Ibland dyker kaffe upp som ett ämne i narkotikadebatten. Kaffe är också en drog, brukar det heta, och varför ska vissa droger vara tillåtna medan andra är förbjudna? Eftersom drygt hälften av jordens vuxna befolkning dricker kaffe dagligen skulle detta ohämmade pimplade av den svarta drycken kunna utgöra ett betydande folkhälsoproblem. Dessutom inmundigar de flesta andra istället te som också innehåller det uppiggande ämnet koffein.

Bertil Fredholm ”Kaffeologi – myter och forskning om en älskad dryck”, förlaget Fri Tanke (2021, 368 sidor).

Bertil Fredholm, professor emeritus i farmakologi, ger lugnade besked i sin faktafyllda bok Kaffeologi- myter och forskning om en älskad dryck. Drycken har vissa biverkningar, men även flera goda medicinska egenskaper. I bägge fallen handlar det framför allt om att koffeinet hämmar kroppens adenosin, ett ämne som har betydelse för regleringen av sömn och vakenhet. Kaffe får därigenom en stimulerande effekt. Baksidan av detta kan bli sömnproblem eftersom koffeinet utsöndras långsamt. Halveringstiden är fyra timmar och dricker man kaffe flera gånger under dagen blir koffeinhalten i blodet hög på kvällen även om man intar den sista koppen på eftermiddagen.

På kaffets minuskonto, visar forskningen, finns också att gravida och personer med ångest bör vara försiktiga med intaget.

En annan biverkan av kaffe är abstinensen hos en regelbunden konsument som tvingas avstå. Huvudvärk och olust uppstår ända tills man får en ny dos.

Är drycken alltså beroendeframkallande, precis som vilken annan drog som helst?
Nej, Fredholm går noga igenom den aspekten av kaffe och konstaterar att även om vissa kriterier på beroende är uppfyllda är det ett mycket milt beroende som är lätt att bli fri från. Men varför skulle man sluta dricka kaffe?

Fördelarna att hälla i sig två, tre, fyra koppar kaffe om dagen överväger. Där går ungefär gränsen för nyttan.
Dricker man mer än så minskar nämligen den stimulerande effekten. Därför sker ingen toleransutveckling som för de verkligt beroendeskapande drogerna.

Författaren går igenom en rad tillstånd som påverkas av kaffe, inte bara tack vare koffeinet. Den bäst belagda forskningen visar på positiva effekter mot Parkinsons sjukdom. Det finns även vetenskapliga belägg att kaffe minskar risken för stroke, tromboser och diabetes typ 2 samt att det underlättar andningen vid astmaanfall och minskar rastlösheten vid ADHD. Andra läkemedel är visserligen effektivare, men koffein ges idag till för tidigt födda barn som andas dåligt.

En annan god effekt, som är vetenskapligt belagd, är smärtlindring. Om kaffe eller koffein kombineras med receptfria smärtstillande läkemedel som ibuprofen och paracetamol, blir effekten betydande.

Fredholms bok är nyttig läsning i drogdebatten av ytterligare en anledning. Det är hans vetenskapliga inställning och skepsis mot allehanda myter och åsikter. Det tvivlet gäller förstås inte bara kaffe.

Den självupplevda känslan att någonting är bra för oss inte är tillräcklig för att kunna bedöma långtidskonsekvenserna, påpekar författaren. Det måste undersökas genom forskning som blir publicerad i vetenskapliga tidskrifter. Dock är resultaten av sådana studier inte alltid pålitliga. Därför går Fredholm noga igenom hur man ska bedöma en studies kvalitet. Det kapitlet är en nyttig snabbkurs och introduktion till hur vetenskaplig forskning ska bedrivas.

Kaffeologi är populärvetenskap när den är som bäst.