Att vara tonårsförälder idag är inte den lättaste saken i världen. Jag ser bara hur skillnaderna är idag mot när jag själv var det en gång på 80-talet.

Det är det där med alkohol och andra droger som fått en sådan stor spridning även bland småtonåringar som inte fanns i samma omfattning när mina båda barn var i samma ålder som jag tänker på.

Ta alkoholen som exempel. Inte drack ungdomar då som idag alkohol i samma omfattning.

Idag dricker många starksprit som de lätt kommit över genom att en vuxen person köpt på sig ett lager och sedan säljer det vidare till ungdomar från en baklucka på en bil på en parkeringsplats någonstans.

Sådant fanns inte då på 80-talet. Många ungdomar är idag redan storkonsumenter som det så fint heter eller kanske rent av alkoholister för att de druckit så mycket och så ofta att de blivit beroende av alkoholen.

Så till andra icke (ännu) narkotikaklassade droger. De ungdomar som har sådana intressen vet var de ska söka på Internet för att få tag i senaste nytt. Droger som någon fiffigt ändrat en eller två molekyler på vid tillverkningen och sedan blir så likadan den narkotikaklassade drogen man kan komma utan att bryta mot lagen. Eller någon medicin som innehåller någon substans som gör den livsfarlig, men som lätt kan köpas via nätet av vem som helst.

Ingen som helst kontroll varken av den som köper den eller den som stoppar i sig varan.

Nya och nygamla droger tillkommer i en aldrig sinande ström tycks det. Ingen, inte ens polisen, kan hänga med och hålla sig à jour med allt nytt som tillkommer hela tiden.

Det är bara att inse att ungdomar som är extra nyfikna alltid kommer att ligga före både polis och framför allt oss “gamla föräldrar“ som ingenting förstår och ser.

Därför är det extra viktigt att föräldrarna vaknar. Vaknar och tittar och kollar på sina ungdomar när de kommer hem från avslutningsfester och studentskivor. Luktar på dem när de kommer hem och tittar dem djupt in i ögonen.

Barn ska inte lukta alkohol och inte ha konstigt stirrande ögon. De ska se precis så oskyldiga ut som de ska vara! En extra titt kan vara mycket värt och göra skillnad.

Till slut måste vi som vuxna ta vårt ansvar och själva hålla oss nyktra när våra ungdomar är ute på galej. Vi ska kunna sätta oss i bilen när som helst för att åka iväg och hämta hem sonen eller dottern. Vi vuxna måste lära oss att det är vi som har ansvar för våra barn och ingen annan.

Kompisar i all ära, men det är inte alltid de kan agera livräddare. Kanske för att de själva inte är tillräckligt nyktra eller för att de av rädsla bara stuckit ifrån platsen där en “dålig“ kompis ligger kvar halvt eller helt medvetslös.

Låt oss nu slippa läsa om sådana händelser i tidningarna efter varje storhelg!