Vi kan inte se på när kvinnors rättigheter till liv och skydd åsidosatts och är på tillbakagång. Corona-pandemin får inte användas till att öka kvinnors utsatthet, skriver Leena Haraké, kvinnonätverket KSAN, en krönika i samband med 8 mars.
Det är dags igen för den internationella kvinnodagen på måndag den 8 mars. Vad ska vi säga om kvinnors rättigheter detta pandemiår 2021? Antagligen detsamma som alla andra år, men med mycket högre röst: Mäns våld mot kvinnor måste upphöra!
I de flesta rapporter från olika myndigheter har det fastlagts att mäns våld mot kvinnor och även barn har ökat under pandemin. Hemmet, som tidigare har förklarats vara det farligaste platsen för kvinnor, har även utgjort arbetsplatsen för många kvinnor under det senaste året.
Våldet mot kvinnor är en av bestående former av könsbaserad diskriminering, såväl här som i Europa och resten av världen. Dödsorsak kvinna. En av de grymmaste formerna av våld mot kvinnor är våldet just därför att kvinnor är kvinnor.
Övergrepp, våldtäkter och andra former av sexuellt våld förorsakar långvariga trauman och begränsar och tillintetgör många kvinnors liv, hälsa och livsutrymme. Kvinnor i missbruk är en grupp som saknar det mesta när det gäller skyddsnät. De är ofta våldsutsatta och hör inte hemma på härbärgen för män eller vandrarhem eller garage i Sverige 2021. Vi måste kunna bättre!
Våld i nära relationer påverkar inte bara offret utan alla andra i familjen också. Hemmet ska vara den tryggaste platsen för alla. KSAN:s medlemsorganisationer rapporterar om att ju längre tid familjer isoleras hemma, desto större är risken att kvinnor och barn utsätts för våld i nära relationer, hedersrelaterat våld och sexuellt våld. Isoleringen gör det lättare för våldsutövande partners eller familjemedlemmar att utöva kontroll och betydligt svårare för utsatta kvinnor och barn att söka hjälp. Oro, stress och ekonomisk osäkerhet ökar risken ytterligare att förövare använder våld. (Källa: Unizon, 2020)
Det pratas väldigt lite om äldre kvinnor, speciellt 70+, som myndigheterna ansåg vara den gruppen som skulle skyddas med ”utegångsförbud”. Detta skydd har inneburit att de har fått leva utan sina sociala kontakter, och detta i sin tur har minskat också möjligheten för utomstående att upptäcka och ingripa om en äldre utsätts av sin partner.
Från en annan av våra medlemsorganisationer pekas på att kvinnor med funktionsnedsättning, i beroendeställningar till män de lever tillsammans med i nära relationer, kan vara just kvinnor som utsätts för våld. Själva beroendet blir i det sammanhanget redskapet för mannen att utöva makt, förnedring, underkastelse och fysiskt och psykiskt våld.
Kvinnan med nedsatt rörelseförmåga som ständigt känner rädsla och skräck för att bli lämnad i en nödsituation utan förmåga att förflytta sig, för att bli hängande kvar i luften i toalettlyften, för att inte komma ur sängen, för att inte få i sig maten, för att inte nå telefonen eller annat som lagts utom räckhåll. Den kvinnan ger till slut upp sitt eget jag.
Det samma gäller kvinnan med synskada som får sina tillhörigheter eller mediciner omplacerade eller undangömda, eller som utsätts för ommöbleringar som gör att hon snubblar eller känner förvirring. Eller den döva kvinna som undanhålls information eller som får vilseledande information och som därmed avskärmas från nödvändig delaktighet i tillvaron. Exemplen kan vara många där just den ”ömma punkten” är redskapet för nedbrytning av kvinnan. (Källa: FQ 2020).
Vi kan inte se på när kvinnors rättigheter till liv och skydd åsidosatts och är på tillbakagång. Corona-pandemin får inte användas till att öka kvinnors utsatthet.
Den 8 mars 2021 är en dag med ett stort utrymme för förbättringar NU, inte sedan.