N ära Björns trädgård vid Medborgarplatsen leker en liten flicka medan pappan med blicken oroligt följer två män som ragglar runt nära kiosken. Den ena berättar högljutt för den andra om en kamrat som nyligen avlidit i en överdos.

Det är tragiskt och samtidigt lite otäckt, tycker pappan och ropar på barnet. Två cyklande poliser rullar långsamt förbi och de påverkade männen drar iväg.

En vardagsbild från Södermalm.
Många söderbor upplever otrygghet – ofta kopplat till missbruk till alkohol och narkotika – enligt Stockholm stads trygghetsmätning och kvartermöten som polisen har haft.

– Vi ligger på en beklagande förstaplats i Stockholm. Många här upplever oro och därför har vi tagit fram en prioriteringslista för vad vi lokalt ska göra. Där hamnar insatser mot missbruk, våldsbrott, skadegörelser och inbrott i bostäder högt – flera av brotten är drogrelaterade, säger Anders Lindberg, kommunpolis på Södermalm, till Drugnews.

Stadsdelens två kommunpoliser ska vara en bro mellan polisen och samhället. Och konkreta s.k. medborgarlöften – vad polisen lovar invånarna att arbeta med närmaste åren – ska vara klara till årsskiftet.

Anders Lindberg, kommunpolis. Foto: Lars Hedelin/Polisen

Han beskriver en folktät stadsdel som anlades på 1600-talet och redan då hade problem med överförfriskade besökare – ”och det kommer vi nog ha framöver också”. Södermalm har idag cirka 127 000 invånare, fler med familj och pengar har köpt dyra bostadsrätter och flyttat in. En tillåtande modern stadsdel med pengar och missbruk sida vid sida har växt fram och ibland blir det konflikter.

På helgkvällar kommer tusentals personer till stadsdelen för att fira på krogar och klubbar, vilket ibland leder till bråk och stök. Därtill kommer dagligen hundratals personer till Söder för att besöka någon av 70 till 90 platser för socialt utsatta och drogberoende, inräknat såväl institutioner för hemlösa och vårdmottagningar där substitutionsmediciner utdelas och verksamhet som frivilligrörelser ordnar.

– De flesta bor inte här längre, utan har ett ärende men stannar ofta hela dagen och träffar kompisar, blir lite en social grej för dem, säger Anders Lindberg.

I parker dricks det öl och vin och intas illegala droger. Utanför beroendekliniker som Maria och vid Rosenlunds sjukhus samlas missbrukare och väntar på patienter som säljer vidare narkotikaklassade tabletter för att få tag i heroin.

– Våra knarkkungar kommer inte från Colombia, utan bilden är mer komplex, finns kanske koppling till landstinget också. Vi skulle kunna jobba utanför mottagningar jämt, men kan inte leta halva tabletter, utan måste försöka skydda ungdomar och söka dem som tjänar pengarna.
– Där kan den nya narkotikagruppen bli vår spjutspets för att få grepp om det här, säger han.

Förutom narkotikagruppen (inriktad mot narkotikabrott bland personer 19 år och äldre) finns även en ungdomsgrupp, en trygghetsgrupp som patrullerar uniformerad, och en våldsgrupp som även rör sig på krogar. Polisen på Södermalm har cirka 240 anställda, men det finns plats för fler.
– Det är lite som hela havet stormar, fast omvänt – det finns fler stolar än tillgängliga poliser idag, säger kommunpolisen.

*                      *                      *

I polisens nya omtvistade omorganisation var det tänkt att man skulle vända på kuttingen och låta lokala situationen styra för vad som ska göras nära medborgarna. Inte längre toppstyrning med mest snabba insatser som förbättrar statistiken, jaga pinnar.

I den omgörningen försvann såväl trafikpoliser som narkotikapoliser – allt skulle tryckas ut till lokalpolisområdena. Färre skulle vara specialister, fler generalister – alla poliser skulle bekämpa drogproblemen.

– Men det behövs särskilda narkotikapoliser också. Alla kan inte göra allt, säger Annika Ljung till Drugnews medarbetare.

Hon har fått uppgiften att under hösten bygga upp en ny narkotikagrupp hos Södermalmspolisen som ska fokusera på unga vuxna, gatulangning och följa upp tips om narkotikaproblem.

Hon är småländska som efter polishögskolan snart erbjöds jobba i ”ravekommissionen”, som arbetade framgångsrikt i hela länet med tidigt upptäckt och hitta tonåringar på väg in droger innan problemen accelererat. De arbetade i miljöer där unga finns – på fester, ”rave”, fotbollsläktare och gator och på nätet.

Skaka hand med ungdomar och lukta, syna ögonen och betrakta rörelsemönster och reaktion kan avslöja tecken på drogpåverkan. Många är de ungdomar som lämnat urinprov och körts till Maria Ungdom för samtal och föräldrar blivit varse vad de blundat för eller inte känt till. Inte sällan ledde ingripanden även till att polisgruppen nystade upp stora narkotikahärvor.

Ifjol splittrades ravepoliserna trots protester och skulle börja arbeta lokalt i områdena, och ofta med också andra akuta ärenden. Men än har det inte kommit igång.

– Jag gillade entusiasmen, det sociala engagemanget och den offensiva metoden som var effektiv. Vi nådde resultat. Det är missbruket vi vill få bort, inte människorna. Det är trist att kommissionen försvann, men jag försöker gilla läget och tar med arbetsmetodiken till min nya narkotikagrupp på Söder, säger Annika Ljung.

Vi sitter i ett ”förhörsrum” vid stationen på Torkel Knutssonsgatan.

Hon berättar om svårigheter ingripa vid klinikerna, de flesta är ju patienter som hämtar sin medicin och vill åka hem. Istället försöker polisen störa tabletthandeln när affären slutförs en bit bort.

Om några vilsekomna flyktingbarn utan adress och oklar identitet, som säljer droger vid Medborgarplatsen. Om missbrukare i parkerna som injicerar. Langare som utrustat sig med negativa urinprov i fickan.

Om killar som kommer in från förorten och tänkt langa ett tag, lättförtjänta pengar. Och sedan gå vidare i livskarriären. Men hur de själva fastnar i drogerna och inte kommer vidare. Olika livsöden, liknande elände.

En kille stod utanför sitt kontor i en paus och rökte marijuana vid Hornstull när polisen dök upp.
– Han blev förvånad när jag tog hans lunchjoppe. Han fanns inte i polisens register tidigare, men får nu böta. Sorgligt egentligen. Det finns en tidsanda då några vill liberalisera narkotika och tror att de riskfritt kan ta droger på stan. Men det ska vi ändra på, säger hon.

Det finns alltså flera mer eller mindre öppna drogscener på Söder. Där bland annat narkotikaklassade tabletter (typ buprenorfin och benso), amfetamin och cannabis byter ägare.

– Har det blivit värre efter omorganisationen? Jag vet inte. Men allmänheten ser ju att det är färre poliser på gatan och det gör nog langarna också och vågar ta större risker, säger hon.

Ibland kan det bli stökigt. En gång sprutade en langare pepparspray i ansiktet på henne. Men hon är inte rädd.
I nya narkotikagruppen ingår både spanare och utredare. Gruppchefen håller på att anställa fler och en intervju till väntar med en aspirant. Hon planerar mer uppsökande verksamhet på gatunivå och kan utifrån operativa möten på morgnarna direkt få en lägesbild.
– Vi vill vara närmare medborgarna, få höra vad deras problem är och sätta in personal så fort som möjligt. Så vill jag arbeta, säger hon.

Hon vill också samarbeta mer med socialtjänsten.
Polis-social-vård-samarbetet Mumin har gått på halvgång ett tag. Efter nedläggningen av ravepolisen och nya polisomorganisationen så har insatser som Höstglöd i Stockholms län, Gåsen i Söderort och Speedway i Norrort mot narkotikabrott bland unga minskat. Och färre ungdomar i farozonen upptäcks.

– Det är en klar nedgång i antalet ungdomar som polisen kör till Maria Ungdom numer efter omorganisationen. Men vi har en bra dialog med Annika Ljung om framtiden, säger Mikael Jeppsson, sektionschef Framtid Stockholm i staden.

Också Annika Ljung vill få fart på samarbetet Mumin.
Och hon vill slå vakt om att narkotikabruket ska vara kriminaliserat.
– Det är en signal till unga om att droger inte är okey, men ger också ett viktigt verktyg för polisen att tidigt upptäcka om någon håller på med droger. Och att det kan få konsekvenser, säger hon.

Brandlarmet går plötsligt och jag måste lämna polishuset. Går förbi ”Subtorget” Maria – mindre än hundra meter från polishusentrén – och där handeln med läkemedel utanför är igång.

*                      *                      *

Ett par kvällar senare lyssnar jag på ett föredrag om drogsituationen i Stockholm.

Om fler skottlossningar och fler mord i Järvaområdet – inte sällan med koppling till gängstrider om kontrollen över narkotikamarknaden. Men även bråk om respekt och småsaker som går över styr.

Lennart Karlsson, kommissarie på Norrmalms lokalpolisområde, dvs. City och Lidingö, berättar om utvecklingen senaste 20 åren. Hur blandmissbruk ökar, fler har både problem med missbruk och psykisk ohälsa. Om att heroinet återvänt, ecstasy och kokain etablerats i krogmiljön, cannabis blivit russtarkare och att ”gräs är starkare än hasch numer”. Att mycket läkemedel säljs kring Sergels torg. Och att RC-droger (”nätdroger” som syntetiska fentanyler, katinoner och cannabinoider som Spice) blivit stor utmaning.

– Vi ska starta en ny narkotikagrupp, typ mot gatulangning, även på Norrmalm efter nyår. Vi är idag inriktade mycket på att ta stora beslag och narkotikakungar. Men de flesta är utbytbara, utom den som handeln snurrar runt i mitten, missbrukaren. Där behövs mer fokus, säger Lennart Karlsson som ska leda gruppen.

• Fotnot: Artikeln publiceras även i tidskriften Narkotikafrågan.