uppsala universitet, lyfte fram behovet av att hela tiden se patienten som en medmänniska och behovet av ett personcentrerat förhållningsätt. Även om det, inte minst när det handlar om vård med mycket potenta läkemedel kan behövas kontroller, så behöver det ske utan att kränka.

Det behövs ett professionellt möte, en professionell relation, där vården inte dömer och försöker se situationen ur patientens perspektiv.
Men det betyder inte att vården ska ge upp sitt professionella ansvar.
– Personcentrerad vård betyder inte att vården och patient är överens , men vården ska alltid respektera patientens upplevelse, sa Hanna Ljungvall.

Ing-Marie Wieselgren, SKR, påpekade att det behövs en omfattande utbildningsinsats om intentionerna i utredningen ska kunna genomföras i praktiken.
– Inte minst behövs utbildning inom primärvården, påpekade Wieselgren.