Stödgrupper för barn med en förälder med skadligt bruk, psykisk ohälsa eller där det förekommer våld i familjen fungerar. Det visar en ny rapport från ett forskningsprojekt om stödgrupper.
Stödgrupper för bland annat barn med en förälder med skadligt bruk har utvärderats i ett forskningsprojekt. Resultatet har samlats i en ny rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN.
Viktigt stöd för barn
Studien visar att de fungerar bra för att minska det som kallas emotionella problem. Det är föräldrarna som har svarat på hur de upplever sina barn. Det visar sig då till exempel att de som deltagit i stödgruppsverksamheten i lägre utsträckning ofta har varit nedstämda eller ledsna. Det är inte heller lika vanligt att barnen ofta klagar på huvudvärk och illamående eller lätt blir otrygga som det var innan barnen deltog i verksamheten.
– Resultaten visar att stödgrupper kan vara ett viktigt stöd för barn som lever i utsatta familjesituationer och bidra till en positiv utveckling över tid, säger Peter Larm som är docent i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet och ansvarig för studien.
Minskade emotionella problem
Vid mätningen efter deltagande i stödgruppen finns det enligt studien en tydlig minskning av emotionella problem med 25 procent. Det positiva resultatet var kvar på samma nivå vid en uppföljning sex månader senare. Minskningen är statistiskt säkerställd.
Drygt 60 procent av dem som deltog i undersökningen var flickor och något under 40 procent var pojkar. Om resultatet delas upp efter kön är minskningen av emotionella problem statistiskt säkerställd endast för flickor.
– Det här betyder inte att det inte fungerar för pojkarna. Utan det beror på att spridningen är mindre hos flickor. Därför kan vi se att vi har en signifikant reducering bland flickorna, men inte bland pojkarna, säger Peter Larm.
Han tror att om antalet pojkar i undersökningen hade varit fler så hade det synts en säker minskning av problemen också bland dem.
Oklart varför det fungerar
Vad studien däremot inte svarar på är varför stödgrupperna bidrar till att minska barnens emotionella problem. Den teori som ligger bakom verksamheten bygger på den så kallade stresskompetensmodellen och på att man genom att utveckla barns kompetenser kan påverka måendet. Dessa delar påverkades dock inte av stödgrupperna. I rapporten skriver man ”stödgrupper har en effekt på emotionellt mående, men vi vet inte hur effekten skapas”.
– Vi kan inte se någon förändring i kompetenserna. Och om man tittar på andra studier som också har tittat på kompetenser i den här typen av interventioner så har de också haft svårt att se att kompetenserna stärks, säger Peter Larm.
Stödgrupper är prioriterade
De som arbetar i stödgruppsverksamhet upplever att de har ett bra stöd från chefer och arbetsgivare. Ungefär nio av tio av dem svarar att arbetet är prioriterat hos arbetsgivaren och att de har ett tydligt uppdrag från huvudmannen.
Enligt Peter Larm visar rapporten att ett av de största bekymren för stödgrupperna är att rekrytera barn.
– Det är svårt för enskilda stödgruppsledare att försöka rekrytera deltagare eller barn. Det är en uppgift som jag tror behöver arbetas med på ett mer övergripande plan, säger Peter Larm.
Andra svårigheter som stödgruppsledarna upplever är bland annat att få tid till metodutveckling och vidareutbildning.
Stödgruppsprojektet har genomförts i samverkan mellan Länsnykterhetsförbundet Västra Götaland, CAN – Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning samt Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet. I studien ingick 148 barn i åldern 6 till 12 år som deltog i stödgrupper.
