Det var ofta efter krogbesök eller firmafester som han till synes oplanerat och impulsivt gick till attack mot kvinnorna som varit mellan 15 till 52 år. Första kända attacken var 1999. Först efter att han i våras med DNA-prov kunde bindas till flera av överfallen greps han och erkände efter en tid i häkte.
”Jag var full och trött”, var hans försök till förklaring av brotten.

Familjefadern hade då i flera år levt ett dubbelliv, medan polisjakten pågick så arbetade han och hade ett till synes vanligt socialt liv. Men samtidigt var han orolig, ångestfylld och rädd att upptäckas efter överfallen. Han gäckade bland annat polisen och sina spår genom att dra på sig ett av offrens skor.

Han har haft missbruksproblem, beskriver själv sitt beteende som ”obegripligt”, men är inte allvarligt psykiskt sjuk, enligt det psykiatriska utlåtande som offentliggjordes i samband med åtalat till Umeå tingsrätt i måndags.
Något som innebär att mannen – om han befinns skyldig – kan räkna med många år i fängelse.

Han erkänner överfall på fem av kvinnorna, men nekar till mordförsök.
– Hans enda mål var att tillfredsställa sitt eget sexuella begär. Inte att döda, sade försvarsadvokat Leif Silbersky vid en presskonferens i Umeå.

Polis, våldsbrottsexperter och psykiatriker har svårt att förklara hur Hagamannen så länge kunde klara sig från upptäckt. ”Han var ju så vanlig”, menar flera och är oförstående. Andra spekulerar i att han burit på sexuella sadistiska fantasier som under alkoholpåverkan övergått i handling.

Psykiatriprofessor Sten Levander underkänner det rättpsykiatriska utlåtandet på 33-åringen.

– Det är åt helvete! Han borde bedömts som psykiskt sjuk, säger Levander till TT.

På fredag inleds rättegången mot ”Hagamannen” i Umeå tingsrätt. Minst sex kvinnor väntas vittna mot honom under förhandlingen som sannolikt hålls bakom stängda dörrar.