Studierna som presenterades på narkotikamässan i Malmö är en del av projektet “Att droga ibland“, som initierats av Mobilisering mot narkotika och leds av docent Philip Lalander (bild) vid SoRad, Stockholms universitet.

Drogerna i de båda grupperna är bara en del i ett större livstilssammanhang, ett sätt att söka gemenskap och hantera existentiella problem.
Det unga machoinfluerade latinogänget försöker handska ambivalens och social stigmatisering på gatan i miljonprogramsområdet, medan ryggsäcksfolket periodvis som ett slags “neohippies“ söker sig bort från västerländska värden och söker gemenskap i naturen, yoga eller droger.

Resorna är som ett andra rum för dem. När de kommer hem har de ofta en ordnad tillvaro i medelklassmiljö, enligt Merete Hellum (bild), filosofie doktor på Göteborgs universitet som intervjuat tolv långresenärer (sju tjejer och fem killar, 23-29 år).
Dessa hade gjort senare drogdebuter, rökt marijuana och ätit magiska svampar under resor i exempelvis Indien, Nepal och Grekland.

Latinogänget (13 killar, 18-25 år) hade i tidiga tonår börjat röka cannabis och inta andra preparat (inklusive bensin!) i förortens flyktzoner (källare, bakom daghem etc.).
De hade ofta hoppat av skolan, börjat med kriminalitet och löper sannolikt större risk för utslagning än backpackers som har utbildat sig och kan komma tillbaka till fortsatt karriär. Deras drogande behöver sannolikt inte få lika negativa framtida konsekvenser, enligt Philip Lalander.

“Detta ger oss otroligt viktig kunskap för hur vi ska planera våra åtgärder och formulera våra budskap mot olika ungdomsgrupper som har olika attityder och värderingar“, säger regeringens narkotikasamordnare Björn Fries i en kommentar.

Ytterligare två delstudier, unga besökare på musikfestivaler respektive klubbar i storstäderna, ska presenteras till våren 2004.