Per Johansson och Christer Karlsson (från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle respektive Krminellas revansch i samhället) vill hävda att vi skulle ha något emot fri åsiktsbildning på narkotikaområdet, men så är naturligtvis inte fallet.

Det vi vände oss emot var att regeringen vid flera tillfällen indikerat att den vill ersätta de drogförebyggande och kunskapsspridande satsningar som Mobilisering mot narkotika (MOB) genomfört med en offentligt sponsrad opinionsbildning byggd på frivilligorganisationer – ett slags privatiserad åsiktsbildning. Av skäl som vi redan redovisat vore en sådan lösning mycket olämplig.

MOB var en statlig kommitté som hade som uppgift att öka intresset för narkotikafrågan. Det lyckades man med genom att kombinera praktiska projekt med utvärderingar och vetenskap. Man drog igång hundratals olika initiativ runt om i Sverige, man satsade på narkotikaforskning och drev en konsekvent politik att föra ut forskningsresultaten via rapporter, konferenser och en välskött hemsida.

I sökandet efter nya vägar i narkotikapolitiken, till exempel i den infekterade sprutbytesfrågan, valde MOB en väg där det konkreta vardagsarbetet med missbruk i högre grad skulle utgå från aktuell forskning, istället för att sätta sin tillit till narkotikapolitiska lobbygrupper.

Däremot misslyckades MOB i en central fråga – att förmå regeringen att driva igenom en vårdgaranti av dansk modell där en vårdsökande har rätt till hjälp inom fjorton dagar.

Här har den borgerliga regeringen möjlighet att skapa en narkotikapolitik i bättre balans än socialdemokraternas. För fortfarande är narkotikapolitiken i obalans.

Det är kriminellt att använda narkotika för en medborgare, men det är inte straffbart för myndigheter att förvägra hjälp åt den missbrukare som vill bli drogfri – med andra ord som vill sluta vara kriminell.

Slutligen vill vi uppmana regeringen att fortsätta satsningen på narkotikaforskning, så att insatserna mot narkotika på alla nivåer kan bygga på gedigen kunskap.