Drygt 140 remissinstanser har svarat på förslagen i narkotikautredningens Vi kan bättre! – Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus (SOU 2023:62, pdf-fil, . Många av remissinstanserna är i grunden positiva, men det finns också några punkter som flera kritiserar.

Ett av förslagen i utredningen var att överge målet om ett narkotikafritt samhälle och i stället ha målet att minska skadorna av narkotika. Förändringen får stöd från ett antal remissinsatser, inte minst kopplade till vården. Svensk förening för beroendemedicin skriver till exempel i sitt yttrande att: ”Förslaget om att ändra målsättningen för narkotikapolitiken som helhet, från det orimliga målet om ett narkotikafritt samhälle till ”ett samhälle med minskade skador av narkotika”, är i våra ögon mycket välkommet.”

Fler organisationer och myndigheter med ett bredare samhällsuppdrag är dock kritiska och flera av dem påpekar att det inte finns någon motsättning mellan målet om ett narkotikafritt samhälle och ett samhälle med minskade skador av narkotika.

Länsstyrelsen i Blekinge skriver till exempel att: ”Den föreslagna vändningen i politiken skulle signalera att narkotikaanvändning i samhället kan tolereras”. I yttrandet påpekas också att många års förebyggande arbete skulle undermineras och att det skulle sända ett ”förvirrande budskap till barn och unga som skulle kunna tolkas som en delvis tillåtelse till narkotikaanvändning”.

Liknande invändningar kommer från ytterligare ett antal länsstyrelser där Länsstyrelsen i Dalarna till exempel anser att ” ett mer visionärt mål med en nollambition är en viktig grund för ett effektivt förebyggande arbete”.

Många remissinstanser hänvisar till att det i svensk politik finns många andra liknande politiska mål. Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN, påpekar till exempel att det finns: ”flera andra nollvisioner som knappast kommer att bli verklighet i närtid, om än någonsin, men som fortfarande fungerar som en inriktning för politiken, vad gäller val av åtgärder och lagstiftning. Några exempel är trafikdödlighet, suicid, barnaga och våld mot kvinnor.”

Organisationen SKR, Sveriges kommuner och regioner, är tveksam till att helt släppa målet om ett narkotikafritt samhälle för att enbart fokusera på skademinimering och menar att det borde gå att ha ett mål som inkluderar båda perspektiven.
”En tänkbar målformulering, som också är möjlig att uppnå, skulle då kunna vara ”Att minska skadorna av och tillgång till narkotika, med den långsiktiga visionen att samhället ska vara fritt från narkotika.”
Även Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle anser att målet ett narkotikafritt samhälle bör vara kvar, men att det ska kompletteras med ett mål om att minska skadeverkningar och narkotikarelaterad dödlighet.

Barnombudsmannen påpekar i sitt remissvar att det i utredningen saknas fördjupade resonemang om vilka konsekvenser det nya målet för narkotikapolitiken skulle kunna få för barn som är anhöriga till personer som använder narkotika eller barn som själva har ett skadligt bruk eller beroende eller utökad risk för att utveckla det.

Det finns ett mycket stort antal ytterligare synpunkter från remissinstanserna, både i stort och smått. Många lyfter upp frågan om översyn av narkotikastrafflagen, något som utredningen inte skulle titta på, men ändå kommenteras.
Brukarföreningen Stockholm kritiserar användningen av begreppet ”skadligt bruk”, vilket enligt dem gör skillnad mellan olika brukare och förstärker bilden av att visst bruk är ”problematiskt” och vissa narkotikabrukare är ”problematiska”. De menar också att begreppet ger ”intryck att visst bruk är oskadligt”. Det kan ”vagga in brukare i en falsk känsla av trygghet”, skriver Brukarföreningen Stockholm i sitt yttrande.

Sveriges kommuner och regioner, SKR, framhåller i sitt yttrande att förslagen och bedömningarna i utredningen innebär en tydlig ambitionshöjning, något som enligt organisationen ”kräver kompensation i enlighet med den kommunala finansieringsprincipen”.

Svensk förening för beroendemedicin konstaterar i sitt yttrande att ”Så länge vi saknar grundläggande registerbaserade data om LARO kommer alla diskussioner om vårdens utveckling att famla i mörkret, och eventuella reformer blir omöjliga att utvärdera på systemnivå”.

Svensk sjuksköterskeförening noterar i sitt remissvar att utredningen ger flera förslag för patienter som får läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, men påpekar att det vanligaste idag är att patienten är beroende av flera olika substanser. Föreningen konstaterar att utredningen saknar åtgärder som riktar sig till den gruppen. ”Det saknas i nuläget effektiv behandling för dessa personer, detta borde beskrivas och det bör läggas fokus på att utveckla dessa behandlingsmetoder”, skriver Svensk sjuksköterskeförening i sitt remissyttrande.