Det är 21:a rapporten om kommuners stödverksamhet för dessa barn som riskerar fara illa som Junis nu presenterar. Två decennier av kalla siffor om samhällets bristande stöd, men också om ljuspunkter. Av de 201 av landets 290 kommuner som denna gång svarat uppger 98 procent att de ifjol erbjuda stöd, vilket är en ökning under åren. Stödet kan bedrivas av kommunen själv, familjeinsatser är vanligast, men även av annan huvudman eller förening.
Vanligaste vägen till att barn få stöd är via socialtjänstens verksamhet för barn (157 kommuner anger), sedan skolan och socialtjänstens vuxenverksamhet.

Ändå är det bara en knappt procent som ifjol nåddes av stödet, eller 3 754 barn. Det kan jämföras med omkring 430 000 barn, vart femte barn, som någon gång under barndomen haft en förälder med alkoholproblem, enligt en CAN-rapport (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). Och omkring 15 procent (320 000 barn) har påverkats negativt av föräldrars beroende, och att 3,5 procent (75 000 barn) av alla barn har en förälder som måste få sjukhusvård eller avlidit till följd av alkoholproblem.

– Mot den bakgrunden så är det orimligt att inte fler barn får det stöd de har rätt till. Det är en skam att de flesta av dem inte får hjälp. En orsak är att man inte hittar vägar att nå de berörda barnen – man kan undra om vuxna som utifrån sitt beroende har kontakt med socialtjänsten ens får frågor om de har barn därhemma, säger Mona Örjes.
Drugnews får tag i henne efter en lång digital föreläsning om rapporten och nu ska hon vidare nupp till Söderhamn och berätta för fler.

Hon menar att det behövs breda satsningar och samarbete mellan till exempel skola, socialtjänst, vård och ideella föreningar för att upptäcka och nå fler av barnen. Och på frågan i enkäten till kommunerna om vad de tror främst behövs, så svarar de flesta att det behövs ett ökat samarbete mellan kommunens egna insatser och avdelningar. Frågan om mer ekonomiska resurser kommer längre ner.

– Man kan tänka att om man finns i samma verksamhet, med samma budget, under samma huvudman, hur svårt kan det då vara att komma igång och göra något!? Det behövs mer samarbete inom kommuner och utbildning av personal för att lära sig se hur ett barn mår och att våga fråga om hur det är där hemma. Och sen agera, säger Mona Örjes.

• Drugnews: Junis har alltså i två decennier visat har få barn som far illa får hjälp i stödgrupper i kommunerna. Känns det inte tröstlöst att vi inte kommit längre?
– Ja, det man tycka, jag är ändå hoppfull, väljer se det positiva. Hur mycket som händer och att nya metoder utvecklas för att hitta och stödja barnen. Flera goda exempel lyfter vi också i vår rapport, svarar hon.

Om hur barnskyddsteamet i Region Jönköpings län sett till att hälso- och sjukvårdspersonal får tillräcklig kunskap för att fullfölja skyldigheten att skydda barn från att fara illa. Tre personer delar på en knapp heltidstjänst med att stödja kollegorna, och antalet orosanmälningar har ökat tre gånger på några år.
I Ystad används en modell (Backa barnet) för att snabbare upptäcka barn som behöver hjälp och ”varje barn i kommunen får en egen barnkontakt”, metoden används sedan i höstas även i Degerfors och Lidingö. I Region Skåne används metoden Child Check på akutsjukhusen, som med enkel checklista fångar upp barn som riskerar fara illa.

Barnen får ofta ta ett stort ansvar hemma och utsätts i större utsträckning för fysisk och psykisk misshandel och föräldern klarar inte att skydda barnen. De kan känna stor ensamhet och skam och kan få sämre skolresultat, mående, och riskerar i större utsträckning själv utveckla beroende.

– Men det är fullt möjligt att Bryta mönster (som Junis rapport i år heter), förhindra att alkoholproblem som gått i arv i generation för generation fortsätter göra det. Flera barn kan även – trots en tuff uppväxt – i skolan finna trygghet, utvecklas och lyckas i livet. Finns flera författare, artister och politiker och företagsledare som är bevis för det, säger hon.

Men de som arbetar professionellt med barn och unga kan också behöva försöka bryta mönster – sträcka ut händer, våga fråga, socialarbetare samarbeta bredare med poliser, ideella sektorn och finna nya arbetssätt. Lätta på vissa sekretessregler med mera.

Mona Örjes tycker det vore bra att samla fungerande metoder och sprida nationellt istället för att ”uppfinna hjulet gång på gång” och tappa fart om någon eldsjäl försvinner. Ett kunskapscenter som kanske SKR (Sveriges kommuner och regioner) eller någon myndighet kunde hålla i?

Alkohol- eller andra drogproblem står inte högt på den politiska agendan och nämns knappt inför stundande EU-val.
– Många ser alkohol mer som en privatsak, men det är det ju inte, det är ett vuxenproblem. Ansvariga politiker på alla nivåer måste nu lyfta blicken och fråga sig: vad kan jag göra att se till att offentliga verksamheter får förutsättningar att kunna upptäcka och stötta utsatta barn i tid.
– Dessutom, alldeles för många vuxna dricker idag för mycket, om de drog ner på konsumtionen skulle det göra stor skillnad för barnen, avslutar Mona Örjes.

• Fotnot: Barnorganisationen Junis är en del av IOGT-NTO-rörelsen och har cirka 8000 barn som medlemmar och 800 vuxna nyktra ledare som året runt ordnar läger, teater, film, sport och annan verksamhet för alla barn. Junis rapport ”Bryt Mönster – om kommunernas stöd till barn som växer upp i familjer med missbruk”, med svar från kommun för kommun, lästips och goda exempel mm.