Drogfria arbetsplatser skapas genom att erbjuda rehabilitering och stöd, inte avsked skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers i denna debattartikel.
När ett större ansvar behövs från företag och arbetsgivare, kommer dråpslaget. Om positiva drogtester blir en genväg till avsked försvagas incitamenten att förebygga, stötta och rehabilitera. Det är ett dråpslag mot ett verkligt narkotikafritt arbetsliv.
Arbetsdomstolens nya dom, AD 2026 nr 21, förändrar spelplanen på svenska arbetsplatser. Domstolen slår fast att ett positivt drogtest i ett fall med truckkörning och andra säkerhetskritiska arbetsuppgifter kunde läggas till grund för avskedande, trots att det i dag saknas testmetoder som tillförlitligt kan mäta graden av påverkan vid provtagningstillfället. Konsekvensen är allvarlig: gränsen mellan faktiskt rus, tidigare bruk och medicinsk eller arbetsrättslig bedömning blir farligt oklar. Rättssäkerheten blir riktigt svajig.
Detta är inte bara en dom om en enskild arbetsplats. Det är en signal till hela arbetsmarknaden. Om lagstiftaren nu står passiv riskerar domen att i praktiken sänka tröskeln för att avsluta anställningar på grundval av positiva testresultat, utan att rättsordningen samtidigt ger arbetstagare tillräcklig klarhet om skydd, rehabilitering och proportionalitet. Det duger inte.
Utsortering istället för hjälp
På en fungerande arbetsplats upptäcks drogproblem antingen genom testning eller genom att en arbetstagare själv berättar och ber om stöd. Därför är förtroende helt avgörande. Men om den som kliver fram riskerar att mötas av omedelbar utsortering i stället för hjälp, då bygger vi inte drogfria arbetsplatser. Då bygger vi tysta arbetsplatser. Människor kommer att tiga längre, dölja mer och söka hjälp senare. Det är dåligt för individen, dåligt för kollegorna och dåligt för säkerheten.
Därtill kommer den rättsliga osäkerheten kring narkotikaberoende av sjukdomskaraktär. I kliniska klassifikationssystem används diagnoser för både skadligt bruk och beroende, och det är klarlagt att beroende kan vara en sjukdom. Ändå har Arbetsdomstolen ännu inte tydligt prövat om narkotikaberoende av sjukdomskaraktär ska ge ett förstärkt anställningsskydd på motsvarande sätt som vid alkoholism. Den luckan i rättsläget är inte akademisk. Den avgör om människor möts av rehabilitering eller avsked.
Regering och riksdag behöver agera
När rättsläget är oklart och konsekvenserna så ingripande kan ansvaret inte lämnas åt enskilda arbetsgivare, lokala policydokument eller framtida processer i domstol. Riksdag och regering måste nu agera. Lagstiftningen behöver förtydligas så att det framgår hur positiva drogtester får användas arbetsrättsligt, vilket rehabiliteringsansvar som gäller och vilket anställningsskydd som ska omfatta arbetstagare med beroende av sjukdomskaraktär.
Politiken kan inte gömma sig bakom att domstolen har sagt sitt. När en vägledande dom riskerar att skapa rädsla, tystnad och ökad rättsosäkerhet är det lagstiftarens uppgift att återställa balansen mellan säkerhet, rättssäkerhet och rehabilitering. Vi behöver arbetsplatser där människor vågar säga sanningen i tid. Tystnaden får inte bli det sista anställningsskyddet.
Ett större samhällsansvar
Rättsläget är oklart. Nu krävs beslut som tydligt slår fast vad som ska gälla på arbetsplatserna:
- Tydligare lagstiftning om drogtester i arbetslivet
Det måste klargöras hur positiva drogtester får användas arbetsrättsligt, särskilt när dagens metoder inte säkert kan fastställa faktisk påverkan vid testtillfället. - Starkare krav på rehabilitering och stöd
Arbetsgivare ska inte bara kunna reagera med uppsägning eller avsked, utan ska ha ett tydligt ansvar att erbjuda och ge stöd, rehabilitering och tidiga insatser vid drogproblem. - Ett större samhällsansvar från företag och arbetsgivare
Arbetslivet måste vara en aktiv del i arbetet för ett narkotikafritt samhälle. Företag och arbetsgivare behöver ta större ansvar för förebyggande arbete, tydliga normer och en kultur där narkotika inte accepteras.
