Om det inte ska vara kriminellt att ta droger, då undrar jag hur vi ska kunna hjälpa de som har problem? Det är först när man blir upptäckt som man kan få hjälp, skriver Joanna Wikström, 25 år, före detta missbrukare som nu börjat föreläsa om sina erfarenheter.
Under de senaste veckorna har den svenska narkotikapolitiken diskuterats i medierna. Jag medverkade själv i SVT:s debattprogram Argument 24 oktober, men tyvärr var det inte så lätt att få en syl i vädret i just det forumet. Det finns mer som jag vill ha sagt.
Många hävdar att missbrukare är sjuka och att det faktum att deras sjukdom är kriminaliserad enbart förvärrar sjukdomen. De verkar tycka att lagen sparkar på den som redan ligger.
Jag har själv missbrukat droger och bär på sjukdomen, men jag lever idag ett liv helt fritt från alkohol och droger. Jag vill förtydliga lite hur det fungerar i verkligheten, hur det i praktiken ser ut för en missbrukare när det kommer till lagar och vård.
De flesta missbrukare som sitter i fängelse sitter för det första inte där för att de har tagit droger, nej de sitter där på grund av andra brott. Brott som ofta är relaterade till ett missbruk t ex stöld, olovlig körning, rattfylla, inbrott, hot, misshandel, rån, narkotikabrott. Ofta är de skyldiga till flera av dessa brott som tas upp under en och samma rättgång. Så om en missbrukare sitter i fängelse är det inte för att denne har tagit droger utan på grund av de brott drogerna driver honom/henne till att göra.
Jag undrar om ni, som vill avkriminalisera missbruket, menar de typiska missbruksbrotten som jag nämnt ovan eller om ni vill avkriminalisera ringa narkotikabrott? Jag utgår ifrån att ni menar ringa narkotikabrott, som innebär att personen har droger i kroppen eller bär på sig en liten mängd narkotika för eget bruk. Om ni menar att det inte ska vara kriminellt att ta droger, då undrar jag hur vi ska kunna hjälpa de som har problem?
Jag själv har blivit tagen för ringa narkotikabrott ett antal gånger. Jag blir tagen av polisen, ofta i samband med att jag gör någonting annat. Jag själv har blivit tagen i samband med snatteri eller att jag har legat medvetslös ute någonstans. Jag blir skjutsad till stationen eller sjukhuset beroende av vilket som är lämpligast utifrån mitt tillstånd. De tar prover som visar att jag har droger i kroppen, jag släpps. Sen anmäls det till socialtjänsten och mina föräldrar om jag är minderårig. Socialtjänsten får veta att jag har problem med droger, jag kallas till möte och erbjuds vård.
Tack vare att polisen kan ta mig för ringa narkotikabrott har mitt missbruksproblem uppdagats, jag blir känd hos socialtjänsten och från den stunden har de koll på mig och vill hjälpa mig.
Åter till fängelsesituationen, blir du dömd till fängelse och är missbrukare och brotten du sitter för är typiskt missbruksrelaterade brott finns det någonting som kallas kontraktsvård som du kan söka. Kontraktsvård innebär att du istället för att sitta av din tid i fängelse gör en behandling på ett behandlingshem. Så även om du är dömd till fängelse kan du få vård. Min slutsats är att tack vare att det finns lagar mot droger i Sverige får fler missbrukare den vård de behöver.
Nu till min kritik av Sveriges vård av missbrukare, där det verkligen brister. Kriminalvården är så gott som obefintlig vill jag påstå. När du har suttit av ditt straff i fängelset öppnas portarna och du släpps ut. Du har inga pengar, får ingen skjuts någonstans, har ingen handlingsplan för hur du ska återintegreras i samhället, har ingenstans att bo, inte ens ett möte inbokat med socialtjänsten eller kriminalvården, det är bara tack, hejdå och lycka till.
Vart går du då när du står där ute utanför grindarna? Du måste ju ha någonstans att sova så du går till dina gamla kvarter, där du känner människor, vet hur den sociala strukturen fungerar och känner till vad som förväntas av dig och hur spelet spelas. Väl där har nedräkningen till nästa fängelsevolta startat.
Jag är helt övertygad om att det skulle gå att hjälpa människor innan de blir missbrukare, får ätstörningar, blir psykiskt sjuka osv. genom förebyggande arbete.
Det finns en enorm kompetens inom det här området, många människor som skulle kunna förhindra att missbruk uppstår istället för att ägna sin tid och energi till att reparera resterna där missbruket redan dragit fram.
Min ståndpunkt är att Sverige har en relativt bra och fungerande vård för missbrukare. Tack vare polisen fångas missbrukare upp och erbjuds vård. Hur väl dessa behandlingar fungerar och hur många procent av dem som går i behandling som får en varaktig nykterhet finns det inte så många undersökningar kring och det är en helt annan debatt. Det som behöver förbättras är det förebyggande arbetet och kriminalvården!
• Fotnot: Artikeln publiceras även i Sundsvalls Tidning och Hudiksvalls Tidning.