Åren har gått sen jag lämnade missbrukslivet bakom mig, fem år för att vara exakt. Sen den första dagen av mitt drogfria liv har jag inte haft kontakt med någon från förr. Det finns ingen anledning att hålla fast vid sina gamla så kallade vänner när man blir drogfri.

Sanningen är ju den att i den världen sträcker sig vänskapen inte längre eller på något djupare plan än att man ömsesidigt utnyttjar varandra.

Så länge du bidrar med droger eller pengar eller något annat som underlättar införskaffandet av droger så är du en i gänget och that´s it. En drogfri person är alltså inte intressant, utan snarare en svikare. En konstig, obekväm person, säkert en golare som ingen vill ha med att göra. Separationen från de gamla vännerna skedde därför väldigt naturligt, jag hade inget mer att erbjuda dem och de hade inte längre något jag ville ha.

Ju mer tiden gick desto mer distans fick jag till mitt gamla liv. Det som verkade helt rätt och riktigt på den tiden började te sig sjukare och sjukare i mina ögon. Det fanns en tid då jag tyckte att det var rätt att hota, slå och skrämma människor och deras familjer enbart för att de inte hade betalat en skuld i tid. De fick ju skylla sig själv, alla visste ju vilka regler som gällde, alla visste vad det blev för straff om man bröt mot de interna lagarna.

Det största brottet var ju att inte betala sina skulder. Om du inte betalade i tid fick du oftast uppskov en vecka eller en månad om du hörde av dig och berättade hur det låg till. Du kunde få det ett par gånger, vissa kunde få det många gånger, allt handlade om vem du var och vilken relation du hade till vilka människor. Men när den dagen kom då tålamodet var slut, när du verkligen hade gjort bort dig, då fick du skylla dig själv. Då kanske du blev kidnappad, utkörd i skogen och misshandlad av ett helt gäng i timtal och alla visste om det och alla tyckte att du fick skylla dig själv. Jag tyckte att du fick skylla dig själv!

Det tog inte många månader efter att jag slutat med drogerna och blivit fri från knarksekten innan min hjärntvätt började släppa.

Väl ute i det verkliga livet med riktiga människor insåg jag snart hur lurad jag varit och vilken sjuk syn jag hade haft på vad som är rätt och fel. Jag äcklades av saker jag gjort och trott på.

Hela min världsbild förändrades, till det bättre, det vill jag lova. Men åren rullar på och det gamla livet känns allt mer avlägset, minnena blir svagare och tappar sin betydelse mer och mer.

Nu fem år senare känner jag mig befriad från den jag en gång var. Min vardag ser ut som alla andras, mina största problem kretsar kring jobb, utbildning, pengar och den nya regeringen. Dagarna fylls av matlagning, handling, vänner och familj. Mitt liv är befriat från hot skräck och våld, tills plötsligt en dag när det förflutna knackar på dörr´n. Inte bokstavligen på dörren men på min integritet, min trygghet och min frihet.

Ryktet når mig att en gammal ”vän” från förr har muckat efter fem år på kåken. Tydligen är han inte glad på sina gamla vänner, han är ute efter hämnd. Han är inte riktigt klok milt sagt, är man riktigt riktig sitter man inte inne fem år för mordförsök. Nu är han ute i alla fall och han har redan hälsat på och slagit ner flera stycken av sina kompisar från förr. Ryktet går och når mig, han har varit i Hudiksvall, han har sett någon på TV och det är därför han är här. Vad jag vet är jag den enda av hans gamla vänner som bor i Hudiksvall och som varit med på TV:n. Skräcken griper tag i mig med järnhand… Är han ute efter mig? Vad vill han? Varför är han arg på mig? Är man psykopat, behöver man då egentligen någon riktig anledning att vara arg?

Vad ska jag göra om det kommer en galen knarkare och knackar på dörr´n? Jag är ju inte direkt gömd, jag finns ju med på Hitta.se. Kanske han bara vill hälsa på, jag kanske ska bjuda på en kopp kaffe. Joanna från förr hade bättre hanterat sina kompisar från förr, men eftersom jag numer är en normal person så grips jag av en normal skräck för att bli slagen, hotad och skrämd. Jag vill inte få besök av mitt förflutna, jag har lämnat det bakom mig, jag har förändrat mitt liv och ändå på bara en sekund kan det göra övergrepp på hela min existens.

Han har inte kommit än, han gör nog inte det heller. Rykten brukar ju oftast vara just rykten och inget mer. Jag sover lugnt på nätterna igen och lyssnar inte längre efter ljud i trappuppgången, jag väntar inte längre på att någon ska slå en yxa i dörr´n.

Men jag funderar än… Blir jag någonsin fri från mitt förflutna eller kommer jag att bli påmind igen?